När man ska på tältsemester så vill i alla fall jag ligga gott. Vi har sådana där liggunderlag av 6 sammansatta, på längden, uppblåsbara rör. Det är inte så lätt att ligga på kan jag lova. Antingen har man för lite luft i så att man ligger som på backen eller så har man för mycket luft i så att det känns som att man ligger på..... backen, men med ett vågigt tryck. Hala är de oxå, så man glider av om det är så att underlaget är det minsta lutande, vilket det ju oftast är när man tältar. På en vanlig camping är ju oftast tälten anvisade bort i hörnena där det är kuperad terräng.
Brorsan berättade att de hade en stor madrass med sig numer när de tältar och en luftpump som går på batteri med laddare. Kan det bli bättre? Jag tände direkt. Detta ska vi ha, tänkte jag. Sagt och gjort. Vi åkte till Arvika och stövlade in på JYSK. Där hade de en madrass kvar som var 137 cm bred, 191 cm lång och 22 cm hög (när det är luft i vill säga). Pump hade de oxå, men det var lite svårt att se om det var den modellen vi skulle ha. Jag ringde brorsan och frågade vilket märke de hade. Det var samma märke som den vi stod och höll i handen - en Hurricane. Vi tog den och gick till kassa. Jag frågade om det var en sådan där laddbar pump, men det kände inte hon i kassan till. Hon ropade på någon på lagret genom sin walkie talkie och fick till svar att det inte var det. De hade haft det nån gång i forntiden, men inte nu och den de hade var ingen sådan. Nähä, tänkte vi och ställde tillbaka den. Vi köpte i alla fall madrassen.
Vi bestämde oss snabbt för att åka vidare till Karlstad. Där borde de ju finnas sådana pumpar. Jag tyckte att vi skulle åka och kolla på JYSK på Våxnäs. Ingemar trodde inte att det skulle finnas där. Vi åkte dit iaf. I hyllan hittade vi två modeller på pumpar, varav den ena av samma sort som den i Arvika och den andra av.... samma sort, men i annan kartong. Förmodligen förra årets kartongmodell. Där stod några pumpar uppackade, så Ingemar provade och den gick i gång. Det var en sån pump som vi ville ha. Vid lite närmare efterforskning så såg vi att det var samma modell på båda pumparna. Vi tog en och gick till kassan. För säkerhets skull frågade jag där oxå och de två som stod i kassan hade ingen aning, men nu har de. För de fick läsa inne i paketen. Så nästa gång jag kommer till Arvika ska jag gå in till stenåldersmannen och berätta för honom vad det är han har i hyllorna. Forntiden råder nog endast inne på lagret.
torsdag 30 juli 2009
tisdag 28 juli 2009
Mantorp och Skövde
Upp tidigt på söndagen efter världens längsta natt.... kändes det som iaf. Vi somnade väldigt sent och vaknade väldigt tidigt, men när jag tittade på klockan vid halv-femtiden, så trodde jag faktiskt att vi försovit oss. Försökte somna om, men det blev bara en liten slummer. När klockan var 05.15 var det helt kört på sovfronten. Vi skulle ju ha syning av stugan klockan 7, så det var bara att gå upp och göra allt som skulle göras.
Klockan 07.10 körde vi ut från campingen, som i övrigt var en trevlig camping, och styrde mot Mantorp och VEIDEC festival för att se EM-tävlingarna i dragracing. Vi var framme vid 08.30 och formligen sprang in. Nä då, vi gick. 250 spänn per person kostade det. Sen kostade läktarn 200 spänn per person och inte tog de kort. Som tur var kom Ubbe som en räddande ängel eftersom jag inte varit förutseende nog och fixat tillräckligt med kontanter. Fast vi hade nog klarat oss ändå.
Dragracing är en häftig sport. Tävlingsförfarandet går till som så att två fordon tävlar sinsemellan om vem som kör snabbast på en given distans. Min absoluta favoritklass är Top Fuel med fordon med upp till 7000 hk och nitrometan i tanken. Tänk vad fort jag kommit till jobbet om jag körde på det, men vad dyrt det hade blivit. Näst efter Top Fuel kommer Top Fuel Bike. Dessa fordon är väl inte direkt något jag själv skulle våga köra, men häftigt att se på.
Efter att ha suttit på läktarn från 08.30 till ca 15.30 med endast ett par fika-break så var man ganska leabröten. Själva elimineringarna hade dragit ut på tiden, så finalerna var försenade. Vi bestämde oss för att avbryta och åka vidare. När vi lämnade området började det att regna. Lundgrens blev kvar, men när vi åt middag i Ödsmål fick vi sms om att de oxå gett upp. Finalerna hade ännu inte kommit i gång då.
Vi körde vägen genom Gränna och köpte lite polkagrisar som vi ska skicka med till Japan. Vi var framme i Vedum hos Ingemars syster vid åtta-tiden. Tänk vad gott det smakar med kokt kaffe. Trötta somnade vi ganska snart och sov som stockar. Fast Freddan hade nog lite svårt att somna med tanke på vad som skulle ske på måndagen.
Vi startade från Vedum vid tio-tiden och styrde mot Skövde. Regnet kom ungefär samtidigt. När vi kom till Skövde såg vi regementet strax före, men det var baksidan, så det var att köra runt stan. In på försvarsmaktens område och fram till Trängregementet. Där var det kö in och fler kom det. Vi släppte av Freddan och önskade lycka till. Det var med både vemod och stolthet som vi såg honom gå iväg. Vår lille pojk ska bli man. Vi vågade inte riktigt lämna Skövde med en gång utan gick på stan en sväng till vi, utan att uttala det förstås, kände oss säkra på att detta kommer att gå bra. Vi styrde mot Laxå igen för att träffa goa kompisar innan vi drog hemöver. Regnade gjorde det mer eller mindre hela tiden.
Vi var hemma igen vid 21.30. Trötta som urvridna trasor, men det var svårt att gå och lägga sig. Vi hade ju inget hört från Freddan. När klockan var över tio kunde Ingemar inte hålla sig längre utan skickade ett sms till honom. Han svarade ganska omgående. De hade haft kvällstjänstgöring, men allt verkade ok. Han var gruppchef för sin grupp, vad nu det innebär... Ingemar försökte förklara turerna inom militärlivet, men.... ja, det ger väl sig med tiden. Vi ringde och pratade med honom och han lät uppåt. Det värmer en orolig mammas hjärta. Jag vaknade i morse av en dröm där Freddan ringde hem och sa "Det finns inga pengar på kortet, kom och hämta mig. Jag ska hem NU!" Det var bara en dröm som tur var.
Migrän då? Ingen migrän på hela söndagen trots sol, blåst och högt ljud. Kors i taket, men jag fick betala på måndagen istället. Fast det tar jag.
Klockan 07.10 körde vi ut från campingen, som i övrigt var en trevlig camping, och styrde mot Mantorp och VEIDEC festival för att se EM-tävlingarna i dragracing. Vi var framme vid 08.30 och formligen sprang in. Nä då, vi gick. 250 spänn per person kostade det. Sen kostade läktarn 200 spänn per person och inte tog de kort. Som tur var kom Ubbe som en räddande ängel eftersom jag inte varit förutseende nog och fixat tillräckligt med kontanter. Fast vi hade nog klarat oss ändå.
Dragracing är en häftig sport. Tävlingsförfarandet går till som så att två fordon tävlar sinsemellan om vem som kör snabbast på en given distans. Min absoluta favoritklass är Top Fuel med fordon med upp till 7000 hk och nitrometan i tanken. Tänk vad fort jag kommit till jobbet om jag körde på det, men vad dyrt det hade blivit. Näst efter Top Fuel kommer Top Fuel Bike. Dessa fordon är väl inte direkt något jag själv skulle våga köra, men häftigt att se på.
Efter att ha suttit på läktarn från 08.30 till ca 15.30 med endast ett par fika-break så var man ganska leabröten. Själva elimineringarna hade dragit ut på tiden, så finalerna var försenade. Vi bestämde oss för att avbryta och åka vidare. När vi lämnade området började det att regna. Lundgrens blev kvar, men när vi åt middag i Ödsmål fick vi sms om att de oxå gett upp. Finalerna hade ännu inte kommit i gång då.
Vi körde vägen genom Gränna och köpte lite polkagrisar som vi ska skicka med till Japan. Vi var framme i Vedum hos Ingemars syster vid åtta-tiden. Tänk vad gott det smakar med kokt kaffe. Trötta somnade vi ganska snart och sov som stockar. Fast Freddan hade nog lite svårt att somna med tanke på vad som skulle ske på måndagen.
Vi startade från Vedum vid tio-tiden och styrde mot Skövde. Regnet kom ungefär samtidigt. När vi kom till Skövde såg vi regementet strax före, men det var baksidan, så det var att köra runt stan. In på försvarsmaktens område och fram till Trängregementet. Där var det kö in och fler kom det. Vi släppte av Freddan och önskade lycka till. Det var med både vemod och stolthet som vi såg honom gå iväg. Vår lille pojk ska bli man. Vi vågade inte riktigt lämna Skövde med en gång utan gick på stan en sväng till vi, utan att uttala det förstås, kände oss säkra på att detta kommer att gå bra. Vi styrde mot Laxå igen för att träffa goa kompisar innan vi drog hemöver. Regnade gjorde det mer eller mindre hela tiden.
Vi var hemma igen vid 21.30. Trötta som urvridna trasor, men det var svårt att gå och lägga sig. Vi hade ju inget hört från Freddan. När klockan var över tio kunde Ingemar inte hålla sig längre utan skickade ett sms till honom. Han svarade ganska omgående. De hade haft kvällstjänstgöring, men allt verkade ok. Han var gruppchef för sin grupp, vad nu det innebär... Ingemar försökte förklara turerna inom militärlivet, men.... ja, det ger väl sig med tiden. Vi ringde och pratade med honom och han lät uppåt. Det värmer en orolig mammas hjärta. Jag vaknade i morse av en dröm där Freddan ringde hem och sa "Det finns inga pengar på kortet, kom och hämta mig. Jag ska hem NU!" Det var bara en dröm som tur var.
Migrän då? Ingen migrän på hela söndagen trots sol, blåst och högt ljud. Kors i taket, men jag fick betala på måndagen istället. Fast det tar jag.
lördag 25 juli 2009
Det är tur att huvudet sitter fast....
.....annars hade jag väl glömt det någonstans. Idag har vi åkt mot Mantorp. Vi ska på dragracing imorn. Just nu är vi en bit nedanför Askersund på Harge bad och camping. Vi har hyrt en liten stuga för övernattning. Meningen är att vi ska köra Freddan till Skövde på måndag. Han ska ju in i det militära. Göra lumpen. Vi tar turen förbi Mantorp för att se på dragracing.
Vi hade egentligen inte bråttom iväg, men ändå så åker man ifrån det viktigaste. Freddan hade varit på fest i Arvika och sovit över, så vi skulle hämta upp honom där. När vi kom till stan kom jag på att vi, eller rättare sagt jag, glömt inkallelsepapper, betyg m.m. Det var ju bara att vända och åka hem. Vi blev en timme försenade. Lundgrens åkte i förväg till Laxå. Där skulle vi egentligen övernatta, men som skrivet, så har vi hamnat på Harge camping.
