En liten tur i byn

Vi tog en promenad i det fina vårvädret. Ja, jag är positiv. Det är vår på gång.

Migränfritt

Två migränfria dagar. Man tror nästa inte att det är sant, men det är det. Och jag vet inte vad jag gjort eller inte gjort för att förtjäna detta. Det har i varje fall varit vår i luften. I går hörde jag talgoxen och solen lyste. Snön for av taken och allt kändes bra. Kanske det är våren som är på gång på allvar.

Ikväll såg vi på Let's Dance och käkade framför tv:n. Nu börjar det bli lite oroligt. Vem ska åka ut? Vem vinner? Det är ju inte så många gånger kvar. Jag håller fortfarande på Morgan. Det blir nog Morgan och Bagge i finalen, eller kanske Niclas. Det var iaf rätt att CJ åkte i kväll, även om han är charmig, så kan han inte dansa så väldigt bra. Och finns det ett litet uns av rättvisa så åker Elisabeth ut nästa vecka. Även om hon är rolig så håller inte dansen rätt klass för att vara kvar längre.

Jag har rensat i pärmarna med dansbeskrivningar idag, så nu är det ordning där. Skall börja planera lite inför vårens öppna kurs. Det ska bli spännande och se hur det ska gå. Om det kommer några som vill lära sig lite nya danser. Det är med lite skräckfylld förväntan som jag ser fram emot detta. Jag tycker ju att det är skitkul att dansa, men det är tufft att ha kurs.

En kärleksförklaring

För 15 år sedan köpte jag Bondepraktikan till min man och diktade lite. Så här ser det ut:

Min man han är bonde och trivs i naturen
han går och pysslar och pratar med djuren
han har sina kor, några hönor och hund
ibland så går han till skogen en stund

Han tittar på gräset som skall bli till hö
så djuren får mat, när det blir snö
han blir så nöjd när höet ligger på logen
men snart är det dags att ta fram plogen

Men när det blir vinter och kölden biter
vem tänker då på en bonde som sliter
jo, jag som ser honom varje da'
jag vet vad som gör honom gla'

Små kalvar som föds och korna på ängen
köra sin traktor och harva och så
när dagen är slut att få vila i sängen
det kan väl bara en bondfru förstå

5 tankar som gör gott

Fem påståenden att begrunda. Vilken eller vilka av dessa skulle kunna förändra ditt liv till det bättre?

”Alla val du gör tar dig närmare eller längre ifrån något”

1. Du har alltid ett val, i varje situation – även om det ibland känns som mellan pest och kolera. Kom ihåg: att inte välja är också ett val du gör.

”Problem är bara möjligheter klädda i arbetskläder”

2. Det tänkesättet kommer att göra underverk för dig, låt dig bli taggad av att ha en uppgift att lösa i stället för att låta den slå undan benen på dig. Det är bara att hugga in och ta för dig av det som livet bjuder.

”Även om vi är på rätt spår, blir vi överkörda om vi bara sitter där”

3. Det är inte tillräckligt att bara ha en uppfattning om hur livet skulle kunna vara om det visade sig från sin soliga sida. Vi måste göra något också, ta alla de steg som leder oss dit vi vill.

”Du kan inte hindra fåglarna från att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår”

4. Du kan inte undgå att drabbas av prövningar och kriser, men du kan välja hur du ska tolka det som sker och hur du ska hantera det.

”Det finns bara ett hörn av universum du kan vara säker på att förbättra och det är ditt eget jag”

5. Visst skulle det vara skönt om alla andra kunde ändra sig, men den enda du kan förändra är ju dig själv. Börja där och njut av att resultatet sprider sig.

Migränskolan 3

Första vistelsen på migränskolan var oxå den längsta vistelsen hemifrån och därför oxå en stor prövning. Samtidigt som vi skulle vara med i alla aktiviteter så hade vi hemlängtan. Men ingen sa något negativt om det. Vi grät om vartannat både inför varandra, men kanske ändå mest i vår ensamhet. Jag längtade otroligt mycket efter dem där hemma, speciellt på kvällarna de dagar jag hade som värst migrän. Jag grät i telefon för att jag hade så ont och längtade hem.

Men samtidigt ville jag inte hem för jag hade en så stark tro på att detta var så bra för mig. Jag skulle äntligen få ett facit att leva efter och det facitet skulle jag ta fram själv i samarbete med teamet på migränskolan, men också de andra deltagarna. Deras upplevelser var så viktiga för mig i mitt arbete framåt. Vi jämförde erfarenheter och samtidigt så förstod vi att vi alla var olika.

