Vängse i snö

Till jul önskar jag mig många bilder av Gustav Vasa

Snart är det jullov och det känns extra efterlängtat i år. Känner mig ganska trött och sliten nu, men inte värre än att ett välbehövligt jullov kan hjälpa. I morse försov jag mig. Vaknade av att mobilen ringde och jag trodde att det var alarmet och försökte stänga av det, men det var min samåkare som ringde och undrade om jag var på väg. Då var klockan fem minuter efter det att jag brukar plocka upp henne. Det var bara att kasta sig iväg. Tur att barnen är hemma och kan ta hand om hus o hem. Dagen blev ok trots försovningen.

Det som varar

Efter hjärnhinneinflammationen har jag haft väldigt lite migrän eller åtminstone väldigt lindriga anfall. Har inte ätit migränmedicin heller utan det har räckt med Panodil. Men säg det som varar för evigt. I helgen hade jag migrän och även om det fungerade med Panodil, så var det lite mer än det varit på länge och idag vaknade jag med ett huvud som värkte värre än värst. Typiskt när man är ledig. Jag försökte somna om och gjorde väl det en stund. Jag kände ganska snart att det inte skulle hjälpa med Panodil utan fick ta en Relpax. Den har gjort verkan nu, men hela dagen blir ju kvaddad. Inget blir som jag tänkt. Fast då får det bli som det blir.

Long time no see

Oj vad tiden går fort ibland. Har haft en hel del att göra på jobbet, men idag gjorde jag sista utvecklingssamtalet och det känns skönt. Jag känner mig nöjd och hoppas att alla andra också gör det även om nu inte allt varit positivt. Konsten att lägga fram det negativa är att ösa över det positiva. Och det allra bästa.... om knappt tre veckor är det lov. Kan det bli bättre?

Har kommit på en idé om varför migränen lyser med sin frånvaro (peppar peppar). Vi har ju bytt klassrum och i det nya har vi mycket mer syre, så kanske att det är faktor som har det goda med sig.

Trist

Sååå trist väder, blir bara deppig av det. Ledig dag idag och har ingen lust att göra något alls, men måste väl är jag rädd. Har snöat in på pianomusik och har hittat lite mer som jag har i öronen nu. Ska nog spela detta för ungarna på lektionerna. Kanske det kan ha en lugnande effekt eller så blir det galna för att det inte är hårdrock^-^.

Här delar jag med mig ett stycke som Catrin tipsade om redan i vintras och som är så underbart.
http://www.youtube.com/watch?gl=JP&hl=ja&v=rhN7SG-H-3k
och Catrin, ja, vi måste fixa pianot eller nåt nytt för jag har också abstinens och vill spela på ett piano som låter som det ska.

Ibland undrar jag om jag ska söka mig till nåt helt annat. Jag vill omge mig av positiva människor som är glada. Idag ser jag sällan mina glada arbetskamrater, för vi har inte tid att ses mer än flyktigt i nån korridor. Ibland har man tur i oturen att det är kö till kopiatorn och då kan man få sig en pratstund. Vi hade studiedag häromdagen och då sågs vi hela dagen. Det var kul!

Appropå migrän, så har det hänt underliga saker. Efter hjärnhinneinflammationen har jag inte haft migrän så ofta, men desto ondare i korsryggen. Kan det vara så att det antingen sitter i huvudet eller ryggen? Det onda alltså. Jag missade ju uppvisningen häromdagen för den här jä*la ryggen. Mamma sa att jag borde ut och gå för det är bra för ryggen, men tyvärr inte för min rygg. Det gör bara ondare ju mer jag rör mig. Dansa ett par timmar i veckan är väl ungefär där gränsen går. Förra veckan hade jag två kvällar och det gick inte. Jag hade ju flytten på jobbet också, även om nu inte jag behövde bära möbler, men det var några vändor med böcker och annat krafs.

Jag försöker annars hålla mig borta från de starka medicinerna och "bara" ta Panodil. Det fungerar inte alltid. Jag funderar iaf en del på kopplingen mellan hjärnhinneinflammationen och mindre migrän. Läkaren hittade ju inte orsaken till hjärnhinneinflammationen och det är klart att jag undrar vad orsaken var. Speciellt nu när migränen har ändrat sig. Medan jag funderar på det så har jag pianomusik i öronen

Vinter

Vintern närmar sig med stormsteg. Lite snö har dalat ner vid flera tillfällen, men det blir inte så mycket med det som tur är. Det kan gott vänta ett tag till. Det blir så mycket exta tjat när snön kommer och då menar jag på jobbet. Det ska ju kastas snöbollar åt alla håll och kanter där det inte ska kastas. Jag har full förståelse för att det är kul att kasta snöbollar, men jag förstår inte varför man inte kan respektera varandra och låta bli att kasta på de som inte vill vara med i den leken.

Varför är det så roligt att vara motvalls???

Myshelg

Ingemar frågade redan i torsdags om vi skulle gå på bio på fredagen. Det var länge sedan vi var på bio, så det vore kul tänkte jag. Ingen av barnen skulle komma hem heller, så det passade ju bra. Blev lite sen från jobbet, men vi hade gott om tid. Vi handlade och åt i stan och sen åkte vi till Palladium. Vi var i god tid. Konstigt att klockan alltid går så väldigt sakta då. När klockan var tio i åtta så tändes strålkastare i biografen och maskinkillen kom ut i salongen och meddelade att det var något fel i maskineriet så det skulle inte visas någon film. Snacka snopet! Ja ja, det var bara att åka hem.

Lördagen startade med kaffe på sängen, en trevlig vana tycker jag som får kaffet på sängen. Vi hade bestämt i veckan att vi skulle röja den här helgen eftersom inga barn skulle komma hem. Så vi städade o fejade o röjde mest hela dagen. Jag förberedde kvällens mat också. Vi skulle få besök av våra goda vänner från Mon. När jag låg på sjukhus så kom ju Irs och hälsade på och hade md en tidning. Där hade jag hittat ett recept på Flygande Jenny (Jakob) som var så himla gott, så det bjöd vi på. Till förrätt blev det snittar med rostbiff och massa krafs som Ingemar fixat och till efterrätt blev det hemmagjord glass med fruktsallad. Mumma!

Även om det blev ganska sent på lördagen, så gjorde den där extra timmen att jag var klarvaken före halvåtta. Vi skulle fortsätta röjandet även idag. När vi hållit på en bra stund var inte klockan mer än tio. Då tog vi en planlös tur med bilen. Till slut hamnade vi i Arvika och då passade vi på att handla. När Ingemar skulle betala så sa kassörskan att det inte fanns tillräckligt med pengar på kortet. Så jäkla pinsamt, men samtidigt visste jag att det inte kunde stämma. Då sa kassörskan lite nonchalant att hon kunde dra kortet en gång till. Då fanns det helt plötsligt pengar. Fy sjutton så irriterad jag blev då. Det minsta kassörskan kunde gjort då var väl ändå att be om ursäkt, men inte då. Usch!!!

Men i det stora hela har helgen var mysig. Så nu sitter jag här i mitt nyröjda hem och känner mig nöjd. Men det finns mycket kvar att rota i. Fy tusan vad skräp man samlar på sig. Det kanske är dags att flytta, så man får gjort en ordentlig genomröjning.

Migrän då?? Jag har inte haft ont i huvudet sen jag kom hem från sjukhuset. Det är kors i taket. Peppar peppar!!!

Mår riktigt bra nu

Nu har jag varit hemma en vecka och jag repar mig bra. Har jobbat måndag - tisdag och det gick riktigt bra. Lite matt har jag varit, men inte värre än att det gick bra. Den här onsdagen kom alldeles lägligt för lite återhämtning. Gick inte upp förräns kl. nio och det kändes riktigt bra. Ingen linedance idag, vilket är tur. Fast jag är riktigt sugen på att dansa, så det är ju väldigt tur att det inte blir något idag. Jag hade förmodligen slitit ut mig totalt eftersom jag inte varit iväg och dansat på två veckor. Ska träna in en ny dans lite försiktigt här hemma, som jag tänkte lära ut nästa vecka på kursen och en som jag tänkte att vi i teamet ska lära oss. Ja, ungefär så får det se ut.

Mycket dötid

Tänk vad mycket tid man har när man är sjuk. Har väl inte tittat så mycket på tv på länge som jag gjort de senaste dagarna. Jag fick ju in tv på rummet när jag började piggna till. Jag såg t.o.m. Idol i fredags. Mycket nyheter har jag sett och framförallt reklam och då tänkte jag först och främst på den nya ICA-reklamen.... den med Jerry..... Den är ju ...... underbar. Tittarombudsmannen har fått in mycket kritik mot den reklamen, där människor tycker att det är diskriminering och nedvärderande att utnyttja personer med funktionshinder.

Jag tycker det är helt rätt att låta Jerry vara med och visa att personer med funktionshinder faktiskt också är människor med kunskaper. Jag har haft möjlighet att få höra Martina Schaub i Karlstad för ett antal år sedan då hon och hennes mamma var där och föreläste för grunskollärarstudenterna om hur det är att leva med Down Syndrom. Martina liv har man även kunnat följa genom ett antal dokumentärer som visats på tv.

Det har varit allt för mycket hysh hysh runt människor med funktionshinder av den här graden. Låt dem vara med i samhället på deras villkor. Ge dem det stöd de behöver, så kommer det att gå bra.

Hemma igen

Borta bra, men hemma bäst stämmer i allra högsta grad när man varit på sjukhus näst intill en vecka. I söndags när jag skrev sist så mådde jag ju ganska hyfsat, men jag fick ju givetvis bakslag. Natten till måndag var en enda lång plåga, så när klockan var nästan halv sju ringde jag på sköterskan. Hon som kom in (var väl inte den trevligaste sköterska jag träffat) undrade vad jag ville och jag bad om något smärtlindrande. Helst hade jag villat skrika "Ge mig morfin", men det orkade jag inte. Till svar fick jag "Men herre gud, har du fortfarande ont i huvudet". "Fortfarande???" fick jag ur mig. "Ja, du har ju haft ont i huvudet hela helgen". "Hela helgen?? sa, jag och tänkte -vad är det här för människa???. Hon försvann iaf och kom tillbaka efter en lite stund. Bad inte om ursäkt för sitt burdusa sätt, men nämnde något om, "Ja, du har ju visst hjärnhinneinflammation, så det är väl inte konstigt att du har ont i huvudet. Jag fick min spruta och försvann in i dimman.