Vi hade egentligen inte bråttom iväg, men ändå så åker man ifrån det viktigaste. Freddan hade varit på fest i Arvika och sovit över, så vi skulle hämta upp honom där. När vi kom till stan kom jag på att vi, eller rättare sagt jag, glömt inkallelsepapper, betyg m.m. Det var ju bara att vända och åka hem. Vi blev en timme försenade. Lundgrens åkte i förväg till Laxå. Där skulle vi egentligen övernatta, men som skrivet, så har vi hamnat på Harge camping.
fredag 24 juli 2009
Ett evigt pass
Ända från början av mitt och Ingemars liv tillsammans har vi haft djur. När jag träffade Ingemar hade han en väldig massa höns. Han sålde ägg till affären och andra bybor. Hönorna skulle ju passas med mat morgon och kväll. Vi skaffade en hund, som inte ville vara i hundgård. Han klättrade över staketet, han bet sönder staketet, han grävde sig under, för vara i hundgården ville han inte. Vi hade grisar från sensommarn fram till jul, då dessa slaktades.
Några år senare införskaffades de första nöten. Den första tjuren hette Arnold om jag inte missminner mig. Vi hade även Rocky och Rambo. Sen byggdes den besättning upp. Som mest hade vi 18 stycken samtidigt. Många kor har det blivit genom åren. Många kor minns jag särskilt oxå och alla har de fått namn. Det har varit Foxan, Beda, Bella, Krona, Molly, Docka, Sigrid m.m. Tjurarna har fått heta Måns, Ferdinand, Simson, Grålle, Rudolf, Bush m.m. Häromveckan slaktades den sista tjuren.
Vi har även haft får eller lamm ska jag nog säga. Vi fick ta över när grannens får fick lamm som de inte ville ha. De fick bli uppfödda med flaska, vilket ju barnen tyckte var kul.
Hund har vi haft hela tiden oxå. Nu är vi inne på tredje hunden, som är en Jämthund som ska jaga älg är det meningen. Och vi har haft en väldig massa katter.
Man är ju aldrig ledig när man har djur. På sommarn går djuren ute, vilket man kan tycka inte innebär en massa pass. Men så fort man vänder ryggen till, så har de gått ut. På vintern när de står inne ska det passas morgon och kväll. Maten som de ska äta, får man arbeta med på sommaren. Gräset ska bli till hö och det vet väl alla att vädret är inget vi rår över. Jag minns en sommar när vi fick in allt höet före siste juni, men det har bara hänt en gång. Det har varit fler gånger när den sista vändningen slutat med regn. Då går luften ur en. Att vara bonde är ingen dans på rosor precis.
Fast man får mycket tillbaka oxå och då menar jag inte EU-bidrag. Ingemar har ägnat många timmar över EU-papprena. Hela tiden med hotet hängande över sig att inte göra fel. För gör man minsta fel blir det "hängning". Jag minns första året vi skulle fylla i EU-papper. Då hade vi folk från Länsstyrelsen här som skulle hjälpa oss, men de visste inte med säkerhet hur det skulle gå till heller, men det fick inte bli fel. Nu har vi klarat den biten utan problem som tur är.
Jag menar istället att vi fått mat tillbaka,.... som vi tagit upp i deklarationen, tro inget annat. Att få vara med när små nya kalvar föds. Vi har brukat döpa kalvarna efter namnsdagarna i almanackan. Ibland har det ju ställt till lite problem, som när en kvigkalv föddes på Joakim-dagen. Den fick heta Kim istället. När man släpper ut djuren på våren har oxå varit en positiv händelse. Att få se den glädjen och yran är en underbar känsla. Lika roligt har det varit att ta in djuren för vintern. När djuren går till lagårdsdörren för de vill in, då förstår man att de ändå trivs. Det är ju mest Ingemar som skött lagårn, men jag har allt gjort min beskärda del. Min rygg har inte riktigt tillåtet hantering med gödsel och höbärgning, men jag har gjort så gott jag kunnat.
Vi har åtminstone inte haft mjölkkor, mer än att Ingemar handmjölkat i perioder. När Frederick var liten älskade han spenvarm mjölk och vill ha en slurk när Ingemar kom in med mjölken. Catrin däremot ska ha iskall mjölk. LisaMari fick för sig ett tag när hon var ca åtta år att hon inte tyckte om egenmjölk utan skulle ha köpemjölk. Då fick jag en mjölkkartong som jag fyllde med egenmjölk. Då gick det bra, men hon vart inte glad när jag avslöjade hemligheten.
Ingemar saknar bondlivet och det gör väl jag till viss del oxå, men jag saknar inte stressen som innebär vårbruk, höbärgning, stängsling m.m. Nu har jag sommarlov på riktigt.
Några år senare införskaffades de första nöten. Den första tjuren hette Arnold om jag inte missminner mig. Vi hade även Rocky och Rambo. Sen byggdes den besättning upp. Som mest hade vi 18 stycken samtidigt. Många kor har det blivit genom åren. Många kor minns jag särskilt oxå och alla har de fått namn. Det har varit Foxan, Beda, Bella, Krona, Molly, Docka, Sigrid m.m. Tjurarna har fått heta Måns, Ferdinand, Simson, Grålle, Rudolf, Bush m.m. Häromveckan slaktades den sista tjuren.
Vi har även haft får eller lamm ska jag nog säga. Vi fick ta över när grannens får fick lamm som de inte ville ha. De fick bli uppfödda med flaska, vilket ju barnen tyckte var kul.
Hund har vi haft hela tiden oxå. Nu är vi inne på tredje hunden, som är en Jämthund som ska jaga älg är det meningen. Och vi har haft en väldig massa katter.
Man är ju aldrig ledig när man har djur. På sommarn går djuren ute, vilket man kan tycka inte innebär en massa pass. Men så fort man vänder ryggen till, så har de gått ut. På vintern när de står inne ska det passas morgon och kväll. Maten som de ska äta, får man arbeta med på sommaren. Gräset ska bli till hö och det vet väl alla att vädret är inget vi rår över. Jag minns en sommar när vi fick in allt höet före siste juni, men det har bara hänt en gång. Det har varit fler gånger när den sista vändningen slutat med regn. Då går luften ur en. Att vara bonde är ingen dans på rosor precis.
Fast man får mycket tillbaka oxå och då menar jag inte EU-bidrag. Ingemar har ägnat många timmar över EU-papprena. Hela tiden med hotet hängande över sig att inte göra fel. För gör man minsta fel blir det "hängning". Jag minns första året vi skulle fylla i EU-papper. Då hade vi folk från Länsstyrelsen här som skulle hjälpa oss, men de visste inte med säkerhet hur det skulle gå till heller, men det fick inte bli fel. Nu har vi klarat den biten utan problem som tur är.
Jag menar istället att vi fått mat tillbaka,.... som vi tagit upp i deklarationen, tro inget annat. Att få vara med när små nya kalvar föds. Vi har brukat döpa kalvarna efter namnsdagarna i almanackan. Ibland har det ju ställt till lite problem, som när en kvigkalv föddes på Joakim-dagen. Den fick heta Kim istället. När man släpper ut djuren på våren har oxå varit en positiv händelse. Att få se den glädjen och yran är en underbar känsla. Lika roligt har det varit att ta in djuren för vintern. När djuren går till lagårdsdörren för de vill in, då förstår man att de ändå trivs. Det är ju mest Ingemar som skött lagårn, men jag har allt gjort min beskärda del. Min rygg har inte riktigt tillåtet hantering med gödsel och höbärgning, men jag har gjort så gott jag kunnat.
Vi har åtminstone inte haft mjölkkor, mer än att Ingemar handmjölkat i perioder. När Frederick var liten älskade han spenvarm mjölk och vill ha en slurk när Ingemar kom in med mjölken. Catrin däremot ska ha iskall mjölk. LisaMari fick för sig ett tag när hon var ca åtta år att hon inte tyckte om egenmjölk utan skulle ha köpemjölk. Då fick jag en mjölkkartong som jag fyllde med egenmjölk. Då gick det bra, men hon vart inte glad när jag avslöjade hemligheten.
Ingemar saknar bondlivet och det gör väl jag till viss del oxå, men jag saknar inte stressen som innebär vårbruk, höbärgning, stängsling m.m. Nu har jag sommarlov på riktigt.
torsdag 23 juli 2009
Polisfärg
Jag tycker att den neongula färgen hör ihop med polisen. Det tycker uppenbarligen polisen oxå eftersom de har den på sina polisbilar och kläder nu för tiden. Det tycker jag är helt ok, men blir grymt irriterad när vem som helst har den på sig. Det är mc-åkare t.ex .... för att synas. Många tycker det är svårt att se mc-åkare som är svartklädda, men då ska man nog inte köra bil heller.... om man ser så dåligt. Yrkeschaufförer kan ha den här färgen oxå.... för att synas. Det är lugnt, ni syns ändå. Små barn.... för att synas, ungdomar.... för att.... synas. Färgen används helt enkelt för att synas,,,, men kan inte polisen få ha den färgen för sig själv? Det finns väl andra synliga färger, eller? Visst... den oranga färgen är väl vigd till vägarbetarna. Det är ju bra.... för då syns de. Som om man inte hade sett alla skyltar, plintar, vägmaskiner, för att inte tala om vägbulorna. Dem borde man ju ha känt.
Men när de här färgerna syns lite varstans tror man antingen att det är poliskontroll eller vägarbete och även om man håller sig till hastighetsbegränsningarna så hajar man till. Jag har inte blivit stoppad så särskilt många gånger i mitt körkortsliv, men jag hajar till i varje fall. Jag tycker att polisen kan få ha "sin" färg i fred.
När jag själv kör motorcykel är jag ..... svartklädd.... och om man uppfattar mig som osynlig bör man nog ta sig en allvarlig funderar på om man är lämplig som trafikant. Man ska inte sova i trafiken.... om man inte sitter bredvid. Tycker man det är jobbigt med alla andra i trafiken bör man nog ställa bilen istället. För det är när man inte är uppmärksam som olyckorna händer. Skyll inte det på att andra trafikanter är osynliga. Ha ljuset på, så syns du.
Men när de här färgerna syns lite varstans tror man antingen att det är poliskontroll eller vägarbete och även om man håller sig till hastighetsbegränsningarna så hajar man till. Jag har inte blivit stoppad så särskilt många gånger i mitt körkortsliv, men jag hajar till i varje fall. Jag tycker att polisen kan få ha "sin" färg i fred.