Den förståelsen som jag kände för mig som person med migrän har jag aldrig känt förut coh kommer förmodligen aldrig att känna heller om det inte är tillsammans med likasinnade. Bara känslan att få ha ont i huvudet utan att för den skull bli nedvärderad. Det var helt plötsligt ok att ha ont i huvudet. Märklig upplevelse! Jag känner fortfarande en upprymdhet inom mig när jag tänker på teamet på migränskolan, på gruppen, på hela konceptet. Min värdighet som människa räddades den dagen jag kom till migränskolan. Ingen får se ner på mig för att jag har ett huvud som värker. Jag vet vad jag vet och det kan ingen ta ifrån mig.

Sportlov

I dag var egentligen den första riktiga lovdagen... eller lediga dagen kan man säga. Jag vaknade tidigt, men hade inte migrän. Kunde somna om och gjorde det gärna. Gött att få sova länge. Tänker faktiskt inte avslöja hur länge, men jag var till slut tvungen att gå upp för huvudet började kännas av och hunden behövde gå ut. Migränen kom ju till slut. Jag har hamnat i en fas där migränen visar sig oftare än inte. Jag försöker bryta mönstret, men det är svårt. Blir nog bättre när det blir vår och varmare. Har märkt att jag får migrän oftare när det är kallt.

Resten av dagen har ägnats åt att fortsätta ordna med datorn, laga mat och dansa linedance. Åkte till vår träningslokal och träffade de andra. Vi dansade igenom några gamla och så trampade vi in en ny, Hotter Than Cold av Rob Fowler. Riktigt rolig faktiskt. Är en dans till Kate Perrys Hot and Cold.

Nu börjar det bli ordning med föreningen igen. Vi har en ny ordförande och sålunda en ny styrelse. Det såg ju ganska mörkt ut ett tag, men allt har ordnat upp sig och vi ser på framtiden med hopp om en rolig verksamhet. Vi kommer att hålla kurs, men absolut inte i så stor utsträckning som förut. Först och främst ska vi i dansteamet ha roligt. Kursverksamheten blir för att få in lite inkomster till lokalhyran. Framledes ska vi träna in ett nytt uppvisningsprogram ifall vi blir anlitade. Man vet ju aldrig och då är det bra att ha ett färdigt program.

Stockholm och AC/DC

Jag var ju lite orolig innan att jag skulle få migrän. Dumt! Det är ju ganska säkert att jag får det. Så det är ju dumt att oroa sig innan. Redan på tåget började det mola i huvudet. Kände efter en bra stund, men det var ju svårt att slappna av, så det var lika bra att ta en tablett. När vi kom fram till Stockholm vräkte snön ner. Så vi tog bussen till Skeppsholmen. Vi skulle övernatta på Chapman och då själva båten. Mycket fint! Klart godkänt!

När vi packat upp och bäddat, så tog vi en liten power nap. Det var behövligt. klockan var inte så mycket, så det hade vi tid med. Vi gick ut på stan vid fyra-tiden. Vi gick genom Kungsträdgården till Centralstationen och åkte tunnelbanan till Medborgarplatsen och gick på Ming Garden för lite kinamat. Mätta och belåtna fortsatte vi till Globen och kvällens höjdpunkt. Snön vräkte ner och det blev väldigt halt att gå. Efter en stunds köande var vi äntligen inne på Globen och hittat våra sittplatser högt upp. Lite svindelkänsla fick jag faktiskt. Efter förbandet The Answer intog de scenen, gubbsen från Australien - AC/DC. Och drag var det... från början till slut.

Trötta, nöjda och lomhörda åkte vi tillbaka in till city. Jag köpte en t-shirt för 100 kronor på utsidan. Nåt som blev lite lustigt var att det hade blivit otroligt halt, så i varje liten trappa så stod ju folk på örona. Om man var det minsta lilla uppmärksam så såg man det innan man kom fram till trappan och tog det säkra före det osäkra och klamrade sig fast i trappräcket. För de mindre uppmärksamma gick det inte så bra, utan de for som sprattelgubbar utför trappan. Det lustiga blev när de kom på benen igen och ställde sig för att kolla in de som kom efter och for utför trappan. Folk har en konstig humor ibland.

Sen var det iaf skönt att gå och lägga sig. Kan varmt rekommendera vandrarhemmet af Chapman. Om jag inte uppfattat fel så är det inte så länge sedan båten blev renoverad och det var väldigt fint där och goa sängar var det oxå. Helt klart godkänd frukost med KRAV-godkända livsmedel var det också. Vid halvelva var vi på väg med packning in till Centralstation. Där stuvade vi in packningen i ett förvaringsskåp och sen vandrade vi till Gamla stan. Tog en fika i en skum, men mysig källare. Sen vandrade vi i sann royalistisk anda till Slottet för att se vaktavlösningen. Lustigt skådespel, men ganska kul ändå. Lite lustigt kändes det att i dag få höra att Kronprinsessan äntligen har förlovat sig med sin Daniel. Jag tycker att det är trevligt med ett kungahus.

Vi tog en tur förbi hötorget också. Där fick man den där lilla känslan av avsaknad från storstaden. Tanken på att sticka ner på stan och köpa färska frukter och grönsaker... för att inte tala om blommor.