Efter en liten stund kom sjuksköterskan in och skulle byta nålen. Jag vill helst ha den i handen, för där är den minst obehaglig att ha.... tycker iaf jag. Hon var så fumlig, så när hon försökt på två ställen så bad jag henne låta mig vara en stund, åtminstone till morfinet börjat verka. Jag bad henne oxå stänga mitt fönster, vilket hon skulle göra, men givetvis glömde hon det. Fast jag frös inte, så det gjorde inte så mycket........ förräns den brutala sköterskan kom in och skrek "Huuu vad kallt du har det" Jag skvatt så jag höll på att ramla ur sängen. Sen när hon gick så bad jag henne att låta bli att skrämma mig så nästa gång hon kom in. Jag såg inte henne mer som tur var.... eller förresten, hon var inne och bubblade om att det skulle nog kännas skönare med en dusch och rena kläder både på mig och i sängen. Jag fräste tillbaka att jag faktiskt både duschat och fått rena kläder, både på mig själv och i sängen. En del människor är fan inte riktiga. Hela måndagen gick i morfinets dimma. Jag hade gett upp hoppet om att få komma hem.... den dagen iaf.

Sista morfinsprutan fick jag på måndag kl. 21, sen behövdes inga fler och jag sov något sånär, men huvudvärken hade släppt sitt järngrepp. På tisdag kunde jag nästan inte bärga innan frukosten kommit och jag rusade ut i duschen.... eller släpade mig rättare sagt. Inga häftiga rörelser där inte... då snurrade till vill jag lova. Jag fick på mig rena kläder och kände mig som en ny människa. När ronden kom så satt jag i sängen. Läkaren blev positivt överraskad och sa "Åh en ny människa". Jag blev ju optimistisk och hoppades på hemgång, men insåg samtidigt att det nog var lite tidigt, men blev ändå hoppfull när läkarn trodde att det skulle vara möjligt dagen därpå.. När ronden gick ut så sträckte jag lite på mig och fick syn på ett spöke i spegeln. Jag blev lite full i skratt och undrade hur jag sett ut det första dagarna när jag träffat läkarn.

Irs kom och hälsade på mig på tisdagkvällen. Ingemar hade ju varit inne alla andra dagar, så han fick "ledigt" tisdag. Irs hade med sig tidning och frukt och så himla gott med äpple, physallis m.m. Vi pratade och skrattade närmare två timmar och det gjorde gott.

Nu är jag i varje fall hemma och det var himla skönt att ligga i sin egen säng.

Diagnosen blev Meningit, men det var inte orsakat av borrelia och var heller inte smittsamt, så på måndag är jag på jobbet igen.

Hjärnhinneinflammation

Det började med migrän, men gick över i hjärnhinneinflammation. När det hände kan jag inte riktigt säga, men att det hände är ett faktum. Förra helgen hade jag migrän "som vanligt" som jag medicinerade på lördag och söndag. Måndag morgon, ja klockan var väl ca 03.30 var jag upp och tog en relpax. Måndag var seg, men jag tänkte att det var väl en ordentlig dust den här gången. Måndagkvällen kände jag mig lite frusen och la mig ganska tidigt. Hade huvudvärk på tisdag, men vågade inte ta någon mer tablett, utan försökte rida ut stormen ändå. Dagen var riktigt jobbig, men ungarna var kanon och även om de inte fattade själva så visade de faktiskt hänsyn.

När jag kom hem så gick jag och la mig med en gång. När Ingemar, som jobbat över, kom hem var jag febrig. Jag släpade mig ner och tog tempen som var 38,7. Jag tog en naproxen och två panodil. Jag somnade och kände mig något sånär på onsdagen. Som tur var så var jag ledig annars hade jag väl varit lojal och släpat mig till jobbet. Jag sov mestadels av dagen och tog fler tabletter. På kvällen hade jag nog lite feber igen, men gick och la mig någorlunda tidigt. Det gick inte länge innan huvudet sprängde helt vansinnigt. Jag gick upp och ringde sjukvårdsupplysningen som rådde mig att åka in. Då var klockan halv ett. Ingemar körde in mig och jag fick komma in med en gång. De försökte med lite olika smärtstillande, som givetvis inte hjälpte eftersom de ger minsta möjliga dos. Vid tre-tiden meddelade läkaren att de skulle lägga in mig. Jag fick några andra helt meningslösa tabletter och värken tilltog än värre. Läkaren meddelade att jag skulle röntgas så snart röntgen öpnnade och jag skulle inte få något mer smärtstillande innan dess. Många plågsamma timmar blev det. Kl.09.45 kördes jag till röntgen för en CT.

När jag kom tillbaka till avdelningen fick jag äntligen morfin och som tack för det så spydde jag. Värken släppte sakta men säkert, men det goda varade inte länge innan värken kom tillbaka med stormsteg. Jag fick en ny spruta och därtill något för illamåendet och sen spydde jag. Så där höll det på mest hela dagen. Jag hade ju fått dropp på natten, men fram emot eftermiddagen började jag känna mig uttorkad. Nån sa vid något tillfälle att hon inte visste om jag skulle få mer dropp för det var så dyrt (OBS!! det enda negativa) Till slut kom en sköterska som satte dropp iaf. Illamåendet släppte lite.

På fredagen sa läkaren att han skulle ta ett prov i ryggen (vad det nu hette) och så hörde jag att han sa till sköterskan att det skulle göras en ny CT med kontrast. Oj oj oj. Läkaren kom tillbaka och stack en lååång nål i ryggen på mig. Det gjorde inte ont, men var obehagligt. Jag fick mer morfin och spydde.

På lördagen kom de fram till att det kunde vara en retning på hjärnhinnorna och helt plötsligt behövde jag inte motivera varje gång varför jag behövde en spruta. Nu är de så måna om att jag inte ska ha ont så jag behöver nästan inte ringa på klockan innan de står redo. Alla här är så gulliga och idag kom sköterskan, som var med i fredags vid ryggprovet, in och undrade hur det var med mig, fastän hon inte jobbade i "min grupp". Hon hade tänkt på mig under helgen. Då blir man lite rörd.

Så idag sa de att det med all säkerhet är en hjärhinneinflammation orsakade av något virus, kanske en fästingjävel, som jag inte sett. Tänk att de små jävlarna kan ställa till ett sådant helvete.

Jag min dumming hade hoppats på att få komma hem idag, men icke sa Nicke. Jag blir väl kvar några dagar till.

Migränhelvete

Meganafall!! Fan i helvete!!! Det känns som jag har metall inne i huvet, det smakar metall. Tänk er att bita i en gaffel och den smakar metall som det kan göra ibland. Den känslan är det och minsta rörelse som är för hastig gör att hjärnan skvalpar omkring och när den slår i så blixtrar det. Jag mår illa om vart annat, men jag håller mig för att spy. Det känns som all världens tyngder ligger som en hjälm runt huvet. Tabletterna har hjälpt föga, men har ändå hjälpt till att hålla mig uppe. Jobba måste man ju. Inte har man råd att stanna hemma för lite huvudvärk heller. Nä, fy fasiken för migrän och jag njuter av varje migränfri dag när de infaller.

Nu blommar den igen

För tredje gången blommar kallan och inte nog med det, det är tre blomsterstänglar den här gången. Helt otroligt! Se och njut!

Blommorna påminner lite om porslinsblommor, fast de är mellan 8 och 10 cm i diameter. Roligt är det i alla fall.

Bäcken är torrlagd

För några veckor sedan såg jag en bäver när jag åkte till jobbet. Den har jobbat intensivt ett tag. Det var inte så länge sedan bäcken rann över sina bredder, men nu är det näst intill inget flöde alls.

1 september

30 september

Igår tog vi en tur till Hemsjön för att se efter bävern. Han hade fällt mer träd sedan vi var där sist. Det gick inte att ta sig ner längs bäcken på västra sidan för där är det stängslat för grannens djur, så vi gick tillbaka och ut på vägen och upp längs östra sidan.

När vi kommit ca 50 meter mot sjön, så fann vi bäverdämmet. Det var ca 50 cm nivåskillnad. Han måste vara mäkta stolt över sig själv som lyckats med detta. Det lilla vattnet som nu rinner i bäcken är väldigt grumligt.


När vi gick på promenad ikväll, så stannade vi för att lyssna. Det är helt knäpptyst i Vängse nu. Bäcken ger ju vanligtvis ifrån ett brus hela tiden. Det är endast de gånger som bävern dämt och vid torka som det är tyst här annars. Jag minns när vi flyttade hit för 15 år sedan, så tyckte jag att bäckens brus var störande, men jag har väl resingerat vid det här laget.

Regementets dag

Nu har jag varit på ett regemente för första gången i mitt liv. Jag har ju kört förbi flera, men aldrig haft möjlighet att titta närmare på ett. Igår var det Regementets dag på T2 i Skövde och som anhöriga till en av de värnpliktiga, så var vi välkomna att besöka regementet. Självklart ville vi se , ja Ingemar har ju själv gjort lumpen så det var ju inget nytt för honom, men jag har ju bara hört när de pratar militärtermer och jag ska villigt erkänna att jag inte fattat någonting. Nu vet jag lite mer, t.ex. att ett kompani består av ett antal plutoner, som består av ett antal grupper, varav vår son delar gruppchefstjänst med en annan i gruppen. Så varannan vecka är han gruppchef. Det är ju ändå så att som mamma är jag ganska stolt. Dessutom tycker han att det är kul att göra lumpen.

Men det var en hård dag och jag hade redan tidigare i veckan förvarnat Ingemar om att han skulle få köra. Vi åkte vid 6-tiden och jag somnade nästan omgående och vaknade till liv igen vid 8-tiden. Då hade jag endast vaknat till korta stunder och somnat direkt. Det har varit en hård vecka och jag var ganska slutkörd. Vi var framme i Skövde vid 9-tiden och Frederick mötte oss som hastigast för att visa vart det skulle vara uppställning och visitering (tror jag att det hette). Vi gick efter, men fick inte syn på Frederick bland alla andra grönklädda soldater. De marscherade iväg och vi gick en sväng och tittade. Efter en stund så fick vi syn på ett gäng militärer och gick dit. Då fick vi syn på honom. Sen höll vi ögonen på honom ända fram till uppställningen på kaserngårn. Där pratade översten om att årets värnpliktiga är sista gruppen som tagits in enligt tradition sedan 1901. Fr.o.m. nästa år är den allmänna värnplikten slopad och man får söka till militärtjänstgöring som frivillig. Kan väl ha sina fördelar. De värnpliktiga fick sin soldaterinran, vilket betyder att de nu är soldater på riktigt och måste fullfölja sin utbildning. En soldaterinran ska meddelas enligt värdiga former och förmedlas ofta under högtidlig ceremoni Vi var kvar och till kl var strax efter 15. Snacka om att det är disciplin bland soldaterna. När majoren sa trevlig helg, kom det ett rungande "trevlig helg majorn" tillbaka. Tänk om man kunde ha en tredjedels av den disciplinen i skolan skulle det aldrig vara några problem.