När jag själv kör motorcykel är jag ..... svartklädd.... och om man uppfattar mig som osynlig bör man nog ta sig en allvarlig funderar på om man är lämplig som trafikant. Man ska inte sova i trafiken.... om man inte sitter bredvid. Tycker man det är jobbigt med alla andra i trafiken bör man nog ställa bilen istället. För det är när man inte är uppmärksam som olyckorna händer. Skyll inte det på att andra trafikanter är osynliga. Ha ljuset på, så syns du.
tisdag 21 juli 2009
Ut med det gamla och in med nytt
Till slut fick vår gamla diskmaskin lämna in eller rättare sagt åka ut. De sista veckorna har jag handdiskat för det blev inte rent i diskmaskin. Den gamla trotjänaren har gjort sitt så att säga. Så idag åkte vi till stan (Arvika) och köpte en ny. Vi tittade på diskmaskiner på Elgiganten härom dagen och fastnade för en Cylinda (samma märke som den vi hade), men jag kunde inte se nån sådan på Richardssons. Men jodå, de hade allt den maskinen, men i orginalnamnet ASKO. Det var exakt samma maskin som den vi tittat på. Det enda som skilde dem åt var namnet. ASKO heter företaget i Vara (svensktillverkad, jajamen), som tillverkar maskinen. Sen köper tydligen Cylinda upp maskiner och sätter sitt namn på och höjer priset en tusenlapp.
Här har vår gamla Cylinda hamnat på utsidan....
...och vår nya ASKO kommit på plats och går sin premiärdiskning. Underbart!
Här har vår gamla Cylinda hamnat på utsidan.... 
...och vår nya ASKO kommit på plats och går sin premiärdiskning. Underbart!onsdag 15 juli 2009
En dag i naturen
Vi åkte till Grums en sväng. I Värmskog fick vi se den här familjen. De höll till vid en boj där det förmodligen var en riskase. De hade huvudena mer under vattnet än över, så där var nog mycket att äta.
Döm om min förvåning när jag fick se alla blåbären. Det har aldrig varit några blåbär i vår lilla skog. Bara en massa ris, men i år finns det så det nog skulle kunna bli ett par pajer. Ska gå och plocka dem nån dag.
Här har vi en björk med en knuta på. Jag skulle vilja få gjort en skål av den, men har inte undersökt hur det ska gå till. Det finns säkert någon som kan göra det för oss, men vi har som sagt inte undersökt det så noga.
När vi kom hem gick vi en sväng i vår lilla skog. Skulle passa på att se hur långt kantarellerna kommit. De hade inte kommit så väldigt långt, men är på gång.
Döm om min förvåning när jag fick se alla blåbären. Det har aldrig varit några blåbär i vår lilla skog. Bara en massa ris, men i år finns det så det nog skulle kunna bli ett par pajer. Ska gå och plocka dem nån dag.
Smultron fanns det gott om oxå.
Här har vi en björk med en knuta på. Jag skulle vilja få gjort en skål av den, men har inte undersökt hur det ska gå till. Det finns säkert någon som kan göra det för oss, men vi har som sagt inte undersökt det så noga.
tisdag 14 juli 2009
Nygammalt
Hittade en gammal dagbok från hojturen till Lappland. Någon kanske tycker det är kul att läsa, annars får ni hoppa över.
HDC-S internationella träff i Kattisavan 20 - 22 juli 2007 tur och retur
Efter att ha pratat om denna HD-träff ganska länge, eller rättare sagt Ingemar har pratat om den ganska mycket. Jag har väl bara hummat med. Visst är det kul att åka hoj, men det kändes verkligen långt. Kattisavan ligger ju i Lappland, fast det hade jag ingen koll på då. Det såg jag först när vi körde in i Lappland. Jag visste ju att Burträsk ligger i Västerbotten, men hade inte kollat in vilket landskap Kattisavan låg i. Jag hade i alla fall undersökt tidigt om det fanns några stugor på campingen i Kattisavan, men det gjorde det ju givetvis inte. Då återstod tält. Vårt tält är väl inte av det regnsäkra slaget eller rättare sagt, det tål inget regn alls. Jag har påpekat detta för Ingemar ett antal gånger, men det har inte gått hem. Han har tänkt positivt att det inte ska regna. Eftersom Ingemars arbetskamrat är ifrån Burträsk, så hörde vi med honom och hans familj om de inte skulle åka hemåt vid samma tid, så vi kunde hälsa på dem också, när vi ändå var där uppe. Jodå, de kunde tänka sig att åka hemåt då och träffa oss där uppe.
I början på sommaren började jag mitt ”sommarjobb”, men pajade ryggen på tredje dagen. Det första jag tänkte var då hur i hela friden ska det gå med resan till Kattisavan. Jag har varit hos doktorer, en kiropraktor och en osteopat, men ryggen ville inte ge med sig. Så jag tänkte att det blir nog ändå inte värre, vilket även osteopaten höll med om. Han trodde att det nog var värre för mig att åka bil än mc. Efter en del oro bestämde jag mig för att det skulle gå bra. I annat fall hade väl Micke fått köra hem min mc och jag åka med Maria.
Vi hade bestämt att åka den 19 juli. Regnet hade hängt i luften lite för ofta i sommar, så det kändes lite osäkert. Ingemar sa till mig att packa lätt, vilket jag gjorde. Kanske lite för lätt, jag hade ju ingen pyjamas med.
Vi ställde klockan på 3, men när den ringde, så regnade det. Så vi somnade om. Efter mycket resfeber och vånda, så kom vi i alla fall iväg halv nio. Vi åkte över Arvika och Fryksdalshöjden. Första stoppet blev på rastplatsen vid Tossebergsklätten strax före Torsby. Där åt vi våra mackor. Sedan fortsatte vi uppåt och nästa stopp blev i Malung, där vi tankade. Det var dansbandsvecka där, så vi skyndade vidare. Fast vi hade ju börjat bli hungriga, så vi letade efter ett matställe. Vi stannade i Öje och åt på en litet ställe. Köttbullar blev det. Efter maten satte vi upp och fortsatte.
Nästa stopp blev i Noppikoski där vi tankade. För att inte slösa för mycket tid så skyndade vi vidare. Strax svängde vi av E45 och in på väg 310 mot Ljusdal. I Ljusdal åt vi på en grillbar. Det var ganska gott faktiskt. Här hade vi planerat att övernatta, men klockan var inte så mycket och det var uppehållsväder, så vi fortsatte vidare mot Delsbo där vi svängde av mot Sundsvall via Hassela. Liten krokig väg, men det gick det med. När vi väl kom fram till Sundsvall vid halv åtta var vi rejält trötta. Efter tankning och en snabbkopp på tappen beslutade vi oss för att det var hög tid för att leta efter camping. Strax före Timrå stannade vi vid en infoskylt och såg att det fanns ett par campingar lite längre fram. Vi körde in vid Bergerforsens camping och hyrde en stuga alldeles vid Indalsälven. Vi bäddade och studerade kartan. Sen slappade vi lite innan vi somnade. Det kändes i kroppen att vi kört ca 60 mil.
Fredag 20 juli
Ingemar var ju uppe tidigt som vanligt. Vi hade frågat i receptionen om det fanns nybakt på morgonen, så Ingemar gick och köpte det. Det blev räkost, juice och kexchoklad till det. Kontinental frukost så att säga. Jag packade ihop och Ingemar surrade packningen på hojarna. Vid 10-tiden styrde vi mot Västerbotten. Vi hann inte ut på E4:an innan regnet började droppa. Vi stannade och drog på oss regnkläderna. Det kom inte så många droppar som tur var.
Vi stannade vid Höga-kusten-bron och tog en fika och tittade på utsikten. Sen vidare mot Örnsköldsvik. När vi kom dit började det regna igen. Vi stannade och gick för att handla lite godis. När vi kom ut igen hade regnet dragit förbi, så vi var våghalsiga och fortsatte utan regnkläder, vilket var dumt eftersom det inte dröjde länge innan nästa regnskur kom och den var rejäl. Vi körde av E4:an och drog på regnkläderna igen. Fast vi hade redan blivit blöta. Ingen idé att stå där och sura utan vi fortsatte mot Umeå.
Vi började bli lite hungriga och letade efter matställe. Vi körde in vid ett Scandic hotell, men där hade de ingen lunchservering på sommaren. Inget för turister med andra ord. Vi fick i alla fall tankat och drog sedan vidare. Strax före Bygdeå stannade vi för att äta … köttbullar och torka en stund. När vi torkat en stund så fortsatte vi mot Robertsfors. Där stannade vi för att leta efter långkalsonger, men det fanns ju givetvis inte. Det var ju inte riktigt säsong för det. Sen om det var en svinkall sommar spelar ingen roll. Långkalsonger köper man på vintern.
Nu var det inte långt kvar att köra. Ca 3 mil till Bygdsiljum bara. När vi väl var i Bygdsiljum stannade vi vid ICA-affären och frågade efter sista biten till Högliden. 5 minuter senare var vi framme. Då var klockan strax efter kl. 18. Det kändes skönt att kliva av hojen. Maria och barnen tog emot oss. Micke var ute och skjutsade någon bror, men det dröjde inte länge innan han också dök upp.
Det vankades mat på stranden. Det skulle bli grillat. Jättegott! Medan vi väntade på att maten skulle bli klar tog jag lite kort och fick för mig att jag skulle vara med själv. Jag ställde in självutlösaren och ställde kameran på bordet och skyndade iväg. Samtidigt som jag reste på mig vickade bordet till och kameran for i backen. Det brukar vara mycket sand på en sandstrand, vilket det även var här. Sand kröp ju givetvis in i kameran och linsskyddet blev lite kärvt. Det ville först inte öppna sig, sedan inte stänga sig. Therese trodde att det kanske kunde rätta till sig under natten. Det hade det gjort på hennes kamera, men tyvärr gjorde natten ingen verkan.
Även om jag haft planer på att köpa en ny kamera, så kändes det inte bra att tvingas till det. Men det löser sig. Tills vidare får jag fota med mobilen. Vi fick i alla fall ätit väldigt god mat. Efter maten var bastun varm, så vi knödde in oss där. Efteråt badade alla utom jag i Bygdeträsket, som var jättekall. Jag gick upp och duschade istället. Ville ju inte kyla ner mig inför natten i tält. Vi satt och pratade i husvagnen till det började ljusna, vilket var ganska tidigt. Klockan var väl bara halv ett när det vände igen. Man märkte knappt att det var mörkare ett tag. Vi kröp i alla fall in i tältet och somnade ganska snart.
21 juli
Har sovit till och från hela natten. Legat och lyssnat på vattnet som skvalpat in mot stranden. Ett trevligt ljud. Mycket bättre än E4:an som vi lyssnat till natten före. Solen sken och det verkade bli bra väder. Micke o Maria bjöd på frukost innan vi packade ihop vår packning. Jag var inställd på att åka tillbaka. Sen åkte vi mot Lappland, som jag fortfarande inte visste att vi skulle till. Vi körde genom Bygdsiljum, fortsatte förbi Vindeln och över Vindelälven mot Lycksele. När vi körde förbi Lapplandsgränsen tänkte jag.. hur långt ska vi egentligen? Vi stannade en bit in i Lappland för jag frös. Det var soligt och fint, men kallt att köra. Vi hann inte längre än över nästa krök innan himlen öppnade sig och regnet öste ner. Vi stannade med en gång och Ingemar var snäll och hjälpte mig på med hela regnmunderingen. Jag hade ju fortfarande vansinnigt ont i ryggen.