Efter att ha halkat omkring på Stockholms gator och käkat på Pizza Hut tog vi tåget hem strax efter 17 och efter ytterligare 4 timmar var vi hemma igen. Det var allt gott att få av sig bootsen och slappna av efter en händelsrik tur till huvudstaden. Dagen idag har gått åt till att fixa med datorn som hade upphört att fungera. Nu börjar det bli ordning på den igen. Givetvis har huvudet gjort sig till känna, men det är ju inte så underligt utan mer väntat. Men nu är det sportlov och tid till återhämtning.

Som vanligt....

Precis! Som vanligt när man planerat sovmorgon, så har man migrän. Gav upp efter en stund och gick ner och drack kaffe istället. Gav mig på tvätten och sen klädde mig för en skoterfärd. Det snöar, men vi ville ta en tur i alla fall. Vi åkte upp i skogen för att se om rådjuren har ätit av höet som guben la ut förra veckan. Älgen har varit där i alla fall. Det är ganska mycket snö i skogen nu, så det var lite vingligt på sina ställen. Vi körde ner på järnvägen och tänkte ta en tur till Igeltjärnet. Men nu har skogsmaskinerna börjat köra dit upp, så det var allt för spårigt för det. Vi träffade på en vilsen näbbmus, som irrade hit och dit.

Vi vände tillbaka och tog en tur ut på Hemsjön istället. Där var det lite blött på sina ställen, så det kändes lite läskigt. Fast jag tror ju att isen är väldigt tjock, men det är väl mellan snön och isen som det är blött. Vi körde över på andra sidan och sen hemåt igen. Det blir lite annorlunda att se land utifrån sjösidan. Nu har det kommit mycket snö och det snöar fortfarande. Undrar just hur mycket snö det ska komma.

Man blir lycklig av att se allt det fina i naturen. Fast det mesta har gömts under snö nu.

Ledigt

Arbetsveckan slut. Känns riktigt skönt faktiskt att veta att man har ledigt drygt en vecka. Sportlov! Inte för att jag tänkt vara så sportig, men en å annan dans lär det bli och en del promenader. Men först och främst blir det Stockholm. På söndag ska jag till Globen och se AC/DC. Känns väldigt roligt att ha turen att få se dem live. Samtidigt har jag en malande oro. Ska jag få migrän? Ska det förstöra kvällen? Kanske dumt att fundera på det. Jag lär väl märka det då ändå. Får se till att ha medicin med.

I kväll var det Let's Dance igen. Nu börjar det dra ihop sig. Visst det är 6 par kvar nu, men det är nu det börjar bli trångt på toppen. Jag tycker ju att Morgan är klart bäst, men Bagge och Magnuss är ju inte helt fel heller. Fast ska man se till dansen, så är det Morgan som ska vinna. Och han är ju så himla kul oxå. Och så är det juryn. Dermot påminner så himla mycket om West på migränskolan så det är kul att höra bara honom. West! Om du läser detta.... Du vet att jag gillar dig. DU är en hjälte.

Inga fler blommor idag, men den fjärde slår nog ut i morgon. Ska ut och ta lite kort på all snön i morgon i alla fall. Plus att jag ska tvätta och packa. Men nu måste jag gå och lägga mig. God natt!

Veckan går mot sitt slut

I morse vaknade jag med migrän igen, men det ville inte ge med sig. Tog en Relpax. Jag kände att det inte skulle sluta så bra annars. Var lite sen iväg och typiskt nog så snöade det. Och som grädde på moset var det en del långsamtgående fordon som jag kom ikapp. När det i vanliga fall brukar ta 35 minuter till jobbet, så behövs det inte mycket för att bli försenad. Om man då till råge på det redan är sen, så blir man ännu senare framme. Som tur är så är inte min chef den typen som står och klockar oss när vi kommer. För vi kan lika gärna vara en halvtimme tidigare. Bara man är där i god tid innan ungarna börjar, så är det inte hela världen. Och jag har väl kommit sent kanske tre gånger det här läsåret, så det är ju inget att orda om.

Nu har det kommit riktigt mycket snö och det är ju roligt nu när vi ska ha friluftsdag i morgon och sedan sportlov. Kan inte bli bättre faktiskt. Det ska bli skönt med lov i alla fall. Känner att det är dags för det nu. Det märks på ungarna att de längtar oxå.


Idag när jag kom hem hade två blivit tre.

Förökning

Idag är det två blommor och fler är på gång.

Smitning

Sonen har fått en faktura från Fjellinjen AS i Oslo, Norge. De vill att han betalar bomstasjonavgift för ett tillfälle då han kört igenom en av "bomstasjonerna" i Oslo med...... hör och häpna.... sin traktor Massey Ferguson Grålle från -53. Det är nästan som att få parkeringsböter på skotern i storstan. Man blir full i skratt. Samtidigt så är nog så att någon kör omkring med falska skyltar. För de kan väl inte på fullt allvar mena att han kört igenom med en traktor som dels är avställd och dels har motorhaveri. Ja ja, här är han väl på väg.....