Frederick åkte med oss hem och jag satt i baksätet med datorn och skrev näst intill hela vägen hem. Det tog ca 3 timmar, så jag fick gjort en hel del och det känns bra inför veckan som kommer. Vi var hemma strax efter sju.

Jag har haft mycket migrän det sista och det känns ju inte bra, men det är väl en sådan period nu. Jag vaknar ofta med migrän, vilket jag tror beror på att jag spänner mig väldigt på natten. Även om jag känner att jag inte klarar att ta mig ur sängen, så vet jag att jag måste upp och ta en tablett och helst sätta mig. Då brukar dels tabletterna hjälpa fortare och jag vaknar ordentligt. Jävla skit är detta, men jag får försöka leva så gott det går med skiten och det tycker jag att jag gör. Ibland känner jag verkligen att jag är lojal när jag går till jobbet. För egentligen borde jag stannat hemma.

Bloggtorka......

...... det är väl så det kallas när inget händer på bloggen? Har varken tid, lust eller ork att skriva något. Det är så mycket annat som ska göras först, så som planering planering planering. Fast idag har jag haft tid att gå en sväng med Ingemar och Krut. Vi gick till hemsjön. Där fick vi se spår av bävern. Han .... eller kanske hon.... har börjat fälla björkar vid sjön. Jag hade kameran med, så det blev lite kort, men de kommer väl en annan dag. Har inte orkat lägga över dem i datorn än.

Hade tänkt att skriva en blogg över saker som kan irritera en, men det har jag inte orkat än heller. Kanske att jag inte varit tillräckligt irriterad. Brukar vara ganska lugn faktiskt, fast ibland blixtrar det till. Jag laddar för ett irriterande inlägg, men det kommer väl en annan dag.

Onsdag igen

Snacka om att tiden rusar. Man hinner knappt tänka så har en vecka försvunnit. Skönt att vara ledig mitt i veckan i alla fall. Fast idag är jag förkyld. Har väl blivit smittat av alla sjuka elever. Det har snorats den sista veckan, så det är ju inte konstigt att jag också blev snorig. Det sitter bara i näsan som tur är och jag känner mig på bättringsvägen. Så i morgon går jag till jobbet igen. Jag tycker verkligen om mitt jobb och mina arbetskamrater. För att inte tala om alla barnen. de är så härliga. Även om man blir lite uppretad ibland, så är de mestadels härliga. Ja, jag tycker verkligen sååå mycket om dem allihop. Enda smolket är att jag känner mig otillräcklig. Jag hinner inte med den kvalitetstid med var och en som jag skulle vilja.

Idag kommer Ingemar hem från jaktresan till Liden ovanför Sundsvall. Han har varit borta sen i söndags. Även om det går bra att vara ensam, så tycker jag inte om det. Det blir så tyst och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag minns när barnen var små och de skulle vara hos mormor en stund så jag skulle få chans att städa undan. Det gick inte lång stund innan jag var tvungen att åka och hämta dem. Jag fungerade bäst när de var hemma. Nu är ingen av dem hemma. Lisa är mest hos pojkvännen, Catrin är i Göteborg och pluggar och Frederick är soldat i Skövde. Så här är tyst på veckorna. Det är bara jag och Ingemar hemma. Fast nu har vi vant oss vid det och det är trevligt det med, men desto roligare när barnen kommer hem.

En ledig dag

Idag hade jag sovmorgon. Jag drog mig ända till halv nio. Enda smolket i bägarn var ju givetvis att huvudet gjorde sig påmint. Ja, givetvis hade jag migrän. Jag försökte in i det längsta att inte ta någon tablett, men fick ge upp till slut.

Irs kom hit och drack kaffe och så tittade vi på kort och pratade. Sen gick vi en liten tur när det var uppehåll mellan störtskurarna. Vi hade inte hunnit mer än att tulla första kantarellstället innan åskan gick. Jag skyndade hem för att dra ur datorer och tv:n. När jag kom tillbaka hade Irs hittat ett ställe till med guld och där var det mycket kan jag lova. Det var alledeles fullt under gräset. Det blev nog nästan tio liter. Vi gick en bit till, men nästa stället var mest småsvampar, så vi får hoppas att de finns kvar nästa vecka. Regnet hade börjat igen förstås, så vi valde att gå hem igen. Det bästa med den här svampturen var att jag inga svampar skulle ha och således behöver inte jag rensa några heller.

Förberedde lite för kvällens kursstart i linedance. Det tog emot ganska rejält. Jag hade ingen lust att åka på kurs ikväll, men jag har ju inte så mycket val eftersom jag är instruktören. Jag åkte dit och riggade iordning. De andra kom efter en stund. Det blev ju lite prat, men vi dansade oxå. Ju mer vi dansade desto bättre kändes det, så när klockan närmade sig halv sju var jag på bättre humör. En del av de gamla kom, men även några nya. Efter en timmes kurs kändes det riktigt bra.

Migrän

Ja, den här veckan startade ju bra. Jag vaknade utan värk i huvudet, men i övrigt värkte det. Detta övergick till migrän efter ett par timmar. Kände att det blev en sådan där skarp smärta, vilket inte var så trevligt med tanke på att jag var på jobbet. Jag fick ju ta en tablett efter ett tag och som tur var så började den att verka efter en liten stund. Annars hade nog dagen inte blivit rolig. Jag fick oxå se att det är dags att fylla på tablettförrådet.

Jag är ju inte så pigg på att gå hemifrån utan tabletterna. För då kommer migränen som ett brev på posten. Eller förresten... de kommer ju inte så fort längre..... det kallas ju inte snigelpost för inte. .... kanske närmare bestämt som ett mail i cyberspace. Snabbt som ögat med andra ord.

Dagen har i övrigt varit en bra dag, vilket jag hade bestämt mig för i förväg. Konstigt vad det kan påverka en. Vilken skillnad det gör när man har bestämt sig för att det ska bli bra.

I morgon ska oxå bli en bra dag.

Söndag morgon

Ingemar berättade att han sett en del kantareller i närheten när han var ute med Krut på lördagen. Han hade även sett ett annat ställe, som jag inte hittat. Så vi gick ut en sväng efter morgonkaffet med varsin spann. Vi tog inte med Krut för vi skulle ju inte så långt och det är bara jobbigt att ha honom uppe i svampen. Det var mer svamp än vi räknat med. Jag kom på ett annat ställe som vi inte undersökt i år än. Det stället hittade Frederick första gången. Han var väl ca 6 år och kom springande från skoggläntan med tröjan full i svamp. Han sa, "Jag vet inte om det är kantareller", men det var det. Han hade ju varit med några gånger i skogen, så egentligen visste han. Men det är bra att vara försiktig. Där fanns det iaf kantareller och dem plockade vi givetvis. Vi fick ihop 10 liter på en liten stund. De ligger nu och väntar på att jag ska rensa dem.

Krut var så missnöjd med att inte få gå med till skogen, så vi tog med honom till bäcken en sväng. Det gillade han. Ingemar släppte honom och han sprang omkring. Bäcken var väldigt spännande. Jag har väl berättat om när han gräver i hundgården, om hur kul han tycker det är att "flytta" vatten? Annars står det nog om det på hans hemsida. http://www.kruthunden.se/

Här har vi Vängsebäcken som gränsar till vår mark. Experimenterade med kameran lite och fick till lite mjölkiga bilder. Ska ner igen och ta stativet med. Det kan nog bli häftiga bilder. Dessa blev lite ljusa, så jag får fortsätta med experimenten.

Ha ha ha, jag skrattar ihjäl mig

När jag jobbar har jag inte på ljudet på min mobil, så det är inte alltid jag märker att det ringt eller kommit sms. Idag när jag slutat jobbet fick jag se att det kommit två sms från Irs. Jag öppnade det första och fick se att det stod "Jag har sett nakenbilder på dig på nätet" Va!!! tänkte jag.... det kan ju inte stämma. Jag skyndade mig att öppna det andra för att se någon slags förklaring. Där stod det att man skulle scrolla neråt i det första, vilket jag gjorde. Där stod det "En smart person läser hela smset. Skicka detta vidare till alla i din adressbok och se alla roliga reaktioner". Jag fick mig ett gott skratt iaf.

Sen kunde jag ju inte låta bli utan att skicka vidare detta och jädrans vilka reaktioner. De allra flesta hade inte scrollat net utan reagerade tvärsnabbt. Det plingade hela tiden i min mobil. Så roligt har jag inte haft, på vägen hem från jobbet, förut.

Välkomst-partaj

Ja, så var hon hemma. Vi hade ett litet välkomst-kalas igår. Vi blev 19 stycken. Höjdpunkten var ju tjejgänget som hållt ihop sen grundskolan. Det blev ett tjatter utan dess like, men roligt var det. Freddan och Lisa var oxå hemma, så hela familjen var samlad.

Catrin klädde upp sig i sin fina yukata - en sommarkimono - och hade de fina smyckena som Yuki - värdmamman - hade gjort till Catrin. Förra året innan Catrin skulle åka var 5/6 av tjejgänget samlat, nu var alla med. Vi tog kort i soffan då, vilket vi även gjorde nu. Där blev de sedan sittande och skrattade och hade kul. Vi andra satt och tittade på dem och skrattade vi med. En mycket rolig kväll.

Vi åt smörgåstårta, som Catrin hade beställt.

Och fruktsallad med choklad, bär och grädde/vaniljsås.

Catrin

Nu är Catrin på väg hem. Hon åkte från Hong Kong imorse kl. 08.30 lokal tid och är nu i London där hon inväntar planet hem. Planet landar på Gardemoen i Oslo 20.10. Då ska vi stå där och ta emot henne. Hon åkte från Japan den 11 augusti och har varit på Taiwan och i Hong kong och hälsat på vänner. Men nu är hon alltså på väg hem. Jag har verkligen haft svårt att koncentrera mig idag.

Det är ett år sedan hon åkte iväg och jisses vad jag grinade då. Jag är ju givetvis jätteglad att hon tog den här chansen och åkte iväg, men det var ett känslomässigt kaos. Men nu är det inte många timmar kvar innan hon är hemma igen. I höst blir det studier i Göteborg igen och sen vet vi inte vart det bär hän.

Här är ett kort på henne, som Pangpang tog imorse, när hon checkar in på flygplatsen i Hong Kong.