Snart var vi i Lycksele och där var det mycket hojar vill jag lova. Lite svårt att koncentrera sig på att köra. Vi stannade en stund och tittade runt, men körde snart vidare den sista biten till Kattisavan. Himlen öppnade sig igen, så vi stannade en stund innan vi körde vidare. När vi väl var framme på campingen i Kattisavan slutade det att regna och solen tittade fram. Vi pratade med lite folk och bestämde oss för att kolla runt lite grann. Middagen skulle börja serveras kl 16, så vi hade lite tid till dess. När så väl klockan blev middagsdags gick vi tälten och åt Souvas – renkött, mos, lingonsylt och sallad – jättegott!
Efter maten blev jag lite gottesugen – som tur var. Vi gick till den kombinerade receptionen och butiken. Där fick vi höra att det fanns några stugor lediga. Det var några stugor som varit bokade, men ingen kommit, som blev lediga. Vi frågade och fick hyra en stuga. Den kostade 360:- för en natt. Visserligen var det utan toa, men det var ju tak över huvudet och faktiskt en riktigt trevlig stuga. Vi körde bort våra hojar direkt och bäddade. Sen styrde vi benen till tältet och köpte öl och cider. Det kändes väldigt skönt att veta att vi skulle slippa att ligga i tält. Även om jag nu tror att vi hade gjort det, så var det en lättnad att slippa.
Vi gick runt på campingen och tittade på folk och motorcyklar. Det var en hel del kommers också. Jag köpte ett nytt läderbälte, som jag är väldigt nöjd med. Vi köpte några t-shirts också. I folkmängden fick jag syn på en lustig prick med lustig frisyr. Vid närmare titt fick jag se att det var Roger Pontare. Han skulle uppträda där sa Ingemar, men det visste ju inte jag. Vi fick se i programmet att det skulle bli biker-bröllop mellan två par. Det ville ju vi gärna beskåda. Vi gick ut på den lilla ön och efter en stund var det fullt med folk. Brudgummarna kom in på ön med varsin HD och prästen vigde paren. Allt gick planenligt och Roger Pontare avslutade ceremonin genom att sjunga.
Därefter var det toklekar med Thomas och Lotta från Lidköping som lekledare. Det var bl.a Slowrace – där den som kom sist i mål vann. Ett antal heat kördes innan till sist finalen kördes. Därefter var det ”hon tar den i mun”. Killen körde med tjejen på bönpallen. Hon skulle ta korven, som hängde i ett snöre, i mun och ta ett bett. Korven var insmetad med senap, så det blev lite kladdigt. Slutligen kördes det minimotorace. Det blev helt vilt kan man säga. Under tiden började Heidi – ”armbryterskan från Ensamheten” att bryta arm med alla som vågade. Det var ingen som klarade av att bryta ner henne. Ingemar ångrade sig att han inte ställde upp. Han hade inget emot att bli nedbruten av Heidi. Resten av kvällen gick vi omkring och tittade på alla motorcyklar. Det var ett jämnt muller på campingen. Det skulle ju trimmas och testas. Jag la mig vid halv tolv, men Ingemar gick en sväng till. När jag vaknade till mitt i natten var det helt tyst på campingen. Lite skillnad mot när vi var Mosten i Danmark.
22 juli
Vi gick upp vid 7-tiden och packade. Sen gick vi och åt frukost. Det var färdiga påsar med yoghurt, smör, ost, kaviar, juice och äpple i. Bröd och kaffe fick man plocka vid sidan om. När vi ätit färdigt gick tillbaka till stugan för att surra packningen. Vi var färdiga och startade hemfärden vid halv nio. Vi körde mot Vilhelmina. När vi hade kört 8 mil hade vi mött 3 bilar. Ganska ödsligt. Mitt i alltihop skulle det vara loppis mellan 12 och 16. Jag funderade på om det skulle komma någon. Om någon skulle hitta dit. Vi tankade i Dorotea och körde vidare till Hammerdal. Där stannade vi och åt. Jag åt kebebtalrik och det var jättegott. Nästa tankstopp blev i Östersund och nästa fikastopp blev en bit nedanför Hackås. Vi körde över Vemdalen där vi också fikade. Körde vidare till Sveg och klockan började bli mycket. Vi började leta efter nattläger. Inget lämpligt i Sveg, så vi fortsatte. Egentligen borde vi tankat där, men vi fortsatte. Lite vågat eftersom det var fyra mil skog sen.
Kollade in en stuga en bit ner, men den var inte så trevlig, så vi fortsatte. Till slut kom vi fram till Los och Finnmarksbaren. Klockan var 19.45 och de stängde klockan 20. Stugan kostade 500:- och värden sa att vi kunde gå och titta först om vi ville, men vi bestämde oss direkt. Det fanns dusch och tv och jag ville väldigt gärna duscha. Sen fick vi ostmackor och våfflor, så det var service vill jag lova. Det var inte lång stund sen innan vi somnade. Vi hörde en hel del HD som körde förbi. Vi var ganska nöjda med 60 mil den dagen, men sen hade vi ju bara ca 30 mil kvar hem. Det var många som hade ganska mycket längre att åka, så de ville väl köra så långt som möjligt.
23 juli
Sista morgonen på den här turen. Kroppen värkte och framförallt fingrarna, men med tanke på 170 mil på 4 dagar, så var det kanske inte så konstigt. Gick och käkade frukost och det var många som startat tidigt för många HD:s körde förbi. Vi fick stanna ganska snart för att tanka vilket blev i Noppikoski igen. Körde vidare och stannade inte förrän i Siljansfors. Där lös solen och vi sträckte på benen och ringde hem. Fick reda på att det regnat hemma hela morgonen. Så vi körde vidare och stannade inte förrän i Vägsjöfors. Det började mulna på, men vi var hungriga. Vi åt på herrgårn. Köttbullar …igen, men väldigt god sallad. Efter mat och kaffe åkte vi vidare hem. Vi vågade oss på att inte ta på regnställen och bestämde att vi skulle stanna uppe på Fryksdalshöjden. När vi åkte upp för backen började de första dropparna komma. Så det var bara att dra på regnställen igen. Sen regnade det resten av vägen hem. Vi körde in på gården vid halv femtiden. Mätaren stannade på 207 mil.
Det var en lättnade att vi kört drygt 200 mil utan några allvarligare incidenter. Jag hade visserligen tappat rullen till den ena higwaypegsen… men den studsade ner i diket och vi fann den inte. En skruv hade jag visst tappat också… på avgasröret då. Men all packning var med hem och även om det var skönt att komma hem, så kändes det lite tomt.
HDC-S internationella träff i Kattisavan 20 - 22 juli 2007 tur och retur
Efter att ha pratat om denna HD-träff ganska länge, eller rättare sagt Ingemar har pratat om den ganska mycket. Jag har väl bara hummat med. Visst är det kul att åka hoj, men det kändes verkligen långt. Kattisavan ligger ju i Lappland, fast det hade jag ingen koll på då. Det såg jag först när vi körde in i Lappland. Jag visste ju att Burträsk ligger i Västerbotten, men hade inte kollat in vilket landskap Kattisavan låg i. Jag hade i alla fall undersökt tidigt om det fanns några stugor på campingen i Kattisavan, men det gjorde det ju givetvis inte. Då återstod tält. Vårt tält är väl inte av det regnsäkra slaget eller rättare sagt, det tål inget regn alls. Jag har påpekat detta för Ingemar ett antal gånger, men det har inte gått hem. Han har tänkt positivt att det inte ska regna. Eftersom Ingemars arbetskamrat är ifrån Burträsk, så hörde vi med honom och hans familj om de inte skulle åka hemåt vid samma tid, så vi kunde hälsa på dem också, när vi ändå var där uppe. Jodå, de kunde tänka sig att åka hemåt då och träffa oss där uppe.
I början på sommaren började jag mitt ”sommarjobb”, men pajade ryggen på tredje dagen. Det första jag tänkte var då hur i hela friden ska det gå med resan till Kattisavan. Jag har varit hos doktorer, en kiropraktor och en osteopat, men ryggen ville inte ge med sig. Så jag tänkte att det blir nog ändå inte värre, vilket även osteopaten höll med om. Han trodde att det nog var värre för mig att åka bil än mc. Efter en del oro bestämde jag mig för att det skulle gå bra. I annat fall hade väl Micke fått köra hem min mc och jag åka med Maria.
Vi hade bestämt att åka den 19 juli. Regnet hade hängt i luften lite för ofta i sommar, så det kändes lite osäkert. Ingemar sa till mig att packa lätt, vilket jag gjorde. Kanske lite för lätt, jag hade ju ingen pyjamas med.
Vi ställde klockan på 3, men när den ringde, så regnade det. Så vi somnade om. Efter mycket resfeber och vånda, så kom vi i alla fall iväg halv nio. Vi åkte över Arvika och Fryksdalshöjden. Första stoppet blev på rastplatsen vid Tossebergsklätten strax före Torsby. Där åt vi våra mackor. Sedan fortsatte vi uppåt och nästa stopp blev i Malung, där vi tankade. Det var dansbandsvecka där, så vi skyndade vidare. Fast vi hade ju börjat bli hungriga, så vi letade efter ett matställe. Vi stannade i Öje och åt på en litet ställe. Köttbullar blev det. Efter maten satte vi upp och fortsatte.
Nästa stopp blev i Noppikoski där vi tankade. För att inte slösa för mycket tid så skyndade vi vidare. Strax svängde vi av E45 och in på väg 310 mot Ljusdal. I Ljusdal åt vi på en grillbar. Det var ganska gott faktiskt. Här hade vi planerat att övernatta, men klockan var inte så mycket och det var uppehållsväder, så vi fortsatte vidare mot Delsbo där vi svängde av mot Sundsvall via Hassela. Liten krokig väg, men det gick det med. När vi väl kom fram till Sundsvall vid halv åtta var vi rejält trötta. Efter tankning och en snabbkopp på tappen beslutade vi oss för att det var hög tid för att leta efter camping. Strax före Timrå stannade vi vid en infoskylt och såg att det fanns ett par campingar lite längre fram. Vi körde in vid Bergerforsens camping och hyrde en stuga alldeles vid Indalsälven. Vi bäddade och studerade kartan. Sen slappade vi lite innan vi somnade. Det kändes i kroppen att vi kört ca 60 mil.
Fredag 20 juli
Ingemar var ju uppe tidigt som vanligt. Vi hade frågat i receptionen om det fanns nybakt på morgonen, så Ingemar gick och köpte det. Det blev räkost, juice och kexchoklad till det. Kontinental frukost så att säga. Jag packade ihop och Ingemar surrade packningen på hojarna. Vid 10-tiden styrde vi mot Västerbotten. Vi hann inte ut på E4:an innan regnet började droppa. Vi stannade och drog på oss regnkläderna. Det kom inte så många droppar som tur var.
Vi stannade vid Höga-kusten-bron och tog en fika och tittade på utsikten. Sen vidare mot Örnsköldsvik. När vi kom dit började det regna igen. Vi stannade och gick för att handla lite godis. När vi kom ut igen hade regnet dragit förbi, så vi var våghalsiga och fortsatte utan regnkläder, vilket var dumt eftersom det inte dröjde länge innan nästa regnskur kom och den var rejäl. Vi körde av E4:an och drog på regnkläderna igen. Fast vi hade redan blivit blöta. Ingen idé att stå där och sura utan vi fortsatte mot Umeå.