Ps. Notera datumet! Det tog 5 år att ta sig till Oslo. Ds.

Saker som gör mig glad och lycklig

Finns mycket som gör mig glad. Men för att nämna något, så blir jag glad när barnen kommer hem, eller bara skickar ett sms. Eller när guben skickar ett sms och varnar att det är halt. När han kommer med tabletter och vatten på morgonen. Visserligen är jag väl inte så glad just då, men det värmer i hjärtat när jag tänker på hans omtänksamhet. Eller när han kommer med tulpaner på min födelsedag

Små saker i livet ger större glädje. Det som inte kostar så mycket. En migränfri dag t.ex. Ett gemensamt intresse, som att gå till skogen t.ex. Jag kan bli lycklig över att se snön falla. Men allra gladast blir jag av att se vårtecken. När snön smälter, tussilagona i diket, blåsipporna i skogsgläntan, starens sång. Att få höra koltrasten....

Till dess får jag njuta av blommorna här inne och nu i dagarna har en av mina blommor börjat blomma. På självaste Alla Hjärtans Dag faktiskt. En slags Kalla är det med väldig stora blad. Den har jag misshandlat i några år och får tillbaka det här:

Helgen snart slut

Nu har jag sett både Melodifestivalen och Let's Dance. Den här gången fick jag se hela Let's Dance. Har väl aldrig riktigt gillat Kitty, så det var väl egentligen ingen stor förlust, fast hon hade börjat bli lite mer mänsklig. Jag tycker annars att det var Scotts tur att åka ut. För CJ lär väl stanna ett par program till är jag rädd. När man ser dessa fantastiska dansare slita och träna med de tävlande kan man inte annat än känna en stor beundran. De själva får ju inte visa riktigt vad de kan, för de blir ju så hämmade av sina partners som i vissa fall är urusla. Därför var det extra roligt att se dansnumret "Det godas kamp mot de onda". Där fick det verkligen visa vad de går för på ett par korta minuter. Jag skulle verkligen vilja se dessa live. Annars hoppas och tror jag att Morgan vinner.

Melodifestivalen.... hm. Ja, varför tittar man på det? För att det just inte fanns så mycket annat att titta på och så har man någon barnslig förhoppning om att det ska bli bra. Men... men .... men.. Inget kan väl nå över Björn Gustafsson insats förra året, som jag tycker gjorde det allra bästa framträdandet. Även när han levererade Sveriges röster i Eurovision Song Contest var han klart bäst. Igår var ju annars ett spännande startfält med en salig blandning. Jag som har en salig blandning på min musiksmak fick lite av allt till livs kan man säga. Jag gillade verkligen Cookies 'n Beans och H.E.A.T, men även Jennifer Brown. Fast Måns har väl ett vinnande bidrag är jag rädd. Han är ju otroligt duktig oxå, så varför inte. Fast han hör inte till mina favoriter vanligtvis. Kul iaf att H.E.A.T gick direkt till finalen.

Sonen ärade oss med ett besök igår. Han hade med sig en lite present som han och stora storasyster inhandlat till min födelsedag. De är allt för goa mina barn. Tänker mycket på hur mamma har det med huvet.

Visst är de gulliga de små liven. Vet att mamma har vansinnigt ont ibland och vill hjälpa till så gott de kan. Den här influensan eller vad det kan kallas som jag har, har givetvis gett migränen stor plats också. Vaknat varje morgon med fruktansvärd migrän. Som tur är så hjälper det med lite tabletter. Jag är fortfarande sjuk, men inte så hög feber längre. Hostar, men inte så farligt det heller. Så det finns hopp om livet kan man säga. Jag skall i alla fall vara hemma från jobbet imorn, så börjar jag så smått på tisdag istället. Sen är det inte många dagar kvar till sportlovet.

Orkade visst inte ändå

Nu kom jag på att jag inte kunde komma på vem som åkte ut i Let's Dance i går. Jag minns att jag hörde när det började igen efter nyheterna och att jag vände mig, men jag kan inte komma på vem som blev utröstad. Jag var ju tvungen att fråga guben. Han hade sagt till mig att det började igen, men jag somnade väl om. Ja ja, nu vet jag, men jag ska se på reprisen i morgon i alla fall. Var inte helt med i går kan jag säga.

Oj oj oj....

.... vad sjuk jag blev. Fått nåt influensaliknande. Sov dåligt i går natt och vaknade givetvis med en vansinnig huvudvärk i hela huvudet. Kan detta vara migrän, tänkte jag. Guben sa att jag var varm, så jag hade nog feber. Jag funderade länge innan jag gick upp hur jag skulle klara dagen. "Klart jag ska klara dagen", men jag insåg snart att det skulle jag inte. Jag släpade mig ner och tog några tabletter och drack lite ramlösa. Det tog ju tid att komma fram på telefon till jobbet. Jag kraxade fram att jag nog var lite sjuk och inte orkade jobba. Sen gick jag och la mig igen. Migränen släppte till slut, men det snurrade rejält i huvudet när jag försökte resa mig upp.