Alan Jackson

Jag bokade ju biljetter i juni till Alan Jacksons konsert i Eskilstuna för att överraska Ingemar. Konserten var igår. Wow säger bara.... känner mig oerhört priviligerad som sett och hört den här mannen "in real". Så himla bra! Förband var Refreshments och Jill Johnson. De var ju oxå bra, men när väl Alan äntrade scenen var lyckan total. Han började med Gone Country och sedan radade han upp den ena efter den andra med bara bra låtar. Nu är ju det inte svårt eftersom övervägande av alla hans låtar är fantastiskt bra.



Han höll på i 1 h 15 m, men kom givetvis in igen på begäran och drog ett par låtar till. Det var med en viss salighet vi lämnade Sundbyholms travbana. Lyckliga efter att få uppleva detta styrde vi hemåt och landade i sängen kl. 03.00.

Första vckan avklarad

Kul att börja arbeta igen efter ett långt sommarlov. Fast visst är det skönt att vara ledig. Nu är det i alla fall full fart på jobbet. Mycket som ska planeras och ordnas med. Böcker ska kollas, möbler ska placeras om eftersom jag får några till elever. Och alla dessa planer. Diskrimineringslagen ska planeras, likabehandlingplan ska arbetas fram. Planer, planer, planer.... och jag som flyttade ifrån flygplatsen.... Nä skämt åtdsido, det är bra med tydliga normer, men hur ska vi hinna med att undervisa????

Vilken tur vi haft

Nu öser regnet ner och det åskar, men vi är hemma. Vi har haft en toppenhelg med bara sol och otrolig värme. Efter en hel del regn och kyla, så blev det istället sol och värme en hel långhelg.
Vi var på plats i Svenljunga och årets Internationella HDCS-träff vid tiotiden på fredag förmiddag. Vi parkerad hojarna och av med skinnkläderna sen fick vi upp tälten på fotbollsplan där det redan var fullt med tält. Ordnade till i tältet med nya madrassen, vilket blev jättebra. Ingen konst att tälta när man kan ligga så skönt. Och vi var inte ensamma om att ha en sådan madrass och en sådan pump. Det pumpades lite var stans. Det som inte redan införskaffat en sådan pump kommer säkerligen att ha gjort det till nästa säsong. Det var himla käckt oxå att kunna suga ur luften när madrassen skulle läggas ihop. Det är inte så lätt att få ur att luft annars och det är bra om man kan få ihop madrassen till så liten som möjligt.

Vi tittade på nytt tält. Till nästa säsong blir det ett Milleniumtält från HD-camp. Visserligen duger väl vårt tält, men det är inte ståhöjd i det, så det blir lite kramp. Ska man ut och campa, då ska man bo bra.

Vi har i varje fall haft en trevlig helg med mycket muller, go mat och dricka, trevliga grannar. Framför allt så fanns det gott om toaletter och duschar, som det dessutom var bra ordning på. Det finns väl inget värre än när de blir äckliga. Bajamajor är ju så trist, speciellt efter ett par dagar när de inte städats, men här gick några runt och städade hela tiden. Jag hittade dessutom en byggnad med 6 st. toaletter som det aldrig var någon särskild kö på.

I HDCS finns alla möjliga människor. Allt ifrån unga människor upp till äldre. Flest personer i övre medelåldern. Själv känner jag mig ganska ung i sällskapet. Förra HDCS-träffen vi var på så hörde vi ett gäng som satt och snackade....... sjukdomar. Även om det blir en hel del fylla, så ser man inte nåt särskilt med bråk. Det är helt enkelt en gemytlig stämning.

På fredag-kvällen spelade Rydell&Quick, faktiskt deras första spelning på en HDCS-träff. Lite högt ljud, men de är ju grymma. Stämning på hög nivå. Me like! På lördagen spelade Eva Eastwood. Inte riktigt min idol, men godkänd. Hell Moppers åkte runt och spelade på området. Där var det tryck vill jag lova. Det var linedance både på fredagen och lördagen. På fredagen fick man vara med, men på lördagen var det ren uppvisning. Jag hängde med i ett hörn i varje fall. På lördagen kom ju brorsan och hans sambo och camperade bredvid oss i tältet som vi satt upp för dem redan på fredagen.

Det var ett jämt muller på campingen. Det gasades med hojarna, sen var det snarkningarna och sist men inte minst väderspänningarna. Det är ju ganska lyhört i tält. På lördagen gick jag och K och la oss lite tidigare än gubbsen, men när Ingemar kom och la sig så började vi gapflabba. Det mullrade runtom i varje tält.

Hemvägen gick över Borås -Alingsås. Vi stannade vid Gula Villan i Brålanda och tog en kaffe och våffla. Det hade regnat när vi kom dit så det vart blött på vägen. Vi klarade oss nästan hela vägen hem utan regn uppifrån. Det var lite regnvåta väga på sina ställen, men sista biten kom det väl 20 droppar. När vi väl parkerat in i garaget, så började det ösregna. Vi kunde bara konstatera att vi haft ett sagolikt väder. 85 mil blev det den här helgen.

Fullmåne

Nu sitter jag här och tittar på fullmånen samtidigt som jag skriver. Vi har tagit oss 30 mil närmare Svenljunga och årets HDCS Internationella träff. Det tog fyra timmar att köra till första stoppet och det känns i kroppen kan jag lova. Nu blir det en helg i tält, så vi håller tummarna för uppehåll.

Hojväder

Idag tog vi en efterlängtad hojtur. Det har ju bara varit regnväder sen Ingemar gick på semester eller så har vi varit iväg på annat. Idag var det sol och dessutom från en nästan molnfri himmel. Kan det bli bättre? Vi krånglade på oss alla kläder (ingen har väl sagt att det är lätt att vara knutte med alla dessa kläder och skydd) och åkte till Arvika. Vi mötte några andra knuttar som var ute och åkte och som brukligt så hejar man på varandra. Plötsligt mötte vi en mcpolis. Vi hejade inte och han hejade inte heller. Märkligt fenomen!

Redo för en, långtur packar jag det sista imorn. Det är ju inte bara det jag ska ha med utan man får ju se till att det finns mat hemma till lilleman när han kommer hem från Skövde. Han kommer nog att sova hela helgen tror jag.

Catrin har startat hemresan. Hon åkte från Akita igår och fick skjuts av sin värdmamma till tåget. Hon har ju ressällskap så detta kommer nog med all säkerhet att bli kul. Nu är de i Tokyo och ska göra den stan. Kompisarna åker till Sverige den 9:e och Catrin åker vidare till Taiwan den 11:e och sedan vidare till Hong Kong för att hälsa på vänner som hon träffat i Akita. Till sist åker hon den sista biten till Sverige via London den 19:e och landar på Gardemoen. Då kommer vi att stå där och ta emot henne. Vi längtar jättemycket efter henne allihop. Freddan kommer ju inte att vara hemma och ta emot henne den dagen hon kommer, men Lisa blir säkert med och möter henne. Jag och Ingemar träffade ju Catrin i april, men syskonen har ju inte träffat henne sen hon åkte den 20 augusti förra året. Vi längtar allihop!!!!

Skåne

Jag och Ingemar åkte till Skåne och Hjälmslund i måndags. Jag skulle träffa doktor Frejvall för att få lite ordning på huvudvärk och värk i övrigt. Migrän har jag ju haft i många år och även fått behandling för, men den andra värken har ju varit lite diffus. Med stor sannolikhet EDS tror Frejvall. Ja ja, ska prova en ny medicin som ska få mig att sova vid rätt tillfälle, så får vi se om jag kan lägga om mina rutiner, vilket är meningen. För när man inte får sovit ordentligt blir så mycket annat bara skrutt.

Det var himla kul att träffa Britt, Samuel, Bjarne, Ulf... och Samuels.... familj som är på gång att flytta utomlands ett år. Samuel ska skriva en bok om migrän. Det tycker jag han gör rätt i. Han har ju en gedigen kunskap och kunskapskälla i Britt och Bjarne. Den boken ska jag köpa när den är klar och Samuel ska få skriva i den.

När vi åkte hem från Skåne mötte vi hela kolonnen med U2:s scen. Det var många långtradare kan jag lova. Det tog väl ca 20 långtradare innan vi kom på att det var den väldiga scenen som vi mötte. Vi var tyvärr inte på Ullevi, men vi har sett scenen i alla fall.

Forntiden

När man ska på tältsemester så vill i alla fall jag ligga gott. Vi har sådana där liggunderlag av 6 sammansatta, på längden, uppblåsbara rör. Det är inte så lätt att ligga på kan jag lova. Antingen har man för lite luft i så att man ligger som på backen eller så har man för mycket luft i så att det känns som att man ligger på..... backen, men med ett vågigt tryck. Hala är de oxå, så man glider av om det är så att underlaget är det minsta lutande, vilket det ju oftast är när man tältar. På en vanlig camping är ju oftast tälten anvisade bort i hörnena där det är kuperad terräng.

Brorsan berättade att de hade en stor madrass med sig numer när de tältar och en luftpump som går på batteri med laddare. Kan det bli bättre? Jag tände direkt. Detta ska vi ha, tänkte jag. Sagt och gjort. Vi åkte till Arvika och stövlade in på JYSK. Där hade de en madrass kvar som var 137 cm bred, 191 cm lång och 22 cm hög (när det är luft i vill säga). Pump hade de oxå, men det var lite svårt att se om det var den modellen vi skulle ha. Jag ringde brorsan och frågade vilket märke de hade. Det var samma märke som den vi stod och höll i handen - en Hurricane. Vi tog den och gick till kassa. Jag frågade om det var en sådan där laddbar pump, men det kände inte hon i kassan till. Hon ropade på någon på lagret genom sin walkie talkie och fick till svar att det inte var det. De hade haft det nån gång i forntiden, men inte nu och den de hade var ingen sådan. Nähä, tänkte vi och ställde tillbaka den. Vi köpte i alla fall madrassen.

Vi bestämde oss snabbt för att åka vidare till Karlstad. Där borde de ju finnas sådana pumpar. Jag tyckte att vi skulle åka och kolla på JYSK på Våxnäs. Ingemar trodde inte att det skulle finnas där. Vi åkte dit iaf. I hyllan hittade vi två modeller på pumpar, varav den ena av samma sort som den i Arvika och den andra av.... samma sort, men i annan kartong. Förmodligen förra årets kartongmodell. Där stod några pumpar uppackade, så Ingemar provade och den gick i gång. Det var en sån pump som vi ville ha. Vid lite närmare efterforskning så såg vi att det var samma modell på båda pumparna. Vi tog en och gick till kassan. För säkerhets skull frågade jag där oxå och de två som stod i kassan hade ingen aning, men nu har de. För de fick läsa inne i paketen. Så nästa gång jag kommer till Arvika ska jag gå in till stenåldersmannen och berätta för honom vad det är han har i hyllorna. Forntiden råder nog endast inne på lagret.