Vi började bli lite hungriga och letade efter matställe. Vi körde in vid ett Scandic hotell, men där hade de ingen lunchservering på sommaren. Inget för turister med andra ord. Vi fick i alla fall tankat och drog sedan vidare. Strax före Bygdeå stannade vi för att äta … köttbullar och torka en stund. När vi torkat en stund så fortsatte vi mot Robertsfors. Där stannade vi för att leta efter långkalsonger, men det fanns ju givetvis inte. Det var ju inte riktigt säsong för det. Sen om det var en svinkall sommar spelar ingen roll. Långkalsonger köper man på vintern.
Nu var det inte långt kvar att köra. Ca 3 mil till Bygdsiljum bara. När vi väl var i Bygdsiljum stannade vi vid ICA-affären och frågade efter sista biten till Högliden. 5 minuter senare var vi framme. Då var klockan strax efter kl. 18. Det kändes skönt att kliva av hojen. Maria och barnen tog emot oss. Micke var ute och skjutsade någon bror, men det dröjde inte länge innan han också dök upp.
Det vankades mat på stranden. Det skulle bli grillat. Jättegott! Medan vi väntade på att maten skulle bli klar tog jag lite kort och fick för mig att jag skulle vara med själv. Jag ställde in självutlösaren och ställde kameran på bordet och skyndade iväg. Samtidigt som jag reste på mig vickade bordet till och kameran for i backen. Det brukar vara mycket sand på en sandstrand, vilket det även var här. Sand kröp ju givetvis in i kameran och linsskyddet blev lite kärvt. Det ville först inte öppna sig, sedan inte stänga sig. Therese trodde att det kanske kunde rätta till sig under natten. Det hade det gjort på hennes kamera, men tyvärr gjorde natten ingen verkan.
Även om jag haft planer på att köpa en ny kamera, så kändes det inte bra att tvingas till det. Men det löser sig. Tills vidare får jag fota med mobilen. Vi fick i alla fall ätit väldigt god mat. Efter maten var bastun varm, så vi knödde in oss där. Efteråt badade alla utom jag i Bygdeträsket, som var jättekall. Jag gick upp och duschade istället. Ville ju inte kyla ner mig inför natten i tält. Vi satt och pratade i husvagnen till det började ljusna, vilket var ganska tidigt. Klockan var väl bara halv ett när det vände igen. Man märkte knappt att det var mörkare ett tag. Vi kröp i alla fall in i tältet och somnade ganska snart.
21 juli
Har sovit till och från hela natten. Legat och lyssnat på vattnet som skvalpat in mot stranden. Ett trevligt ljud. Mycket bättre än E4:an som vi lyssnat till natten före. Solen sken och det verkade bli bra väder. Micke o Maria bjöd på frukost innan vi packade ihop vår packning. Jag var inställd på att åka tillbaka. Sen åkte vi mot Lappland, som jag fortfarande inte visste att vi skulle till. Vi körde genom Bygdsiljum, fortsatte förbi Vindeln och över Vindelälven mot Lycksele. När vi körde förbi Lapplandsgränsen tänkte jag.. hur långt ska vi egentligen? Vi stannade en bit in i Lappland för jag frös. Det var soligt och fint, men kallt att köra. Vi hann inte längre än över nästa krök innan himlen öppnade sig och regnet öste ner. Vi stannade med en gång och Ingemar var snäll och hjälpte mig på med hela regnmunderingen. Jag hade ju fortfarande vansinnigt ont i ryggen.
Snart var vi i Lycksele och där var det mycket hojar vill jag lova. Lite svårt att koncentrera sig på att köra. Vi stannade en stund och tittade runt, men körde snart vidare den sista biten till Kattisavan. Himlen öppnade sig igen, så vi stannade en stund innan vi körde vidare. När vi väl var framme på campingen i Kattisavan slutade det att regna och solen tittade fram. Vi pratade med lite folk och bestämde oss för att kolla runt lite grann. Middagen skulle börja serveras kl 16, så vi hade lite tid till dess. När så väl klockan blev middagsdags gick vi tälten och åt Souvas – renkött, mos, lingonsylt och sallad – jättegott!
Efter maten blev jag lite gottesugen – som tur var. Vi gick till den kombinerade receptionen och butiken. Där fick vi höra att det fanns några stugor lediga. Det var några stugor som varit bokade, men ingen kommit, som blev lediga. Vi frågade och fick hyra en stuga. Den kostade 360:- för en natt. Visserligen var det utan toa, men det var ju tak över huvudet och faktiskt en riktigt trevlig stuga. Vi körde bort våra hojar direkt och bäddade. Sen styrde vi benen till tältet och köpte öl och cider. Det kändes väldigt skönt att veta att vi skulle slippa att ligga i tält. Även om jag nu tror att vi hade gjort det, så var det en lättnad att slippa.
Vi gick runt på campingen och tittade på folk och motorcyklar. Det var en hel del kommers också. Jag köpte ett nytt läderbälte, som jag är väldigt nöjd med. Vi köpte några t-shirts också. I folkmängden fick jag syn på en lustig prick med lustig frisyr. Vid närmare titt fick jag se att det var Roger Pontare. Han skulle uppträda där sa Ingemar, men det visste ju inte jag. Vi fick se i programmet att det skulle bli biker-bröllop mellan två par. Det ville ju vi gärna beskåda. Vi gick ut på den lilla ön och efter en stund var det fullt med folk. Brudgummarna kom in på ön med varsin HD och prästen vigde paren. Allt gick planenligt och Roger Pontare avslutade ceremonin genom att sjunga.
Därefter var det toklekar med Thomas och Lotta från Lidköping som lekledare. Det var bl.a Slowrace – där den som kom sist i mål vann. Ett antal heat kördes innan till sist finalen kördes. Därefter var det ”hon tar den i mun”. Killen körde med tjejen på bönpallen. Hon skulle ta korven, som hängde i ett snöre, i mun och ta ett bett. Korven var insmetad med senap, så det blev lite kladdigt. Slutligen kördes det minimotorace. Det blev helt vilt kan man säga. Under tiden började Heidi – ”armbryterskan från Ensamheten” att bryta arm med alla som vågade. Det var ingen som klarade av att bryta ner henne. Ingemar ångrade sig att han inte ställde upp. Han hade inget emot att bli nedbruten av Heidi. Resten av kvällen gick vi omkring och tittade på alla motorcyklar. Det var ett jämnt muller på campingen. Det skulle ju trimmas och testas. Jag la mig vid halv tolv, men Ingemar gick en sväng till. När jag vaknade till mitt i natten var det helt tyst på campingen. Lite skillnad mot när vi var Mosten i Danmark.
22 juli
Vi gick upp vid 7-tiden och packade. Sen gick vi och åt frukost. Det var färdiga påsar med yoghurt, smör, ost, kaviar, juice och äpple i. Bröd och kaffe fick man plocka vid sidan om. När vi ätit färdigt gick tillbaka till stugan för att surra packningen. Vi var färdiga och startade hemfärden vid halv nio. Vi körde mot Vilhelmina. När vi hade kört 8 mil hade vi mött 3 bilar. Ganska ödsligt. Mitt i alltihop skulle det vara loppis mellan 12 och 16. Jag funderade på om det skulle komma någon. Om någon skulle hitta dit. Vi tankade i Dorotea och körde vidare till Hammerdal. Där stannade vi och åt. Jag åt kebebtalrik och det var jättegott. Nästa tankstopp blev i Östersund och nästa fikastopp blev en bit nedanför Hackås. Vi körde över Vemdalen där vi också fikade. Körde vidare till Sveg och klockan började bli mycket. Vi började leta efter nattläger. Inget lämpligt i Sveg, så vi fortsatte. Egentligen borde vi tankat där, men vi fortsatte. Lite vågat eftersom det var fyra mil skog sen.
Kollade in en stuga en bit ner, men den var inte så trevlig, så vi fortsatte. Till slut kom vi fram till Los och Finnmarksbaren. Klockan var 19.45 och de stängde klockan 20. Stugan kostade 500:- och värden sa att vi kunde gå och titta först om vi ville, men vi bestämde oss direkt. Det fanns dusch och tv och jag ville väldigt gärna duscha. Sen fick vi ostmackor och våfflor, så det var service vill jag lova. Det var inte lång stund sen innan vi somnade. Vi hörde en hel del HD som körde förbi. Vi var ganska nöjda med 60 mil den dagen, men sen hade vi ju bara ca 30 mil kvar hem. Det var många som hade ganska mycket längre att åka, så de ville väl köra så långt som möjligt.
23 juli
Sista morgonen på den här turen. Kroppen värkte och framförallt fingrarna, men med tanke på 170 mil på 4 dagar, så var det kanske inte så konstigt. Gick och käkade frukost och det var många som startat tidigt för många HD:s körde förbi. Vi fick stanna ganska snart för att tanka vilket blev i Noppikoski igen. Körde vidare och stannade inte förrän i Siljansfors. Där lös solen och vi sträckte på benen och ringde hem. Fick reda på att det regnat hemma hela morgonen. Så vi körde vidare och stannade inte förrän i Vägsjöfors. Det började mulna på, men vi var hungriga. Vi åt på herrgårn. Köttbullar …igen, men väldigt god sallad. Efter mat och kaffe åkte vi vidare hem. Vi vågade oss på att inte ta på regnställen och bestämde att vi skulle stanna uppe på Fryksdalshöjden. När vi åkte upp för backen började de första dropparna komma. Så det var bara att dra på regnställen igen. Sen regnade det resten av vägen hem. Vi körde in på gården vid halv femtiden. Mätaren stannade på 207 mil.
Det var en lättnade att vi kört drygt 200 mil utan några allvarligare incidenter. Jag hade visserligen tappat rullen till den ena higwaypegsen… men den studsade ner i diket och vi fann den inte. En skruv hade jag visst tappat också… på avgasröret då. Men all packning var med hem och även om det var skönt att komma hem, så kändes det lite tomt.
måndag 13 juli 2009
Nu blommar kallan igen
För andra gången blommar den nu. Det är en slags kalla, men jag minns inte riktigt vilken slags kalla det är. Har väl den där lappen någonstans som satt i blomman när jag köpte den. Här kommer lite kort iaf. Se och njut!
söndag 12 juli 2009
Åmål regnade bort.....
....det var i varje fall nära. Som det har regnat i Åmål med omnejd. Det regnade när vi åkte i fredags och mer regnade efter hand. Vi hyrde in oss hos en, som hade en stor lägenhet nära Örnäs. Det var genom bekantas bekanta och en jättetrevlig tjej som hade lägenheten.
Vi blev ganska blöta när vi gick ut på stan (Åmål) för att äta och lyssna på lite blues. Vi gick på May-Run. Där var det stämning och musik, men inte live. Det gick bra ändå. Jag åt vegepaj med spenat o fetaost. Jättegott! Irs åt detsamma. Ingemar tog nåt kycklingspett och S oxfilé.