Jag var ju så himla törstig, men klarade inte att ta mig ner. Jag var lite orolig att jag skulle ramla i trappan. Jag skickade ett sms till gubben att jag var jättedålig. Han var gullig och ringde, men jag orkade inte prata. Han sa att jag var tvungen att gå ner och äta och dricka något. Jag sa inte att jag inte orkade. Sen sov jag i omgångar. När jag var vaken tittade jag på klockan och väntade på att han skulle komma hem.

När han väl kom hem, kom han med mat, c-vitamin och tabletter. Efter en stund orkade jag gå ner. Jag la mig på soffan. Jag fick för mig att jag skulle ta febern...... oj den var på 39,7. Inte konstigt att jag var yr.

Vi hjälptes åt att göra fruktsallad före Let's Dance. Sen var det soffan igen. Jag orkade se på Let's Dance, men det var inte mer heller.

Idag har jag fortfarande lite feber, men orkar vara upp i alla fall. Har t.o.m. dammsugit. Men nu är jag trött. Det är jättefint väder ute i dag. Solen skiner, snön ligger vit på träd och mark. Det är kallt, så det är ganska gott att vara inomhus. Men jag skulle vilja gå ut och ta lite kort. Kanske jag kan göra det i morgon.

Taggtråd

Det började i går eftermiddag...... hostan. Det började som en liten kittling i lungtrakten. Sen började jag hosta. Torrhosta var det. Inom några timmar började jag frysa och känna mig sjuk. Fasen... det har inte jag tid med. Vi pratade just om influensan på AP-mötet i tisdags; att vi ska vänta med det till vi har sportlov. Man ska aldrig prata så. Jag hade köpt en massa juiceapelsiner härom dagen, så det var bara att sätta igång att pressa. Sen köpte guben c-vitamin. Så nu blir det till att kurera på hög nivå.

Ungarna var för goa imorse. De satt på sina platser och småmumlade redan fem minuter innan vi skulle börja. De hade gaddat ihop sig. Rätt var det var så sa de grattis och sen sjöng de minst fyra verser på Ja må du leva. Jag blev så rörd. Trots att jag tjatar och skäller på dem mest hela tiden, så vet de säkerligen att de betyder väldigt mycket för mig. I kväll har jag bakat sockerkaka som jag ska bjuda dem på imorn. Vi ska ha lite mys på eftermiddagen. Det tycker dem om.

Efter allt hostande i dag så känns numer som att jag ätit taggtråd.

Gnälligt

Vad gnälligt det blev i går. Precis det jag inte tycker om. Ska försöka vara mindre gnällig själv.

Nu mol det i huvudet. Kan det vara något på gång tro? Har slarvat med mat idag, så det kan hända att det är ett anfall på gång. Fast nu har jag fått i mig lite mat, så det kan lika gärna vända.

Min migrän hänger ju väldigt mycket ihop med vad jag äter. Sötsaker är inte bra. Triggar gärna igång migrän. Fast ibland slarvar jag och då får jag väl skylla mig själv.

I morse var jag trött.....

..... men ingen migrän. Då kan det vara skönt att få somna om. Fast jag skulle ju jobba, så efter att ha snoozat klockan allt för många gånger segade jag mig upp. Jag kom iväg lite sent och givetvis är det alltid ute sniglar på vägen då. Jag blev lite sen på jobbet, men ingen större fara. Jag har ju en halvtimme på mig innan själva arbetet börjar. Fast det är goare att komma tidigt. Ibland är jag där mycket tidigare än vad jag ska och det är skönt. Det är ganska lugnt då.

Tänk att dagar utan migrän är så unika. Ibland blir jag nästan förbannad när någon som nästan aldrig har ont i huvudet, eller någon annanstans heller för den delen, börjar gnälla för att de har lite ont. Kom igen när värken sitter i hela tiden. Är det inte huvudet, så är det ryggen eller någon annanstans. Faan! Jag har ont hela tiden. Jag försöker att inte ta smärtissar, men ibland står jag inte ut. Man måste ju få sova ibland.

Migränskolan 2

Kom på att jag skulle skriva lite mer om Migränskolan. Jag hade ju en bit över 50 mil att åka, så jag bestämde mig för att ta tåget och det fick ju bli på söndagen före det startade. När jag klev av i Ängelholm var det bara bussturen till Vejbystrand kvar. Jag fick syn på en annan som stod vid busshållplatsen och funderade på om hon också skulle till Sommarsol. Det visade sig att hon skulle det. Jag hörde när hon frågade busschauffören om det var rätt buss. Så jag presenterade mig och berättade vi skulle till samma ställe. Vi skulle till Sommarsol i samma ärende. Vi blev avsläppta mitt ute i ingenstans i mörkret. Det var ju hus runt om, men vi hade ingen aning om vart vi skulle. Vi stoppade en bil och frågade. Efter en liten stunds promenad var vi framme.