Mantorp och Skövde

Upp tidigt på söndagen efter världens längsta natt.... kändes det som iaf. Vi somnade väldigt sent och vaknade väldigt tidigt, men när jag tittade på klockan vid halv-femtiden, så trodde jag faktiskt att vi försovit oss. Försökte somna om, men det blev bara en liten slummer. När klockan var 05.15 var det helt kört på sovfronten. Vi skulle ju ha syning av stugan klockan 7, så det var bara att gå upp och göra allt som skulle göras.

Klockan 07.10 körde vi ut från campingen, som i övrigt var en trevlig camping, och styrde mot Mantorp och VEIDEC festival för att se EM-tävlingarna i dragracing. Vi var framme vid 08.30 och formligen sprang in. Nä då, vi gick. 250 spänn per person kostade det. Sen kostade läktarn 200 spänn per person och inte tog de kort. Som tur var kom Ubbe som en räddande ängel eftersom jag inte varit förutseende nog och fixat tillräckligt med kontanter. Fast vi hade nog klarat oss ändå.

Dragracing är en häftig sport. Tävlingsförfarandet går till som så att två fordon tävlar sinsemellan om vem som kör snabbast på en given distans. Min absoluta favoritklass är Top Fuel med fordon med upp till 7000 hk och nitrometan i tanken. Tänk vad fort jag kommit till jobbet om jag körde på det, men vad dyrt det hade blivit. Näst efter Top Fuel kommer Top Fuel Bike. Dessa fordon är väl inte direkt något jag själv skulle våga köra, men häftigt att se på.

Efter att ha suttit på läktarn från 08.30 till ca 15.30 med endast ett par fika-break så var man ganska leabröten. Själva elimineringarna hade dragit ut på tiden, så finalerna var försenade. Vi bestämde oss för att avbryta och åka vidare. När vi lämnade området började det att regna. Lundgrens blev kvar, men när vi åt middag i Ödsmål fick vi sms om att de oxå gett upp. Finalerna hade ännu inte kommit i gång då.

Vi körde vägen genom Gränna och köpte lite polkagrisar som vi ska skicka med till Japan. Vi var framme i Vedum hos Ingemars syster vid åtta-tiden. Tänk vad gott det smakar med kokt kaffe. Trötta somnade vi ganska snart och sov som stockar. Fast Freddan hade nog lite svårt att somna med tanke på vad som skulle ske på måndagen.

Vi startade från Vedum vid tio-tiden och styrde mot Skövde. Regnet kom ungefär samtidigt. När vi kom till Skövde såg vi regementet strax före, men det var baksidan, så det var att köra runt stan. In på försvarsmaktens område och fram till Trängregementet. Där var det kö in och fler kom det. Vi släppte av Freddan och önskade lycka till. Det var med både vemod och stolthet som vi såg honom gå iväg. Vår lille pojk ska bli man. Vi vågade inte riktigt lämna Skövde med en gång utan gick på stan en sväng till vi, utan att uttala det förstås, kände oss säkra på att detta kommer att gå bra. Vi styrde mot Laxå igen för att träffa goa kompisar innan vi drog hemöver. Regnade gjorde det mer eller mindre hela tiden.

Vi var hemma igen vid 21.30. Trötta som urvridna trasor, men det var svårt att gå och lägga sig. Vi hade ju inget hört från Freddan. När klockan var över tio kunde Ingemar inte hålla sig längre utan skickade ett sms till honom. Han svarade ganska omgående. De hade haft kvällstjänstgöring, men allt verkade ok. Han var gruppchef för sin grupp, vad nu det innebär... Ingemar försökte förklara turerna inom militärlivet, men.... ja, det ger väl sig med tiden. Vi ringde och pratade med honom och han lät uppåt. Det värmer en orolig mammas hjärta. Jag vaknade i morse av en dröm där Freddan ringde hem och sa "Det finns inga pengar på kortet, kom och hämta mig. Jag ska hem NU!" Det var bara en dröm som tur var.

Migrän då? Ingen migrän på hela söndagen trots sol, blåst och högt ljud. Kors i taket, men jag fick betala på måndagen istället. Fast det tar jag.

Det är tur att huvudet sitter fast....

.....annars hade jag väl glömt det någonstans. Idag har vi åkt mot Mantorp. Vi ska på dragracing imorn. Just nu är vi en bit nedanför Askersund på Harge bad och camping. Vi har hyrt en liten stuga för övernattning. Meningen är att vi ska köra Freddan till Skövde på måndag. Han ska ju in i det militära. Göra lumpen. Vi tar turen förbi Mantorp för att se på dragracing.

Vi hade egentligen inte bråttom iväg, men ändå så åker man ifrån det viktigaste. Freddan hade varit på fest i Arvika och sovit över, så vi skulle hämta upp honom där. När vi kom till stan kom jag på att vi, eller rättare sagt jag, glömt inkallelsepapper, betyg m.m. Det var ju bara att vända och åka hem. Vi blev en timme försenade. Lundgrens åkte i förväg till Laxå. Där skulle vi egentligen övernatta, men som skrivet, så har vi hamnat på Harge camping.

Ett evigt pass

Ända från början av mitt och Ingemars liv tillsammans har vi haft djur. När jag träffade Ingemar hade han en väldig massa höns. Han sålde ägg till affären och andra bybor. Hönorna skulle ju passas med mat morgon och kväll. Vi skaffade en hund, som inte ville vara i hundgård. Han klättrade över staketet, han bet sönder staketet, han grävde sig under, för vara i hundgården ville han inte. Vi hade grisar från sensommarn fram till jul, då dessa slaktades.

Några år senare införskaffades de första nöten. Den första tjuren hette Arnold om jag inte missminner mig. Vi hade även Rocky och Rambo. Sen byggdes den besättning upp. Som mest hade vi 18 stycken samtidigt. Många kor har det blivit genom åren. Många kor minns jag särskilt oxå och alla har de fått namn. Det har varit Foxan, Beda, Bella, Krona, Molly, Docka, Sigrid m.m. Tjurarna har fått heta Måns, Ferdinand, Simson, Grålle, Rudolf, Bush m.m. Häromveckan slaktades den sista tjuren.

Vi har även haft får eller lamm ska jag nog säga. Vi fick ta över när grannens får fick lamm som de inte ville ha. De fick bli uppfödda med flaska, vilket ju barnen tyckte var kul.

Hund har vi haft hela tiden oxå. Nu är vi inne på tredje hunden, som är en Jämthund som ska jaga älg är det meningen. Och vi har haft en väldig massa katter.

Man är ju aldrig ledig när man har djur. På sommarn går djuren ute, vilket man kan tycka inte innebär en massa pass. Men så fort man vänder ryggen till, så har de gått ut. På vintern när de står inne ska det passas morgon och kväll. Maten som de ska äta, får man arbeta med på sommaren. Gräset ska bli till hö och det vet väl alla att vädret är inget vi rår över. Jag minns en sommar när vi fick in allt höet före siste juni, men det har bara hänt en gång. Det har varit fler gånger när den sista vändningen slutat med regn. Då går luften ur en. Att vara bonde är ingen dans på rosor precis.

Fast man får mycket tillbaka oxå och då menar jag inte EU-bidrag. Ingemar har ägnat många timmar över EU-papprena. Hela tiden med hotet hängande över sig att inte göra fel. För gör man minsta fel blir det "hängning". Jag minns första året vi skulle fylla i EU-papper. Då hade vi folk från Länsstyrelsen här som skulle hjälpa oss, men de visste inte med säkerhet hur det skulle gå till heller, men det fick inte bli fel. Nu har vi klarat den biten utan problem som tur är.

Jag menar istället att vi fått mat tillbaka,.... som vi tagit upp i deklarationen, tro inget annat. Att få vara med när små nya kalvar föds. Vi har brukat döpa kalvarna efter namnsdagarna i almanackan. Ibland har det ju ställt till lite problem, som när en kvigkalv föddes på Joakim-dagen. Den fick heta Kim istället. När man släpper ut djuren på våren har oxå varit en positiv händelse. Att få se den glädjen och yran är en underbar känsla. Lika roligt har det varit att ta in djuren för vintern. När djuren går till lagårdsdörren för de vill in, då förstår man att de ändå trivs. Det är ju mest Ingemar som skött lagårn, men jag har allt gjort min beskärda del. Min rygg har inte riktigt tillåtet hantering med gödsel och höbärgning, men jag har gjort så gott jag kunnat.

Vi har åtminstone inte haft mjölkkor, mer än att Ingemar handmjölkat i perioder. När Frederick var liten älskade han spenvarm mjölk och vill ha en slurk när Ingemar kom in med mjölken. Catrin däremot ska ha iskall mjölk. LisaMari fick för sig ett tag när hon var ca åtta år att hon inte tyckte om egenmjölk utan skulle ha köpemjölk. Då fick jag en mjölkkartong som jag fyllde med egenmjölk. Då gick det bra, men hon vart inte glad när jag avslöjade hemligheten.

Ingemar saknar bondlivet och det gör väl jag till viss del oxå, men jag saknar inte stressen som innebär vårbruk, höbärgning, stängsling m.m. Nu har jag sommarlov på riktigt.

Polisfärg

Jag tycker att den neongula färgen hör ihop med polisen. Det tycker uppenbarligen polisen oxå eftersom de har den på sina polisbilar och kläder nu för tiden. Det tycker jag är helt ok, men blir grymt irriterad när vem som helst har den på sig. Det är mc-åkare t.ex .... för att synas. Många tycker det är svårt att se mc-åkare som är svartklädda, men då ska man nog inte köra bil heller.... om man ser så dåligt. Yrkeschaufförer kan ha den här färgen oxå.... för att synas. Det är lugnt, ni syns ändå. Små barn.... för att synas, ungdomar.... för att.... synas. Färgen används helt enkelt för att synas,,,, men kan inte polisen få ha den färgen för sig själv? Det finns väl andra synliga färger, eller? Visst... den oranga färgen är väl vigd till vägarbetarna. Det är ju bra.... för då syns de. Som om man inte hade sett alla skyltar, plintar, vägmaskiner, för att inte tala om vägbulorna. Dem borde man ju ha känt.

Men när de här färgerna syns lite varstans tror man antingen att det är poliskontroll eller vägarbete och även om man håller sig till hastighetsbegränsningarna så hajar man till. Jag har inte blivit stoppad så särskilt många gånger i mitt körkortsliv, men jag hajar till i varje fall. Jag tycker att polisen kan få ha "sin" färg i fred.