Eftersom det regnade så vansinnigt så skulle Ingemar, S o C åka med Blueståget. Jag och Irs var inte så pigga på det utan skulle bara vara den stunden de var iväg. Tåget skulle gå klockan 13 och vara tillbaka 15.45. Det var ju inget väder för fina frisyrer så att säga, så vi valde att inte gå på stan, utan vi åkte och köpte lite dricka m.m. och åkte till lägenheten och vilade en stund och tittade på det fasansfulla regnandet. Stundvis ljusnade det, men bara för att ta i ännu mer. Det sprutade rakt ut ur stuprören. 
Regnet gav sig stundvis, men det varade inte länge. Vi skulle i varje fall gå en liten sväng och se på allt vattnet. Åmålsån som rinner genom stan var fyllde till bredden. Båtarna som låg i hamninloppet var extra förtöjda för att inte slita sig.
Söndag förmiddag var det fortfarande mycket vatten i Åmålsån, men något hade det sjunkt undan. Vi gick och åt brunch på XO innan vi åkte hemåt. Vädret har varit hyfsat idag, men i skrivandets stund har regnet återkommit.
Vi blev ganska blöta när vi gick ut på stan (Åmål) för att äta och lyssna på lite blues. Vi gick på May-Run. Där var det stämning och musik, men inte live. Det gick bra ändå. Jag åt vegepaj med spenat o fetaost. Jättegott! Irs åt detsamma. Ingemar tog nåt kycklingspett och S oxfilé.
Vi skulle gå en sväng på stan efter, men det hällde ner, så vi blev inte långvariga. Vi hade ju bestämt sen förut att vi inte skulle gå in på Terminalen i år utan gå på stan och lyssna istället. Det brukar vara mycket musiker lite här och där. Nu regnade de bort. När vi hade gått en liten liten stund på stan formligen hällde det ner i från ovan. Det var helt galet. Vi gick till lägenheten istället. Fast klockan var ganska mycket så det var näst intill läggdags.
På lördagen gick vi inte upp förrän vid 10 - 10.30. Ja, Ingemar var ju uppe och väckte tuppen som vanligt, men vi andra drog oss ganska länge. Vi knatade ner på Hamncaféet och käkade en sen frukost. Jag kunde inte låta bli utan köpte mig en jordgubbsbakelse till kaffet.
Eftersom det regnade så vansinnigt så skulle Ingemar, S o C åka med Blueståget. Jag och Irs var inte så pigga på det utan skulle bara vara den stunden de var iväg. Tåget skulle gå klockan 13 och vara tillbaka 15.45. Det var ju inget väder för fina frisyrer så att säga, så vi valde att inte gå på stan, utan vi åkte och köpte lite dricka m.m. och åkte till lägenheten och vilade en stund och tittade på det fasansfulla regnandet. Stundvis ljusnade det, men bara för att ta i ännu mer. Det sprutade rakt ut ur stuprören.
När klockan var ca. 15.00, så fick jag ett sms av Ingemar. Han skrev att tåget inte skulle gå tillbaka från Svanskog för rälsen var minerad. Så de fick sitta och vänta på bussar som skulle ta dem tillbaka till Åmål. Där fick de sitta i drygt två timmar och vänta. Inte nog med det. Vägen mellan Svanskog och Åmål var översvämmad, så de fick åka en omväg om E18 och Säffle för att ta sig till Åmål. När de väl kom tillbaka flöt vattnet och gatbrunnarna orkade inte riktigt ta emot allt vatten.
Vi hade blivit rejält hungriga vid det laget, men det skulle ses på trav innan vi kunde gå ut och äta. Precis då slutade det att regna, även om det nu bara vara för ett ytterst litet ögonblick, men det ingav hopp. Vi såg på trav och sen bar det ut på stan. Vi kom inte längre än till HC innan vi var ganska trötta på regnet, så vi gick in där och åt middag.
Regnet gav sig stundvis, men det varade inte länge. Vi skulle i varje fall gå en liten sväng och se på allt vattnet. Åmålsån som rinner genom stan var fyllde till bredden. Båtarna som låg i hamninloppet var extra förtöjda för att inte slita sig.Vi gick en sväng ner på Örnäscampingen för att konstatera att många redan åkt hem. Kan inte vara kul att ligga i tält i hällregn. Vid det här laget hade regnet upphört och vi kunde se himmel igen. Härlig känsla.
Söndag förmiddag var det fortfarande mycket vatten i Åmålsån, men något hade det sjunkt undan. Vi gick och åt brunch på XO innan vi åkte hemåt. Vädret har varit hyfsat idag, men i skrivandets stund har regnet återkommit. Trots regnet har det varit en trevlig helg i Åmål. Nästa år hoppas vi på bättre väder.
fredag 10 juli 2009
Regnet det bara öser ner
Nu har det regnat mest till än från sedan i förra veckan. Man blir så trött och speciellt nu när det är bluesfest i Åmål. Vi åker dit över helgen, men inte känns det särskilt lockande. Men vi ska göra allt för att det ska bli så kul det bara går. Vi ska visst hyra rum hos någon, jag vet inte vem, men det ordnar sig.
Började dagen med att åka till stan för att gå på bolaget och handla mat. Tänkte att det var en bra idé att vara tidigt på bolaget. Jag var där prick kl. 10, men inte hade de öppnat inte. Det fullt med folk på utsidan av ett slags klientel som jag vanligtvis inte beblandar mig med. Odörerna från detta folk kunde få vem som helst att baxna. Det luktade gammal fylla. In skulle de och fylla på. Tragiskt liv. Många har det inte så lätt och jag tror att när man väl hamnar nere i skiten är det svårt att ta sig ur. Även om viljan finns där, så finns inte orken. Många kanske har förlorat både familj och hem pga av sitt missbruk. Då är det nog inte så lätt att finna motivation att ta sig ur det. Man kan bara hoppas att man själv eller ens barn inte hamnar där.
Igår kväll låg jag på spikmattan i 20 minuter. Det känns mest gottont nu, men det är självplågeri. Fast om det gör nytta, så får det väl kännas lite. Ska lägga mig en stund på mattan innan vi åker till Åmål.
Började dagen med att åka till stan för att gå på bolaget och handla mat. Tänkte att det var en bra idé att vara tidigt på bolaget. Jag var där prick kl. 10, men inte hade de öppnat inte. Det fullt med folk på utsidan av ett slags klientel som jag vanligtvis inte beblandar mig med. Odörerna från detta folk kunde få vem som helst att baxna. Det luktade gammal fylla. In skulle de och fylla på. Tragiskt liv. Många har det inte så lätt och jag tror att när man väl hamnar nere i skiten är det svårt att ta sig ur. Även om viljan finns där, så finns inte orken. Många kanske har förlorat både familj och hem pga av sitt missbruk. Då är det nog inte så lätt att finna motivation att ta sig ur det. Man kan bara hoppas att man själv eller ens barn inte hamnar där.
Igår kväll låg jag på spikmattan i 20 minuter. Det känns mest gottont nu, men det är självplågeri. Fast om det gör nytta, så får det väl kännas lite. Ska lägga mig en stund på mattan innan vi åker till Åmål.
torsdag 9 juli 2009
Åskväder igen
Nu har det åskat ... ja, jag har inte koll på det riktigt. Det har åskat mycket i alla fall. Mest dagtid tror jag. Jag har i varje fall inte märkt om det har åskat på natten. Vi springer som galningar och drar ur alla kontakter. Vi vill ju inte riskera något i onödan. Så nu är kontakterna ur för det mesta. I går åskade det på förmiddagen. Jag skulle en tur till..... ja, Charlottenberg ..... igen. Skulle ju köpa den där resväskan till Catrin. Den är stor och den är mörkt rosa. Det blir fint! Väntade in att åskvädret skulle dra förbi. Lisa åkte med och vi plockade upp Irs på vägen. När vi kom till Adolfsfors, så stod brandkåren i en trädgård. Det hade slagit ner i ett träd alldeles nära ett hus. Det rök ur trädet. Vilken tur att det inte slagit i huset.
Det var inte lika mycket folk på köpcentret som i tisdags, men det var en hel del i alla fall. Vi gick och tittade på kläder. Hittade massor som jag skulle vilja ha, men jag har ju köpt så mycket det senaste att jag får nära mig, som mamma säger. Jag fick iaf köpt den där resväskan och jag tror nog att du/Catrin blir nöjd. Den har fyra hjul, så man kan både dra den och putta den. Hur enkelt som helst. Hoppas du får mycket glädje av den Catrin.
Mitt körkort har kommit oxå, så det var jag ju tvungen att hämta. Hade ju inte många dagar kvar innan mitt gamla skulle bli ogiltigt. Jag blev så full i skratt när jag såg det. Det såg ju precis likadant ut. Samma frisyr. Fast jag har ändrat på mig lite då och då, men för tio år sen såg jag ut likadant. Snacka om att vara tidlös.
Vi avslutade shoppingrundan med att fika på Krokonilen. Det var tre krokodiler i basängen. Det var en del folk där på caféet. Ganska många utlänningar. Det kom fram en pojk i tolvårsålder och förklarade något om krokodilerna på nåt baltiskt språk, som ju jag givetvis inte förstod. Men jag sa - "jaha du" och han såg nöjd ut. Han krävde inget vidare svar som tur var, utan gick iväg.
Vi fick kaffe och....ja, bakelse. Vad annat ska man äta när man är på café?
Hem och gjorde mat innan jag skulle iväg och dansa linedance. Vi hade inte dansat länge innan åskan var i full gång igen. Jag såg att det regnade som bare den över åsen när jag åkte hem. Det flödade på grusvägen. Åskat hade det gjort rejält oxå, men det hade som tur bara gått runt. Telefonen blev utslagen och den fungerar nog inte riktigt än. Mobiltnätet har nog fått sig en omgång oxå, för det fungerar dåligt. 3G-nätet inte alls. Så att använda det trådlösa Internetet är inte nån idé. Tur att vi även har ICE, det fungerar något så när.
Det var kul på linedansen igår iaf. Vi var fem stycken som trampade oss igenom några gamla och en ny Gotta Be Somebody till en låt av Nickelback. Den var lätt och härlig. Det behövs några enklare in emellan. Även om det känns motigt ibland att åka iväg, så ändras det ganska snart när jag väl är där. Det är ju faktiskt så fantastiskt roligt att dansa linedance.
Låg på spikmattan en stund innan jag somnade och jag har faktiskt sovit gott i natt när jag tänker efter. Om det nu beror på mattan eller ej låter jag vara oskrivet. Just nu har jag migrän, men det beror nog på hormonsvängningar.
Det var inte lika mycket folk på köpcentret som i tisdags, men det var en hel del i alla fall. Vi gick och tittade på kläder. Hittade massor som jag skulle vilja ha, men jag har ju köpt så mycket det senaste att jag får nära mig, som mamma säger. Jag fick iaf köpt den där resväskan och jag tror nog att du/Catrin blir nöjd. Den har fyra hjul, så man kan både dra den och putta den. Hur enkelt som helst. Hoppas du får mycket glädje av den Catrin.