Tre andra deltagare hade kommit och vi fick mat om jag inte minns fel. Vi fick våra rum och sen var det kvällen. Fina rum var det med badrum och tv. Fast jag kan inte påstå att jag sov så särskilt gott. Men jag är inte så van att vara hemifrån och absolut inte utan gubben. Har aldrig varit hemifrån så länge och i det läget så kändes de två kommande veckorna som en evighet.

På morgonen var ju info- och presentationsmötet där vi fick träffa de andra deltagarna och personalen som hade hand om oss. Vi var 7 deltagare sammanlagt. En ganska lagom grupp.

Känslan av att träffa andra människor i samma situation, men med olika förutsättningar, var väldigt positiv. Ingen var ju den andra lik. Vi hade olika upplevelser, men ändå något gemensamt. Denna jävla migränen. Då levde jag med migränen vid min sida, numer är migränen något som kommer och går.

Vi fick tider för massage, sjukgymnastik, vattengympa, örtbad, besök hos läkare, kbt-psykologen, m.m. m.m. Vi hade med andra ord ett späckat schema. Däremellan skulle vi äta och umgås. Så första dagen var det inte så mycket hemlängtan, inte förräns på kvällen. Men det gick hyfsat bra. Migrän hade jag, men det var ok ändå. Vi fick även en teckning på en skalle sedd från sidan, framifrån och bakifrån som vi skulle rita in hur och var vi hade ont i samband med migränen. Det var lite klurigt för så hade jag aldrig tänkt på det förut. Här skulle vi helt plötsligt sätta migränen på papper. Mot slutet av vistelsen var det pappret fulltecknat med prickar och streck och jag vet inte vad, som visade hur och var jag hade ont.

Fortsättning följer.......

Måndag

Vaknade med en annalkande migrän. Nu har jag klarat mig i över en vecka (om man inte räknar med torsdagens skrämskott), så jag var ganska nöjd ändå. Jag försökte somna om, men det var lönlöst. Gick upp och tog en Almogran och så pressade jag apelsin och tog mig ett par mackor av det goda brödet som jag bakade igår. Tabletten hade fått sin verkan före jag var på jobbet. Så det gick hyfsat att jobba idag. Men det märks på tålamodet att migränen ligger där och lurar. Ungarna har lärt sig det nu. Då frågar dem om jag har migrän. Anledningen till dagens migrän, var nog alla avgaserna från skoterkörningen igår. Jag åt kanske lite fel igår också. Ja, så blev det lite sent på både fredag och lördag. Det kommer nästa alltid eftergifter på det.

Imorse var det svinkallt, så voffsen fick vara inne, men han är ju helt stollig när han blir själv. För det första började han yla imorse när gubben hade gått, innan jag gick upp. Det har han aldrig gjort förut. Sen har han tuggat på kökssoffan och köksbordet av björk som sonen gjort. Så imorgon får han vara ute i hundgårn. Det går ingen nöd på honom där, men det är ju lite trist att han inte kan vara själv inomhus. Han blir väl klokare ju äldre han blir. Han är ju trots allt bara nio månader. Vanligtvis är han en jättego hund, men som sagt ganska trist när han blir själv inne. Han har en stor fin hundgård, med isolerad koja på logen, så det går ingen nöd på honom.

Vi tog en tur till

Ja, det gjorde vi. Vi ville ta en tur över sjön, men det är för mycket snö för att det ska vara framkomligt på ett trevligt sätt. Vi åkte ner på gamla järnvägen istället. Där var det ju redan kört, så det gick lättare.

Vi åkte Kungvägen hem och där är det jättefint att åka. Nackdelen med skotersafari är att man stinker avgaser efteråt.

Nu har vi en hel del snö här och det kommer mer. Vi kan ju bara önska att det får stanna ett tag till. Gärna en bit in i mars.

Skotertur

Vi har tagit en liten tur på skotern, men ska ta ytterligar en tur. Gubben är och köper mer bensin. Detta är kul, bara inte gubben kör för fort. Då blir det lite läskigt.

Japan

Vi ska till Japan på utvecklingssamtal... ha ha ha. Pratade med dottern i Japan idag. Hon berättade att hennes lärare gärna vill träffa oss när vi kommer till Japan.... som ett utvecklingssamtal då eller?? Ha ha. Även värdfamiljen som hon träffar då och då vill träffa oss. Tänk vad kul att åka till ett helt annorlunda land där det finns människor utöver vår dotter som vill träffa just oss... Häftigt!!