När jag själv kör motorcykel är jag ..... svartklädd.... och om man uppfattar mig som osynlig bör man nog ta sig en allvarlig funderar på om man är lämplig som trafikant. Man ska inte sova i trafiken.... om man inte sitter bredvid. Tycker man det är jobbigt med alla andra i trafiken bör man nog ställa bilen istället. För det är när man inte är uppmärksam som olyckorna händer. Skyll inte det på att andra trafikanter är osynliga. Ha ljuset på, så syns du.

Ut med det gamla och in med nytt

Till slut fick vår gamla diskmaskin lämna in eller rättare sagt åka ut. De sista veckorna har jag handdiskat för det blev inte rent i diskmaskin. Den gamla trotjänaren har gjort sitt så att säga. Så idag åkte vi till stan (Arvika) och köpte en ny. Vi tittade på diskmaskiner på Elgiganten härom dagen och fastnade för en Cylinda (samma märke som den vi hade), men jag kunde inte se nån sådan på Richardssons. Men jodå, de hade allt den maskinen, men i orginalnamnet ASKO. Det var exakt samma maskin som den vi tittat på. Det enda som skilde dem åt var namnet. ASKO heter företaget i Vara (svensktillverkad, jajamen), som tillverkar maskinen. Sen köper tydligen Cylinda upp maskiner och sätter sitt namn på och höjer priset en tusenlapp.

Här har vår gamla Cylinda hamnat på utsidan....

...och vår nya ASKO kommit på plats och går sin premiärdiskning. Underbart!

En dag i naturen

Vi åkte till Grums en sväng. I Värmskog fick vi se den här familjen. De höll till vid en boj där det förmodligen var en riskase. De hade huvudena mer under vattnet än över, så där var nog mycket att äta.

När vi kom hem gick vi en sväng i vår lilla skog. Skulle passa på att se hur långt kantarellerna kommit. De hade inte kommit så väldigt långt, men är på gång.

Döm om min förvåning när jag fick se alla blåbären. Det har aldrig varit några blåbär i vår lilla skog. Bara en massa ris, men i år finns det så det nog skulle kunna bli ett par pajer. Ska gå och plocka dem nån dag.

Smultron fanns det gott om oxå.

Här har vi en björk med en knuta på. Jag skulle vilja få gjort en skål av den, men har inte undersökt hur det ska gå till. Det finns säkert någon som kan göra det för oss, men vi har som sagt inte undersökt det så noga.

Nygammalt

Hittade en gammal dagbok från hojturen till Lappland. Någon kanske tycker det är kul att läsa, annars får ni hoppa över.

HDC-S internationella träff i Kattisavan 20 - 22 juli 2007 tur och retur
Efter att ha pratat om denna HD-träff ganska länge, eller rättare sagt Ingemar har pratat om den ganska mycket. Jag har väl bara hummat med. Visst är det kul att åka hoj, men det kändes verkligen långt. Kattisavan ligger ju i Lappland, fast det hade jag ingen koll på då. Det såg jag först när vi körde in i Lappland. Jag visste ju att Burträsk ligger i Västerbotten, men hade inte kollat in vilket landskap Kattisavan låg i. Jag hade i alla fall undersökt tidigt om det fanns några stugor på campingen i Kattisavan, men det gjorde det ju givetvis inte. Då återstod tält. Vårt tält är väl inte av det regnsäkra slaget eller rättare sagt, det tål inget regn alls. Jag har påpekat detta för Ingemar ett antal gånger, men det har inte gått hem. Han har tänkt positivt att det inte ska regna. Eftersom Ingemars arbetskamrat är ifrån Burträsk, så hörde vi med honom och hans familj om de inte skulle åka hemåt vid samma tid, så vi kunde hälsa på dem också, när vi ändå var där uppe. Jodå, de kunde tänka sig att åka hemåt då och träffa oss där uppe.

I början på sommaren började jag mitt ”sommarjobb”, men pajade ryggen på tredje dagen. Det första jag tänkte var då hur i hela friden ska det gå med resan till Kattisavan. Jag har varit hos doktorer, en kiropraktor och en osteopat, men ryggen ville inte ge med sig. Så jag tänkte att det blir nog ändå inte värre, vilket även osteopaten höll med om. Han trodde att det nog var värre för mig att åka bil än mc. Efter en del oro bestämde jag mig för att det skulle gå bra. I annat fall hade väl Micke fått köra hem min mc och jag åka med Maria.

Vi hade bestämt att åka den 19 juli. Regnet hade hängt i luften lite för ofta i sommar, så det kändes lite osäkert. Ingemar sa till mig att packa lätt, vilket jag gjorde. Kanske lite för lätt, jag hade ju ingen pyjamas med.

Vi ställde klockan på 3, men när den ringde, så regnade det. Så vi somnade om. Efter mycket resfeber och vånda, så kom vi i alla fall iväg halv nio. Vi åkte över Arvika och Fryksdalshöjden. Första stoppet blev på rastplatsen vid Tossebergsklätten strax före Torsby. Där åt vi våra mackor. Sedan fortsatte vi uppåt och nästa stopp blev i Malung, där vi tankade. Det var dansbandsvecka där, så vi skyndade vidare. Fast vi hade ju börjat bli hungriga, så vi letade efter ett matställe. Vi stannade i Öje och åt på en litet ställe. Köttbullar blev det. Efter maten satte vi upp och fortsatte.

Nästa stopp blev i Noppikoski där vi tankade. För att inte slösa för mycket tid så skyndade vi vidare. Strax svängde vi av E45 och in på väg 310 mot Ljusdal. I Ljusdal åt vi på en grillbar. Det var ganska gott faktiskt. Här hade vi planerat att övernatta, men klockan var inte så mycket och det var uppehållsväder, så vi fortsatte vidare mot Delsbo där vi svängde av mot Sundsvall via Hassela. Liten krokig väg, men det gick det med. När vi väl kom fram till Sundsvall vid halv åtta var vi rejält trötta. Efter tankning och en snabbkopp på tappen beslutade vi oss för att det var hög tid för att leta efter camping. Strax före Timrå stannade vi vid en infoskylt och såg att det fanns ett par campingar lite längre fram. Vi körde in vid Bergerforsens camping och hyrde en stuga alldeles vid Indalsälven. Vi bäddade och studerade kartan. Sen slappade vi lite innan vi somnade. Det kändes i kroppen att vi kört ca 60 mil.

Fredag 20 juli
Ingemar var ju uppe tidigt som vanligt. Vi hade frågat i receptionen om det fanns nybakt på morgonen, så Ingemar gick och köpte det. Det blev räkost, juice och kexchoklad till det. Kontinental frukost så att säga. Jag packade ihop och Ingemar surrade packningen på hojarna. Vid 10-tiden styrde vi mot Västerbotten. Vi hann inte ut på E4:an innan regnet började droppa. Vi stannade och drog på oss regnkläderna. Det kom inte så många droppar som tur var.
Vi stannade vid Höga-kusten-bron och tog en fika och tittade på utsikten. Sen vidare mot Örnsköldsvik. När vi kom dit började det regna igen. Vi stannade och gick för att handla lite godis. När vi kom ut igen hade regnet dragit förbi, så vi var våghalsiga och fortsatte utan regnkläder, vilket var dumt eftersom det inte dröjde länge innan nästa regnskur kom och den var rejäl. Vi körde av E4:an och drog på regnkläderna igen. Fast vi hade redan blivit blöta. Ingen idé att stå där och sura utan vi fortsatte mot Umeå.

Vi började bli lite hungriga och letade efter matställe. Vi körde in vid ett Scandic hotell, men där hade de ingen lunchservering på sommaren. Inget för turister med andra ord. Vi fick i alla fall tankat och drog sedan vidare. Strax före Bygdeå stannade vi för att äta … köttbullar och torka en stund. När vi torkat en stund så fortsatte vi mot Robertsfors. Där stannade vi för att leta efter långkalsonger, men det fanns ju givetvis inte. Det var ju inte riktigt säsong för det. Sen om det var en svinkall sommar spelar ingen roll. Långkalsonger köper man på vintern.

Nu var det inte långt kvar att köra. Ca 3 mil till Bygdsiljum bara. När vi väl var i Bygdsiljum stannade vi vid ICA-affären och frågade efter sista biten till Högliden. 5 minuter senare var vi framme. Då var klockan strax efter kl. 18. Det kändes skönt att kliva av hojen. Maria och barnen tog emot oss. Micke var ute och skjutsade någon bror, men det dröjde inte länge innan han också dök upp.

Det vankades mat på stranden. Det skulle bli grillat. Jättegott! Medan vi väntade på att maten skulle bli klar tog jag lite kort och fick för mig att jag skulle vara med själv. Jag ställde in självutlösaren och ställde kameran på bordet och skyndade iväg. Samtidigt som jag reste på mig vickade bordet till och kameran for i backen. Det brukar vara mycket sand på en sandstrand, vilket det även var här. Sand kröp ju givetvis in i kameran och linsskyddet blev lite kärvt. Det ville först inte öppna sig, sedan inte stänga sig. Therese trodde att det kanske kunde rätta till sig under natten. Det hade det gjort på hennes kamera, men tyvärr gjorde natten ingen verkan.

Även om jag haft planer på att köpa en ny kamera, så kändes det inte bra att tvingas till det. Men det löser sig. Tills vidare får jag fota med mobilen. Vi fick i alla fall ätit väldigt god mat. Efter maten var bastun varm, så vi knödde in oss där. Efteråt badade alla utom jag i Bygdeträsket, som var jättekall. Jag gick upp och duschade istället. Ville ju inte kyla ner mig inför natten i tält. Vi satt och pratade i husvagnen till det började ljusna, vilket var ganska tidigt. Klockan var väl bara halv ett när det vände igen. Man märkte knappt att det var mörkare ett tag. Vi kröp i alla fall in i tältet och somnade ganska snart.

21 juli
Har sovit till och från hela natten. Legat och lyssnat på vattnet som skvalpat in mot stranden. Ett trevligt ljud. Mycket bättre än E4:an som vi lyssnat till natten före. Solen sken och det verkade bli bra väder. Micke o Maria bjöd på frukost innan vi packade ihop vår packning. Jag var inställd på att åka tillbaka. Sen åkte vi mot Lappland, som jag fortfarande inte visste att vi skulle till. Vi körde genom Bygdsiljum, fortsatte förbi Vindeln och över Vindelälven mot Lycksele. När vi körde förbi Lapplandsgränsen tänkte jag.. hur långt ska vi egentligen? Vi stannade en bit in i Lappland för jag frös. Det var soligt och fint, men kallt att köra. Vi hann inte längre än över nästa krök innan himlen öppnade sig och regnet öste ner. Vi stannade med en gång och Ingemar var snäll och hjälpte mig på med hela regnmunderingen. Jag hade ju fortfarande vansinnigt ont i ryggen.