Mitt körkort har kommit oxå, så det var jag ju tvungen att hämta. Hade ju inte många dagar kvar innan mitt gamla skulle bli ogiltigt. Jag blev så full i skratt när jag såg det. Det såg ju precis likadant ut. Samma frisyr. Fast jag har ändrat på mig lite då och då, men för tio år sen såg jag ut likadant. Snacka om att vara tidlös.
Vi avslutade shoppingrundan med att fika på Krokonilen. Det var tre krokodiler i basängen. Det var en del folk där på caféet. Ganska många utlänningar. Det kom fram en pojk i tolvårsålder och förklarade något om krokodilerna på nåt baltiskt språk, som ju jag givetvis inte förstod. Men jag sa - "jaha du" och han såg nöjd ut. Han krävde inget vidare svar som tur var, utan gick iväg.
Vi fick kaffe och....ja, bakelse. Vad annat ska man äta när man är på café?
Hem och gjorde mat innan jag skulle iväg och dansa linedance. Vi hade inte dansat länge innan åskan var i full gång igen. Jag såg att det regnade som bare den över åsen när jag åkte hem. Det flödade på grusvägen. Åskat hade det gjort rejält oxå, men det hade som tur bara gått runt. Telefonen blev utslagen och den fungerar nog inte riktigt än. Mobiltnätet har nog fått sig en omgång oxå, för det fungerar dåligt. 3G-nätet inte alls. Så att använda det trådlösa Internetet är inte nån idé. Tur att vi även har ICE, det fungerar något så när.
Det var kul på linedansen igår iaf. Vi var fem stycken som trampade oss igenom några gamla och en ny Gotta Be Somebody till en låt av Nickelback. Den var lätt och härlig. Det behövs några enklare in emellan. Även om det känns motigt ibland att åka iväg, så ändras det ganska snart när jag väl är där. Det är ju faktiskt så fantastiskt roligt att dansa linedance.
Låg på spikmattan en stund innan jag somnade och jag har faktiskt sovit gott i natt när jag tänker efter. Om det nu beror på mattan eller ej låter jag vara oskrivet. Just nu har jag migrän, men det beror nog på hormonsvängningar.
tisdag 7 juli 2009
Shopping
Vad kan man göra i regn om inte shoppa?? Jag och M åkte till Charlottenberg för en shoppingrunda. Vi gick först in på Sport Shoppen. Det började med att det pep när vi gick in. Oj då, tänkte vi och så backade jag tillbaka. Uppenbarligen var det jag som gjorde att det pep. Personalen tittade ju givetvis och alla andra också för den delen. Jag viftade med väskan framför larmpelarna och jo visst var det väskan som pep. "Det var jag", sa jag lite urskuldande. Som tur är så brukar jag inte skämmas i sådana lägen. Det är bara att bjuda på, för jag vet ju att jag har rent mjöl i påsen. Jag började plocka i väskan och provade lite olika saker, bl.a. den nya lilla väska som jag köpte i Strömstad. Då kom jag på att det nog var mascaran av märket Max Factor, som låg i den lilla väskan. Den har jag köpt på Ica Maxi i Mölndal och det satt kvar en larmlapp på den som de avlarmar (trodde de uppenbarligen) när de gnir den lite mot deras rullband. Jag fick pillat av den med mycket möda och allt var frid och fröjd. Det hör till att mascaran nästan är slut, så den var ju inte ny precis och har varit med i en och annan affär tidigare utan att ge ett endaste knyst i från sig.
Sen gick vi vidare i affären för att se om jag kunde hitta mig en jacka. I den här affären finns det hur mycket kläder som helst. Så till slut så hittade jag en jacka med byxor till. Den fanns i alla möjliga färger och jag provade en grön och en röd, men köpte givetvis en svart. Varför ändra på sig??? Under tiden som jag provade jackor pep larmet flera gånger. Det finns inte bara mycket kläder på Sport Shoppen, där finns ett oerhört känsligt larm också, men väldigt trevlig och hjälpsam personal.
Vi fortsatte in på köpcentrat. Jag hittade en del grejer på ÖB, bl.a. schampo och balsam och lite annat krafs. Vi var på Glitter och hittade lite krafs. Och så tittade vi på resväskor på Adriatik som finns i allsköns färger. Vad jag misstänkte så vill Catrin ha en rosa. Så nu hoppas jag på att vi kan skicka en resväska med Fia när hon åker och hälsar på Catrin innan hon kommer hem.
Vi avslutade shoppingrundan med att handla mat på Konsum. Jag som inte skulle ha mer än tomater och gurka, fick med mig en hel kasse hem. Jag skulle inte handla något överhuvudtaget egentligen, utan åkte med som sällskap och för att komma ut lite.
Ikväll har jag tittat på Michael Jacksons minnesstund. Egentligen är...var inte han min idol... trodde jag, men det är allt många låtar han gjort som jag gillar ändå. Och låtarna med Jackson five under Motown-perioden är ju inte helt fel heller. Han var och är en stor artist, inget snack om saken. Visst tårades ögonen många gånger under cermonien. Vi ska nog inte tro på allt som tidningarna skriver, inte ens en bråkdel. Vi kände inte honom personligen och kan inte döma. Döm ingen förrän du gått hundra mil i dens mockasiner (gammalt indianordspråk).
Ps. Glömde ju alldeles av att skriva att jag haft migrän idag. Ds.
Sen gick vi vidare i affären för att se om jag kunde hitta mig en jacka. I den här affären finns det hur mycket kläder som helst. Så till slut så hittade jag en jacka med byxor till. Den fanns i alla möjliga färger och jag provade en grön och en röd, men köpte givetvis en svart. Varför ändra på sig??? Under tiden som jag provade jackor pep larmet flera gånger. Det finns inte bara mycket kläder på Sport Shoppen, där finns ett oerhört känsligt larm också, men väldigt trevlig och hjälpsam personal.
Vi fortsatte in på köpcentrat. Jag hittade en del grejer på ÖB, bl.a. schampo och balsam och lite annat krafs. Vi var på Glitter och hittade lite krafs. Och så tittade vi på resväskor på Adriatik som finns i allsköns färger. Vad jag misstänkte så vill Catrin ha en rosa. Så nu hoppas jag på att vi kan skicka en resväska med Fia när hon åker och hälsar på Catrin innan hon kommer hem.
Vi avslutade shoppingrundan med att handla mat på Konsum. Jag som inte skulle ha mer än tomater och gurka, fick med mig en hel kasse hem. Jag skulle inte handla något överhuvudtaget egentligen, utan åkte med som sällskap och för att komma ut lite.
Ikväll har jag tittat på Michael Jacksons minnesstund. Egentligen är...var inte han min idol... trodde jag, men det är allt många låtar han gjort som jag gillar ändå. Och låtarna med Jackson five under Motown-perioden är ju inte helt fel heller. Han var och är en stor artist, inget snack om saken. Visst tårades ögonen många gånger under cermonien. Vi ska nog inte tro på allt som tidningarna skriver, inte ens en bråkdel. Vi kände inte honom personligen och kan inte döma. Döm ingen förrän du gått hundra mil i dens mockasiner (gammalt indianordspråk).
Ps. Glömde ju alldeles av att skriva att jag haft migrän idag. Ds.
söndag 5 juli 2009
Helgen förbi
Ja, så var den här helgen oxå över. Vi har haft kompisar här och det är alltid lika kul. De kom i fredags och åkte hem idag. Det kom allt lite mer regn på fredagen och det friskade upp en del. Men inte förrän idag när regnet dragit över och ett par åskknallar, så har det svalnat av rejält. Nu tror man nästan att sommaren är över. Tråkigt!
Vi var en sväng till Arvika igår för att lämna lite saker till Frederick och givetvis för att se på folk. Det var ganska mycket folk på stan. I varje fall fler än vanligt, men inte om man jämför med Martenshelgen. Men det återstår att se till vi fått Arvika Nyheter imorn hur mycket biljetter som sålts. De hade väl räknat med att sälja 25 tusen biljetter.
När vi kom hem gick vi till Hemsjön och badade. Krut var med och badade för första gången. Han verkade tycka att det var kul. På kvällen grillade vi. Jag har fått en snabbkurs i fotografering med systemkamera och hoppas att något satt sig, annars vet jag ju vart jag ska ringa, men jag måste gå en fotokurs. Jag vill ju få ut ordentlig behållning av kameran.
På lördagkvällen la jag mig på spikmattan i 10 minuter och det gjorde ju ont i början, men gör nog gott på lång sikt. Ingemar tog över den efter mig. Först sa han att han nog inte skulle göra det,när han såg hur jag såg ut på ryggen, men han la sig ner och t.o.m. la sig till rätta. Efter tre minuter sov han och han sov djupt. Jag bara gapade.
Halv två i natt ringde telefonen. Första tanken var att vi inte kunde köra för vi hade ju druckit vin till maten. Det visade sig vara LisaMari. Hon berättade att hon och några kompisar var på väg hem med Frederick. Hans rygg hade pajat ihop efter tre dagars festivalande och tältande. Det tog en dryg halvtimme innan de var här. Under tiden var jag och röjde undan lite i hans säng. Där låg ju elgitarr och annan bröte. Jag öppnade fönstret och det fläktade härligt, så jag la mig på hans säng en stund. När de väl kom, så fixade jag lite mat till honom. Idag är han bättre, men imorn är det vi som ringer till röntgen och skyndar på den där remissen som doktorn skrev i fredags. Plus att vi hämtar medicinen hon skrev ut.
Sparsamt med migrän den här helgen, i alla fall inte mer än jag klarat utan medicin. Det är skönt ibland att slippa medicinerna. Jag brukar inte vilja chansa, men den här helgen har jag chansat vilt. Kanske spikmattan redan har gjort susen.
Vi var en sväng till Arvika igår för att lämna lite saker till Frederick och givetvis för att se på folk. Det var ganska mycket folk på stan. I varje fall fler än vanligt, men inte om man jämför med Martenshelgen. Men det återstår att se till vi fått Arvika Nyheter imorn hur mycket biljetter som sålts. De hade väl räknat med att sälja 25 tusen biljetter.
När vi kom hem gick vi till Hemsjön och badade. Krut var med och badade för första gången. Han verkade tycka att det var kul. På kvällen grillade vi. Jag har fått en snabbkurs i fotografering med systemkamera och hoppas att något satt sig, annars vet jag ju vart jag ska ringa, men jag måste gå en fotokurs. Jag vill ju få ut ordentlig behållning av kameran.
På lördagkvällen la jag mig på spikmattan i 10 minuter och det gjorde ju ont i början, men gör nog gott på lång sikt. Ingemar tog över den efter mig. Först sa han att han nog inte skulle göra det,när han såg hur jag såg ut på ryggen, men han la sig ner och t.o.m. la sig till rätta. Efter tre minuter sov han och han sov djupt. Jag bara gapade.