Lördagstur

Vi tog en "sväng" på 50 mil med bil. Det blev 75-årskalas med släkten. Det är alltid lika roligt att träffa dem och goa tårtor blir det, både smörgåstårta, mockatårta och gräddtårta. Mätta och goa och med en kartong fylld med smörgåstårta åkte vi hem igen. Voffsen var ju i hundgården och väntade på oss. Han har det gott där i sin isolerade koja som står på logen, med en go madrass, men han är så sällskapssjuk, så han vill nog helst vara med. Tyvärr har vi hundallergiker i släkten så han var tvungen att bli hemma.

När vi kom hem så smaskade vi i oss smörgåstårta och kollade på Macahan. Sen gick jag och la mig och läste GT. Döm om min förvåning när jag fick syn på West, den störtsköne kbt-psykologen på migränskolan. Han kommenterar något i GT:s krönika "Lyckofasaden tar död på oss". Han säger "Masken är en otrolig stress". "Släpp masken och slappna av. Föreställandet kan skada din hälsa. - Det blir en källa till inre stress" Han är så himla rakt på, men absolut inte burdus. Detta får mig att osökt tänka på första mötet med honom. Som deltagare i migränskolan så ingick ju träffar med kbt-(kognitiv beteendeterapi)psykologen. Jag kände faktiskt en oro inför det. Jag har en del som jag inte vill prata om och funderade på hur jag skulle slippa undan det. Jag vill ju att allt ska vara bra..... lyckofasaden...hm.

Första dagen på migränskolan så hade vi träff på morgonen med information och presentation och givetvis kom West för sent. Fast nu i efterhand kan jag nästa ana att det var planerat. Just för att få oss lite avlappnade. Han var inte så farlig som vi trodde. Han pratade om än det ena, än det andra, men en sak han sa var att: - Nu känner ni inte varandra så bra, men om några dagar kommer ni att börja byta "knark" med varanda. Vi skrattade ju lite åt det, men vad rätt han hade. När vi väl lärt känna varandra så pass mycket, så började vi fråga varandra om vilka mediciner vi åt. Och så bytte vi! Hur ska man annars få veta. Ha ha!

Alla kanske inte håller med om det West säger, men man får ju ta till sig det man gillar och förkasta det andra. Jag tycker ju att han har rätt i så mycket. Han har verkligen öppnat upp mina ögonen och tvingat mig att kasta skygglapparna utan att egentligen göra så mycket mer än att leda in mig på rätt spår.
Han är en hejare på go-cart oxå.

Migränskolan

Nu är det ju faktiskt två år sedan jag var på migränskolan första gången. Mycket har blivit annorlunda sedan dess. Dels så har jag fått träffa andra människor med samma problem, dels har jag fått träffa ett läkarteam som vet något om problemet. Den läkare som jag hade vid den tiden bara pratade om att jag åt mycket tabletter. Jag höll med och undrade vad jag skulle göra. Då skrev hon ut nya recept.

När jag kom med förslaget om att åka till migränskolan tyckte hon att det inte var någon idé för hon kände inte till att den fanns, sen var det säkert lång kö ändå. Så då struntade jag i det oxå. Men nästa gång jag pratade med henne om nya recept så frågade hon om migränskolan. När jag sa att jag struntat i det eftersom hon var så negativ, sa hon att hon kanske haft en dålig dag. Hm!

I alla fall så tog jag nya tag. Ringde och pratade med dem på migränskolan som då låg på Sommarsol i Vejbystrand och sen gick det ganska fort. När de ringde från Landstinget (som betalade min vistelse) och började flumma om att avgifta mig, så sa jag att jag börjar ju inte med att äta tabletter om jag inte har migrän. Det tog två veckor sen hade jag en inbjudan månaden senare till migränskolan.

Nej, tänkte jag. Det har jag inte tid med. Men tänkte snabbt om. Här fick jag mitt livs chans och borde ta den. Det har jag aldrig ångrat.

Äntligen fredag

Eller egentligen inte. Är lika nöjd med alla dagar nu för tiden. Fast det är skönt med helg för då hinner man få gjort något hemma. Veckorna försvinner ju annars i bara jobb. Fast det är nog för att det fortfarande är mörkt på kvällarna. Att det blir ljusare för var dag är underbart. Tänker på det varje dag när jag kör både till och från jobbet. Det är ju något så när ljust både när jag åker till jobbet och hem nu, t.o.m. när jag slutar kl. 17.00.

I går hade jag en liten känning av migrän, men tog, som tidigare skrivits, en tablett direkt. Det var nog en bra idé. Den försvann och kom inte tillbaka. Ibland är det bara korta attacker, som nästan bara för att påminna om att helvetet finns. Idag har varit en hyfsat bra dag. Bara jag ser till att dricka ordentligt så brukar jag klara mig. Tyvärr glömmer jag det och det har varit ganska varmt på jobbet det sista, så då är det klart mer behov av att dricka.