Snart var vi i Lycksele och där var det mycket hojar vill jag lova. Lite svårt att koncentrera sig på att köra. Vi stannade en stund och tittade runt, men körde snart vidare den sista biten till Kattisavan. Himlen öppnade sig igen, så vi stannade en stund innan vi körde vidare. När vi väl var framme på campingen i Kattisavan slutade det att regna och solen tittade fram. Vi pratade med lite folk och bestämde oss för att kolla runt lite grann. Middagen skulle börja serveras kl 16, så vi hade lite tid till dess. När så väl klockan blev middagsdags gick vi tälten och åt Souvas – renkött, mos, lingonsylt och sallad – jättegott!

Efter maten blev jag lite gottesugen – som tur var. Vi gick till den kombinerade receptionen och butiken. Där fick vi höra att det fanns några stugor lediga. Det var några stugor som varit bokade, men ingen kommit, som blev lediga. Vi frågade och fick hyra en stuga. Den kostade 360:- för en natt. Visserligen var det utan toa, men det var ju tak över huvudet och faktiskt en riktigt trevlig stuga. Vi körde bort våra hojar direkt och bäddade. Sen styrde vi benen till tältet och köpte öl och cider. Det kändes väldigt skönt att veta att vi skulle slippa att ligga i tält. Även om jag nu tror att vi hade gjort det, så var det en lättnad att slippa.

Vi gick runt på campingen och tittade på folk och motorcyklar. Det var en hel del kommers också. Jag köpte ett nytt läderbälte, som jag är väldigt nöjd med. Vi köpte några t-shirts också. I folkmängden fick jag syn på en lustig prick med lustig frisyr. Vid närmare titt fick jag se att det var Roger Pontare. Han skulle uppträda där sa Ingemar, men det visste ju inte jag. Vi fick se i programmet att det skulle bli biker-bröllop mellan två par. Det ville ju vi gärna beskåda. Vi gick ut på den lilla ön och efter en stund var det fullt med folk. Brudgummarna kom in på ön med varsin HD och prästen vigde paren. Allt gick planenligt och Roger Pontare avslutade ceremonin genom att sjunga.

Därefter var det toklekar med Thomas och Lotta från Lidköping som lekledare. Det var bl.a Slowrace – där den som kom sist i mål vann. Ett antal heat kördes innan till sist finalen kördes. Därefter var det ”hon tar den i mun”. Killen körde med tjejen på bönpallen. Hon skulle ta korven, som hängde i ett snöre, i mun och ta ett bett. Korven var insmetad med senap, så det blev lite kladdigt. Slutligen kördes det minimotorace. Det blev helt vilt kan man säga. Under tiden började Heidi – ”armbryterskan från Ensamheten” att bryta arm med alla som vågade. Det var ingen som klarade av att bryta ner henne. Ingemar ångrade sig att han inte ställde upp. Han hade inget emot att bli nedbruten av Heidi. Resten av kvällen gick vi omkring och tittade på alla motorcyklar. Det var ett jämnt muller på campingen. Det skulle ju trimmas och testas. Jag la mig vid halv tolv, men Ingemar gick en sväng till. När jag vaknade till mitt i natten var det helt tyst på campingen. Lite skillnad mot när vi var Mosten i Danmark.

22 juli
Vi gick upp vid 7-tiden och packade. Sen gick vi och åt frukost. Det var färdiga påsar med yoghurt, smör, ost, kaviar, juice och äpple i. Bröd och kaffe fick man plocka vid sidan om. När vi ätit färdigt gick tillbaka till stugan för att surra packningen. Vi var färdiga och startade hemfärden vid halv nio. Vi körde mot Vilhelmina. När vi hade kört 8 mil hade vi mött 3 bilar. Ganska ödsligt. Mitt i alltihop skulle det vara loppis mellan 12 och 16. Jag funderade på om det skulle komma någon. Om någon skulle hitta dit. Vi tankade i Dorotea och körde vidare till Hammerdal. Där stannade vi och åt. Jag åt kebebtalrik och det var jättegott. Nästa tankstopp blev i Östersund och nästa fikastopp blev en bit nedanför Hackås. Vi körde över Vemdalen där vi också fikade. Körde vidare till Sveg och klockan började bli mycket. Vi började leta efter nattläger. Inget lämpligt i Sveg, så vi fortsatte. Egentligen borde vi tankat där, men vi fortsatte. Lite vågat eftersom det var fyra mil skog sen.

Kollade in en stuga en bit ner, men den var inte så trevlig, så vi fortsatte. Till slut kom vi fram till Los och Finnmarksbaren. Klockan var 19.45 och de stängde klockan 20. Stugan kostade 500:- och värden sa att vi kunde gå och titta först om vi ville, men vi bestämde oss direkt. Det fanns dusch och tv och jag ville väldigt gärna duscha. Sen fick vi ostmackor och våfflor, så det var service vill jag lova. Det var inte lång stund sen innan vi somnade. Vi hörde en hel del HD som körde förbi. Vi var ganska nöjda med 60 mil den dagen, men sen hade vi ju bara ca 30 mil kvar hem. Det var många som hade ganska mycket längre att åka, så de ville väl köra så långt som möjligt.

23 juli
Sista morgonen på den här turen. Kroppen värkte och framförallt fingrarna, men med tanke på 170 mil på 4 dagar, så var det kanske inte så konstigt. Gick och käkade frukost och det var många som startat tidigt för många HD:s körde förbi. Vi fick stanna ganska snart för att tanka vilket blev i Noppikoski igen. Körde vidare och stannade inte förrän i Siljansfors. Där lös solen och vi sträckte på benen och ringde hem. Fick reda på att det regnat hemma hela morgonen. Så vi körde vidare och stannade inte förrän i Vägsjöfors. Det började mulna på, men vi var hungriga. Vi åt på herrgårn. Köttbullar …igen, men väldigt god sallad. Efter mat och kaffe åkte vi vidare hem. Vi vågade oss på att inte ta på regnställen och bestämde att vi skulle stanna uppe på Fryksdalshöjden. När vi åkte upp för backen började de första dropparna komma. Så det var bara att dra på regnställen igen. Sen regnade det resten av vägen hem. Vi körde in på gården vid halv femtiden. Mätaren stannade på 207 mil.

Det var en lättnade att vi kört drygt 200 mil utan några allvarligare incidenter. Jag hade visserligen tappat rullen till den ena higwaypegsen… men den studsade ner i diket och vi fann den inte. En skruv hade jag visst tappat också… på avgasröret då. Men all packning var med hem och även om det var skönt att komma hem, så kändes det lite tomt.

Nu blommar kallan igen

För andra gången blommar den nu. Det är en slags kalla, men jag minns inte riktigt vilken slags kalla det är. Har väl den där lappen någonstans som satt i blomman när jag köpte den. Här kommer lite kort iaf. Se och njut!

Åmål regnade bort.....

....det var i varje fall nära. Som det har regnat i Åmål med omnejd. Det regnade när vi åkte i fredags och mer regnade efter hand. Vi hyrde in oss hos en, som hade en stor lägenhet nära Örnäs. Det var genom bekantas bekanta och en jättetrevlig tjej som hade lägenheten.

Vi blev ganska blöta när vi gick ut på stan (Åmål) för att äta och lyssna på lite blues. Vi gick på May-Run. Där var det stämning och musik, men inte live. Det gick bra ändå. Jag åt vegepaj med spenat o fetaost. Jättegott! Irs åt detsamma. Ingemar tog nåt kycklingspett och S oxfilé.

Vi skulle gå en sväng på stan efter, men det hällde ner, så vi blev inte långvariga. Vi hade ju bestämt sen förut att vi inte skulle gå in på Terminalen i år utan gå på stan och lyssna istället. Det brukar vara mycket musiker lite här och där. Nu regnade de bort. När vi hade gått en liten liten stund på stan formligen hällde det ner i från ovan. Det var helt galet. Vi gick till lägenheten istället. Fast klockan var ganska mycket så det var näst intill läggdags.

På lördagen gick vi inte upp förrän vid 10 - 10.30. Ja, Ingemar var ju uppe och väckte tuppen som vanligt, men vi andra drog oss ganska länge. Vi knatade ner på Hamncaféet och käkade en sen frukost. Jag kunde inte låta bli utan köpte mig en jordgubbsbakelse till kaffet.

Eftersom det regnade så vansinnigt så skulle Ingemar, S o C åka med Blueståget. Jag och Irs var inte så pigga på det utan skulle bara vara den stunden de var iväg. Tåget skulle gå klockan 13 och vara tillbaka 15.45. Det var ju inget väder för fina frisyrer så att säga, så vi valde att inte gå på stan, utan vi åkte och köpte lite dricka m.m. och åkte till lägenheten och vilade en stund och tittade på det fasansfulla regnandet. Stundvis ljusnade det, men bara för att ta i ännu mer. Det sprutade rakt ut ur stuprören.

När klockan var ca. 15.00, så fick jag ett sms av Ingemar. Han skrev att tåget inte skulle gå tillbaka från Svanskog för rälsen var minerad. Så de fick sitta och vänta på bussar som skulle ta dem tillbaka till Åmål. Där fick de sitta i drygt två timmar och vänta. Inte nog med det. Vägen mellan Svanskog och Åmål var översvämmad, så de fick åka en omväg om E18 och Säffle för att ta sig till Åmål. När de väl kom tillbaka flöt vattnet och gatbrunnarna orkade inte riktigt ta emot allt vatten.

Vi hade blivit rejält hungriga vid det laget, men det skulle ses på trav innan vi kunde gå ut och äta. Precis då slutade det att regna, även om det nu bara vara för ett ytterst litet ögonblick, men det ingav hopp. Vi såg på trav och sen bar det ut på stan. Vi kom inte längre än till HC innan vi var ganska trötta på regnet, så vi gick in där och åt middag.

Regnet gav sig stundvis, men det varade inte länge. Vi skulle i varje fall gå en liten sväng och se på allt vattnet. Åmålsån som rinner genom stan var fyllde till bredden. Båtarna som låg i hamninloppet var extra förtöjda för att inte slita sig.

Vi gick en sväng ner på Örnäscampingen för att konstatera att många redan åkt hem. Kan inte vara kul att ligga i tält i hällregn. Vid det här laget hade regnet upphört och vi kunde se himmel igen. Härlig känsla.

Söndag förmiddag var det fortfarande mycket vatten i Åmålsån, men något hade det sjunkt undan. Vi gick och åt brunch på XO innan vi åkte hemåt. Vädret har varit hyfsat idag, men i skrivandets stund har regnet återkommit.