Halv två i natt ringde telefonen. Första tanken var att vi inte kunde köra för vi hade ju druckit vin till maten. Det visade sig vara LisaMari. Hon berättade att hon och några kompisar var på väg hem med Frederick. Hans rygg hade pajat ihop efter tre dagars festivalande och tältande. Det tog en dryg halvtimme innan de var här. Under tiden var jag och röjde undan lite i hans säng. Där låg ju elgitarr och annan bröte. Jag öppnade fönstret och det fläktade härligt, så jag la mig på hans säng en stund. När de väl kom, så fixade jag lite mat till honom. Idag är han bättre, men imorn är det vi som ringer till röntgen och skyndar på den där remissen som doktorn skrev i fredags. Plus att vi hämtar medicinen hon skrev ut.
Sparsamt med migrän den här helgen, i alla fall inte mer än jag klarat utan medicin. Det är skönt ibland att slippa medicinerna. Jag brukar inte vilja chansa, men den här helgen har jag chansat vilt. Kanske spikmattan redan har gjort susen.
fredag 3 juli 2009
Åskväder igen och Arvika-festivalen
Idag har det åskat för tredje dagen i rad. Har det hjälpt? Tror inte det. Men det har i varje fall kommit en rejäl åskskur. Jag var inte hemma när det regnade, men såg redan i Sulvik att det var oväder hemöver.
Ja, jag har varit i Arvika, för vilken gång i ordningen den här veckan vet jag inte. Jag körde in Frederick. Han kom hem på morgonen med sin bil och skulle till doktorn med sin rygg. Jag körde honom till Arvika efteråt och köpte spikmattan. Frederick är på Arvika-festivalen den här helgen. Han och några kompisar har slagit upp tältet och ska genomlida några nätter på "den lugna" campingen.
Festivalen började ju igår och jag och Ingemar åkte en sväng in till stan för att titta. I år är jag absolut inte sugen på att gå själv. Inga band som särskilt lockar mig. Annars är ju Depech Mode det stora dragplåstret i år, men inget av mina favoriter precis. Den enda låten jag känner igen är väl "Just can't get enough". Men det som är kul med festivalen är i första hand engagemanget från alla ungdomar som arbetar med att få till allt. Det är beundransvärt.
Tråkigt är att så många gnäller för att det är högljutt och de blir skräpigt (visst jag tycker oxå det ser trist ut när skräpet blir liggande efter att vederbörande gått, men det arbetas hela tiden med att samla upp skräpet, så det blir inte liggande länge) och att det är en massa fylla och droger. Ja, visst är det sorgligt med droger, men i det stora hela är festivalen väl bara positivt för ungdomarna och äldre, för Arvika och för oss som bara ser på. Bara dessa frisyrer är värt ett besök i Arvika under festivalen. Och det är ok att titta. Kanske jag åker in till Arvika och fotar lite imorn. För det är det värt.
Ja, jag har varit i Arvika, för vilken gång i ordningen den här veckan vet jag inte. Jag körde in Frederick. Han kom hem på morgonen med sin bil och skulle till doktorn med sin rygg. Jag körde honom till Arvika efteråt och köpte spikmattan. Frederick är på Arvika-festivalen den här helgen. Han och några kompisar har slagit upp tältet och ska genomlida några nätter på "den lugna" campingen.
Festivalen började ju igår och jag och Ingemar åkte en sväng in till stan för att titta. I år är jag absolut inte sugen på att gå själv. Inga band som särskilt lockar mig. Annars är ju Depech Mode det stora dragplåstret i år, men inget av mina favoriter precis. Den enda låten jag känner igen är väl "Just can't get enough". Men det som är kul med festivalen är i första hand engagemanget från alla ungdomar som arbetar med att få till allt. Det är beundransvärt.
Tråkigt är att så många gnäller för att det är högljutt och de blir skräpigt (visst jag tycker oxå det ser trist ut när skräpet blir liggande efter att vederbörande gått, men det arbetas hela tiden med att samla upp skräpet, så det blir inte liggande länge) och att det är en massa fylla och droger. Ja, visst är det sorgligt med droger, men i det stora hela är festivalen väl bara positivt för ungdomarna och äldre, för Arvika och för oss som bara ser på. Bara dessa frisyrer är värt ett besök i Arvika under festivalen. Och det är ok att titta. Kanske jag åker in till Arvika och fotar lite imorn. För det är det värt.
Fakir
Ja, till slut så blev det en s.k. spikmatta, en Shakti den indiska spikmattan. Det ska vara en mångtusenårig indisk visdom som helar, ger kraft och energi. Den ska lösa spänningar och emotionella blockeringar. Ger ökad blodcirkulation och syreupptagning och kan användas vid låg energinivå, hög energinivå och depression mm. Med på köpet fick jag en hårbottenmassör, eller jag får ju massera själv.
Det finns några grundpositioner: rygg - bra för de flesta ryggproblem, mage - ökar metabolismen (alltså ämnesomsättningen) löser upp djupa spänningar i diafragman och andningsmuskulaturen, käke - löser spänningar och ökar lystern (av alla stickhålen kanske) även bra mot tandgnissel, säte - löser spänningar, mycket bra mot ischias.
Det finns några program oxå:
Dynamic programmet - ett 55-minuterd program, som piggar upp och stärker vitaliteten.
Laya programmet - ett 80-minuters program för meditativ djupavslappning.
Läs mer om mattan här
Det finns några grundpositioner: rygg - bra för de flesta ryggproblem, mage - ökar metabolismen (alltså ämnesomsättningen) löser upp djupa spänningar i diafragman och andningsmuskulaturen, käke - löser spänningar och ökar lystern (av alla stickhålen kanske) även bra mot tandgnissel, säte - löser spänningar, mycket bra mot ischias.Det finns några program oxå:
Dynamic programmet - ett 55-minuterd program, som piggar upp och stärker vitaliteten.
Laya programmet - ett 80-minuters program för meditativ djupavslappning.
Läs mer om mattan här
Jag ville ju prova mattan med en gång jag kom hem och sagt och gjort. Jag la mig på soffan med den under ryggen. Å jävlar vad det stack. Det var plågsamt kan jag lova, men jag tänkte inte ge mig så lätt. Efter en liten stund började en värme sprida sig och det började göra gottont istället och rätt var det var så hade de där 10 minuterna gått. Man börjar lite försiktigt i början och ökar på tiden efter hand. Sen var ryggen småprickig och helt röd. Man ska absolut inte röra sig under tiden man ligger på mattan, för då är smärtan tillbaka. Nu får vi se om detta hjälper på mitt ryggont och kanske, om jag har tur, även migränen. Det återstår att se. När jag berättade för Ingemar att jag köpt en spikmatta, så sa han att han tänkt på det med. Så den får jag förmodligen inte ha själv, men delade glädje är dubbel glädje. För delad smärta är väl ändå inte dubbel smärta.
onsdag 1 juli 2009
Åskväder
Idag vaknade jag som vanligt när Ingemar gick upp, men somnade om. Han kommer alltid och lägger sig en stund när han kokat kaffe, innan han går till jobbet. Sen somnade jag om igen. Vaknade ett par timmar senare med migrän, vilket inte är ett ovanligt scenario i mitt liv. Jag har inte migrän lika ofta som tiden före Migränskolan, men ändå tillräckligt ofta för att det ska vara ett störande moment. Jag gick ner och tog en Almogran och åt lite, sen gick jag och la mig en stund. Vid halv elva började det åska, så jag gick ner och drog ur alla kontakter till tv och telefoner. Jag sa till Freddan att hämta in Krut och jag gick ut för att hämta in tvätten. Jag hade inte tagit ner mycket innan det fräste till och small direkt. Jag hoppade högt och rusade in. Jag har inget emot åskan när den är på behörigt avstånd, men när den kommer in på knutarna blir jag lite nojig. Freddan mötte mig i dörren och undrade vart det slagit ner.
Sen höll det på att åska fram till tre-tiden. Fast det var på avstånd, så vi satt på altan och lyssnade. Har det blivit nåt svalare då? Nä, inte särskilt. Fast det var ju en del att ta på.
Nu väntar jag på att Ingemar skall komma hem med kött från tjuren som vi slaktade förra veckan. Det ska packeteras så snabbt som möjligt och läggas i frysen.
Sen höll det på att åska fram till tre-tiden. Fast det var på avstånd, så vi satt på altan och lyssnade. Har det blivit nåt svalare då? Nä, inte särskilt. Fast det var ju en del att ta på.
Nu väntar jag på att Ingemar skall komma hem med kött från tjuren som vi slaktade förra veckan. Det ska packeteras så snabbt som möjligt och läggas i frysen.
Migränskolan 8
Så var äntligen dagen inne för resan till Nya Migränskolan på Hjälmslund herrgård i Klippan. Jag var på linedancekurs i Mora på lördag-söndag, så jag åkte ner till mamma i Landvetter och sov över från söndag till måndag. Jag tyckte det var lite väl tufft att åka hela vägen ner till Klippan från Mora på söndagen.
Jag påbörjade min resa från Landvetter mot Klippan strax före åtta och var framme strax efter nio. Jag visste att alla redan var framme, så jag körde kanske lite väl fort, men jag höll faktiskt hastighetsbegränsningarna ändå. Vilken känsla när jag körde in på Hjälmslund. Fantastiskt! Alla var samlade i samlingssalen i annexet. Bjarne mötte mig på trappan och ordnade kaffe till mig i köket. Sen var det stora kramkalaset. Det var såå roligt att träffa de andra.Veckan som låg framför oss innefattade lite olika behandlingar och samkväm. Av förklarliga själ hade vi ingen vattengympa den här gången eftersom det inte finns någon pool på Hjälmslund. Det gick bra ändå. Det enda vi egentligen saknade var Musslan med bubbelpoolen.
På dagarna hade vi lite behandlingar och kvällarna tillbringade vi i salen där nere. Vi gick på promenader, sköt med pilbåge, spelade kubb och så körde vi go-cart en dag och West vann. Han hade redan från början bestämt sig för att "spöa skiten" ur oss. Givetvis stod regnet som spön i backen den dagen och vi blev formligen som dränkta katter. Det rann av oss. Men roligt var det. I och med att det regnade så var ju banan såphal och det var hur lätt som helst att sladda runt och av banan, men då var det bara att krångla sig tillbaka.
Här skjuter jag pilbåge och jag var väl den enda som prickade bulls eye. Inte för att jag var så särskilt bra, men jag hade väl mest tur kan jag tänka. Kul var det iaf.
Greven, som vi i vår grupp kallade Bjarne, ja, han är ju greve också, tog oss med på en rundtur runt ägorna.
Go-cartbanan, som vi kört på den dagen regnet öste ner, låg delvis på Bjarnens ägor.
Här har vi greven Bjarne i egen hög person. Han har med sin suveränitet lotsat oss genom Migränskolan med ett lugn som alla tagit till sig. Han har givetvis haft stor hjälp av sitt oöverträffliga team. Det var även han som ordnade frukost till oss på mornarna och han lagade till vildand en dag. Och så sjunger han helt otroligt. Man bara ryser.
Här är gänget samlat strax före avfärd hemåt.
Den vackra skånehimlen med solnedgång.
En sammanfattning om migränskolan kommer...... till dess kan man besöka migränskolans hemsida http://www.migranskolan.org/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)