Har sån himla lust att ta en skotertur över sjön i helgen, men jag får väl se om jag får med mig gubben. Jag tror ju att isen håller, eftersom det varit kallt så länge. Skulle vara så roligt att åka över sjön. Borde ju lära voffsen att åka med oxå. Han vill ju inte vara ensam hemma. Då protesterar han med det vildaste. Han tuggar på allt han kommer åt och det i ren protest. Han får väl inte så mycket stimulering som han behöver.

Ikväll blir det iaf god mat och Let's Dance

Kvällen

Nu sitter jag här framför datorn igen. Har läst runt lite bland andra bloggar och förundras varför så många säger datan istället för datorn. Är väl inget att hänga upp sig på egentligen, men datan och datorn är två skilda saker. Datorn är ju den "pryl" som man har datan i. Fast när man säger datan kanske man menar just datan man har i datorn??????? Fundering!!! Eller när man säger att man sitter på datorn. Det är väl ingen som kan sitta på datorn och göra något vettigt? Nä, man sitter vid datorn som förhoppningsvis är full i data.



Det finns mycket att fundera över. T.ex. varför två människor som möts i dörrarna till affären stannar och ställer sig, mitt i vägen för alla andra, och pratar. Varför kan de inte bara gå till sidan? Nä de ska stå mitt i vägen för alla andra.



Man kan bli snurrig för mindre.

Oj, vad tiden går

Det har gått flera dagar utan migrän. Senast var i lördags, men då hade det hållt på i över två veckor utan nåt särskilt uppehåll. Idag började jag känna en krypande smärta i vänster baksida. Jag tog en tablett direkt. Tänkte att "här ska inte lidas i onödan idag inte". Ibland så låter jag bli att ta tabletter, men det blir inte bra.



Att ha migrän är ett helvete rent ut sagt. Jag hittade en ganska kul bild som kan illustrera hur det känns. Det känns som om saker sticker in i huvudet eller ibland känns det nästan som att "tugga" på en gaffel. Precis som den där metallsmaken som blir. Eller att hjärnan ligger helt löst och slår mot kraniet. Som en äggula som vilken sekund som helst kan spricka. Man vågar nästan inte röra sig.


Vad kommer det sig att man är så orolig att det ska hända ens barn något? Hela tiden ett orosmoln som stör.

Ny vecka

Igår hade jag en migränfri dag. Skönt! Jag röjde på kontoret och fick helt plötsligt plats med datorn där igen. Så nu sitter jag här igen. Har ju haft datorn nere ett tag. Guben tyckte att jag spenderade för mycket tid vid datorn och inte höll honom sällskap. Så jag flyttade helt sonika ner datorn och satt vid tv:n. Då kunde jag ju både greja med datorn och hålla honom sällskap. Men det blev för jobbigt, för datorn stod i vägen hela tiden. Så igår fick jag ett ryck och städade bland gamla papper och bröte och det blev riktigt bra. Ska bara röja av bordet också så jag kan sitta där med jobbgrejer. Det är konstigt vad grejer man samlar på. Man borde slänga allt skit med en gång istället för att spara på det. Varför spara på saker man inte behöver. Det mesta är ju papper som inte fyller någon som helst funktion. Speciellt inte när det bara ligger i en helt osorterad hög.

Nu är det iaf ny vecka och jobb hela veckan hoppas jag. Jag har varit stönig och gått till jobbet trots att jag haft migrän, det är väl därför smärtan eskalerat. Idag känns det ganska bra och jag ska försöka vara lite mer rädd om mig, så jag inte behöver ha så mycket ont.

Det blir nästan aldrig som man tänkt.

Gårdagen blev inte riktigt som det var tänkt.

Vaknade givetvis med migrän, men tog en tablett direkt. Hade faktiskt ingen lust att härda ut. Städade lite i datorn på förmiddagen innan vi åkte till köpcentret. Vi köpte lite rött vin och schampo, sen handlade vi lite saker som vi missat när vi handlade i veckan.

När vi kom hem igen plockade vi upp det vi handlat och sen slappade vi. Jag grejade med datorn en del. Sen var det ju dags för middagen. Vi skulle ha "Flan" till förrätt och "Portergryta" till huvudrätt. Portergrytan var ett nytt recept som guben sett i nån tidning. Det såg jättegott ut, men tyvärr så överensstämde inte det med verkligheten. Vi gjorde exakt som det stod i receptet, men det liknade inte bilden på något vis. Antagligen hade de lagt in fel bild i tidningen. Ja ja, det gick att äta, men vi gör nog inte om det. Förrätten med fetaost, tomat, oliver på smördeg var lika gott som vanligt. Det har vi provat förr och kommer väl att göra det igen.

Sonen kom hem och är fortfarande kvar. Han o guben skall väl ta en sväng på skotern sen kan jag tro. Tänk att det är så kul att köra skoter. Pojkar, säger jag bara.

Idag hade jag inte migrän när jag vaknade. Kors i taket!