Trots regnet har det varit en trevlig helg i Åmål. Nästa år hoppas vi på bättre väder.

Regnet det bara öser ner

Nu har det regnat mest till än från sedan i förra veckan. Man blir så trött och speciellt nu när det är bluesfest i Åmål. Vi åker dit över helgen, men inte känns det särskilt lockande. Men vi ska göra allt för att det ska bli så kul det bara går. Vi ska visst hyra rum hos någon, jag vet inte vem, men det ordnar sig.

Började dagen med att åka till stan för att gå på bolaget och handla mat. Tänkte att det var en bra idé att vara tidigt på bolaget. Jag var där prick kl. 10, men inte hade de öppnat inte. Det fullt med folk på utsidan av ett slags klientel som jag vanligtvis inte beblandar mig med. Odörerna från detta folk kunde få vem som helst att baxna. Det luktade gammal fylla. In skulle de och fylla på. Tragiskt liv. Många har det inte så lätt och jag tror att när man väl hamnar nere i skiten är det svårt att ta sig ur. Även om viljan finns där, så finns inte orken. Många kanske har förlorat både familj och hem pga av sitt missbruk. Då är det nog inte så lätt att finna motivation att ta sig ur det. Man kan bara hoppas att man själv eller ens barn inte hamnar där.

Igår kväll låg jag på spikmattan i 20 minuter. Det känns mest gottont nu, men det är självplågeri. Fast om det gör nytta, så får det väl kännas lite. Ska lägga mig en stund på mattan innan vi åker till Åmål.

Åskväder igen

Nu har det åskat ... ja, jag har inte koll på det riktigt. Det har åskat mycket i alla fall. Mest dagtid tror jag. Jag har i varje fall inte märkt om det har åskat på natten. Vi springer som galningar och drar ur alla kontakter. Vi vill ju inte riskera något i onödan. Så nu är kontakterna ur för det mesta. I går åskade det på förmiddagen. Jag skulle en tur till..... ja, Charlottenberg ..... igen. Skulle ju köpa den där resväskan till Catrin. Den är stor och den är mörkt rosa. Det blir fint! Väntade in att åskvädret skulle dra förbi. Lisa åkte med och vi plockade upp Irs på vägen. När vi kom till Adolfsfors, så stod brandkåren i en trädgård. Det hade slagit ner i ett träd alldeles nära ett hus. Det rök ur trädet. Vilken tur att det inte slagit i huset.

Det var inte lika mycket folk på köpcentret som i tisdags, men det var en hel del i alla fall. Vi gick och tittade på kläder. Hittade massor som jag skulle vilja ha, men jag har ju köpt så mycket det senaste att jag får nära mig, som mamma säger. Jag fick iaf köpt den där resväskan och jag tror nog att du/Catrin blir nöjd. Den har fyra hjul, så man kan både dra den och putta den. Hur enkelt som helst. Hoppas du får mycket glädje av den Catrin.

Mitt körkort har kommit oxå, så det var jag ju tvungen att hämta. Hade ju inte många dagar kvar innan mitt gamla skulle bli ogiltigt. Jag blev så full i skratt när jag såg det. Det såg ju precis likadant ut. Samma frisyr. Fast jag har ändrat på mig lite då och då, men för tio år sen såg jag ut likadant. Snacka om att vara tidlös.

Vi avslutade shoppingrundan med att fika på Krokonilen. Det var tre krokodiler i basängen. Det var en del folk där på caféet. Ganska många utlänningar. Det kom fram en pojk i tolvårsålder och förklarade något om krokodilerna på nåt baltiskt språk, som ju jag givetvis inte förstod. Men jag sa - "jaha du" och han såg nöjd ut. Han krävde inget vidare svar som tur var, utan gick iväg.

Vi fick kaffe och....ja, bakelse. Vad annat ska man äta när man är på café?

Hem och gjorde mat innan jag skulle iväg och dansa linedance. Vi hade inte dansat länge innan åskan var i full gång igen. Jag såg att det regnade som bare den över åsen när jag åkte hem. Det flödade på grusvägen. Åskat hade det gjort rejält oxå, men det hade som tur bara gått runt. Telefonen blev utslagen och den fungerar nog inte riktigt än. Mobiltnätet har nog fått sig en omgång oxå, för det fungerar dåligt. 3G-nätet inte alls. Så att använda det trådlösa Internetet är inte nån idé. Tur att vi även har ICE, det fungerar något så när.

Det var kul på linedansen igår iaf. Vi var fem stycken som trampade oss igenom några gamla och en ny Gotta Be Somebody till en låt av Nickelback. Den var lätt och härlig. Det behövs några enklare in emellan. Även om det känns motigt ibland att åka iväg, så ändras det ganska snart när jag väl är där. Det är ju faktiskt så fantastiskt roligt att dansa linedance.

Låg på spikmattan en stund innan jag somnade och jag har faktiskt sovit gott i natt när jag tänker efter. Om det nu beror på mattan eller ej låter jag vara oskrivet. Just nu har jag migrän, men det beror nog på hormonsvängningar.

Shopping

Vad kan man göra i regn om inte shoppa?? Jag och M åkte till Charlottenberg för en shoppingrunda. Vi gick först in på Sport Shoppen. Det började med att det pep när vi gick in. Oj då, tänkte vi och så backade jag tillbaka. Uppenbarligen var det jag som gjorde att det pep. Personalen tittade ju givetvis och alla andra också för den delen. Jag viftade med väskan framför larmpelarna och jo visst var det väskan som pep. "Det var jag", sa jag lite urskuldande. Som tur är så brukar jag inte skämmas i sådana lägen. Det är bara att bjuda på, för jag vet ju att jag har rent mjöl i påsen. Jag började plocka i väskan och provade lite olika saker, bl.a. den nya lilla väska som jag köpte i Strömstad. Då kom jag på att det nog var mascaran av märket Max Factor, som låg i den lilla väskan. Den har jag köpt på Ica Maxi i Mölndal och det satt kvar en larmlapp på den som de avlarmar (trodde de uppenbarligen) när de gnir den lite mot deras rullband. Jag fick pillat av den med mycket möda och allt var frid och fröjd. Det hör till att mascaran nästan är slut, så den var ju inte ny precis och har varit med i en och annan affär tidigare utan att ge ett endaste knyst i från sig.

Sen gick vi vidare i affären för att se om jag kunde hitta mig en jacka. I den här affären finns det hur mycket kläder som helst. Så till slut så hittade jag en jacka med byxor till. Den fanns i alla möjliga färger och jag provade en grön och en röd, men köpte givetvis en svart. Varför ändra på sig??? Under tiden som jag provade jackor pep larmet flera gånger. Det finns inte bara mycket kläder på Sport Shoppen, där finns ett oerhört känsligt larm också, men väldigt trevlig och hjälpsam personal.

Vi fortsatte in på köpcentrat. Jag hittade en del grejer på ÖB, bl.a. schampo och balsam och lite annat krafs. Vi var på Glitter och hittade lite krafs. Och så tittade vi på resväskor på Adriatik som finns i allsköns färger. Vad jag misstänkte så vill Catrin ha en rosa. Så nu hoppas jag på att vi kan skicka en resväska med Fia när hon åker och hälsar på Catrin innan hon kommer hem.

Vi avslutade shoppingrundan med att handla mat på Konsum. Jag som inte skulle ha mer än tomater och gurka, fick med mig en hel kasse hem. Jag skulle inte handla något överhuvudtaget egentligen, utan åkte med som sällskap och för att komma ut lite.

Ikväll har jag tittat på Michael Jacksons minnesstund. Egentligen är...var inte han min idol... trodde jag, men det är allt många låtar han gjort som jag gillar ändå. Och låtarna med Jackson five under Motown-perioden är ju inte helt fel heller. Han var och är en stor artist, inget snack om saken. Visst tårades ögonen många gånger under cermonien. Vi ska nog inte tro på allt som tidningarna skriver, inte ens en bråkdel. Vi kände inte honom personligen och kan inte döma. Döm ingen förrän du gått hundra mil i dens mockasiner (gammalt indianordspråk).

Ps. Glömde ju alldeles av att skriva att jag haft migrän idag. Ds.

Helgen förbi

Ja, så var den här helgen oxå över. Vi har haft kompisar här och det är alltid lika kul. De kom i fredags och åkte hem idag. Det kom allt lite mer regn på fredagen och det friskade upp en del. Men inte förrän idag när regnet dragit över och ett par åskknallar, så har det svalnat av rejält. Nu tror man nästan att sommaren är över. Tråkigt!

Vi var en sväng till Arvika igår för att lämna lite saker till Frederick och givetvis för att se på folk. Det var ganska mycket folk på stan. I varje fall fler än vanligt, men inte om man jämför med Martenshelgen. Men det återstår att se till vi fått Arvika Nyheter imorn hur mycket biljetter som sålts. De hade väl räknat med att sälja 25 tusen biljetter.

När vi kom hem gick vi till Hemsjön och badade. Krut var med och badade för första gången. Han verkade tycka att det var kul. På kvällen grillade vi. Jag har fått en snabbkurs i fotografering med systemkamera och hoppas att något satt sig, annars vet jag ju vart jag ska ringa, men jag måste gå en fotokurs. Jag vill ju få ut ordentlig behållning av kameran.

På lördagkvällen la jag mig på spikmattan i 10 minuter och det gjorde ju ont i början, men gör nog gott på lång sikt. Ingemar tog över den efter mig. Först sa han att han nog inte skulle göra det,när han såg hur jag såg ut på ryggen, men han la sig ner och t.o.m. la sig till rätta. Efter tre minuter sov han och han sov djupt. Jag bara gapade.

Halv två i natt ringde telefonen. Första tanken var att vi inte kunde köra för vi hade ju druckit vin till maten. Det visade sig vara LisaMari. Hon berättade att hon och några kompisar var på väg hem med Frederick. Hans rygg hade pajat ihop efter tre dagars festivalande och tältande. Det tog en dryg halvtimme innan de var här. Under tiden var jag och röjde undan lite i hans säng. Där låg ju elgitarr och annan bröte. Jag öppnade fönstret och det fläktade härligt, så jag la mig på hans säng en stund. När de väl kom, så fixade jag lite mat till honom. Idag är han bättre, men imorn är det vi som ringer till röntgen och skyndar på den där remissen som doktorn skrev i fredags. Plus att vi hämtar medicinen hon skrev ut.

Sparsamt med migrän den här helgen, i alla fall inte mer än jag klarat utan medicin. Det är skönt ibland att slippa medicinerna. Jag brukar inte vilja chansa, men den här helgen har jag chansat vilt. Kanske spikmattan redan har gjort susen.