söndag 27 september 2009

Regementets dag

Nu har jag varit på ett regemente för första gången i mitt liv. Jag har ju kört förbi flera, men aldrig haft möjlighet att titta närmare på ett. Igår var det Regementets dag på T2 i Skövde och som anhöriga till en av de värnpliktiga, så var vi välkomna att besöka regementet. Självklart ville vi se , ja Ingemar har ju själv gjort lumpen så det var ju inget nytt för honom, men jag har ju bara hört när de pratar militärtermer och jag ska villigt erkänna att jag inte fattat någonting. Nu vet jag lite mer, t.ex. att ett kompani består av ett antal plutoner, som består av ett antal grupper, varav vår son delar gruppchefstjänst med en annan i gruppen. Så varannan vecka är han gruppchef. Det är ju ändå så att som mamma är jag ganska stolt. Dessutom tycker han att det är kul att göra lumpen.

Men det var en hård dag och jag hade redan tidigare i veckan förvarnat Ingemar om att han skulle få köra. Vi åkte vid 6-tiden och jag somnade nästan omgående och vaknade till liv igen vid 8-tiden. Då hade jag endast vaknat till korta stunder och somnat direkt. Det har varit en hård vecka och jag var ganska slutkörd. Vi var framme i Skövde vid 9-tiden och Frederick mötte oss som hastigast för att visa vart det skulle vara uppställning och visitering (tror jag att det hette). Vi gick efter, men fick inte syn på Frederick bland alla andra grönklädda soldater. De marscherade iväg och vi gick en sväng och tittade. Efter en stund så fick vi syn på ett gäng militärer och gick dit. Då fick vi syn på honom. Sen höll vi ögonen på honom ända fram till uppställningen på kaserngårn. Där pratade översten om att årets värnpliktiga är sista gruppen som tagits in enligt tradition sedan 1901. Fr.o.m. nästa år är den allmänna värnplikten slopad och man får söka till militärtjänstgöring som frivillig. Kan väl ha sina fördelar. De värnpliktiga fick sin soldaterinran, vilket betyder att de nu är soldater på riktigt och måste fullfölja sin utbildning. En soldaterinran ska meddelas enligt värdiga former och förmedlas ofta under högtidlig ceremoni Vi var kvar och till kl var strax efter 15. Snacka om att det är disciplin bland soldaterna. När majoren sa trevlig helg, kom det ett rungande "trevlig helg majorn" tillbaka. Tänk om man kunde ha en tredjedels av den disciplinen i skolan skulle det aldrig vara några problem.

Frederick åkte med oss hem och jag satt i baksätet med datorn och skrev näst intill hela vägen hem. Det tog ca 3 timmar, så jag fick gjort en hel del och det känns bra inför veckan som kommer. Vi var hemma strax efter sju.

Jag har haft mycket migrän det sista och det känns ju inte bra, men det är väl en sådan period nu. Jag vaknar ofta med migrän, vilket jag tror beror på att jag spänner mig väldigt på natten. Även om jag känner att jag inte klarar att ta mig ur sängen, så vet jag att jag måste upp och ta en tablett och helst sätta mig. Då brukar dels tabletterna hjälpa fortare och jag vaknar ordentligt. Jävla skit är detta, men jag får försöka leva så gott det går med skiten och det tycker jag att jag gör. Ibland känner jag verkligen att jag är lojal när jag går till jobbet. För egentligen borde jag stannat hemma.

måndag 21 september 2009

Bloggtorka......

...... det är väl så det kallas när inget händer på bloggen? Har varken tid, lust eller ork att skriva något. Det är så mycket annat som ska göras först, så som planering planering planering. Fast idag har jag haft tid att gå en sväng med Ingemar och Krut. Vi gick till hemsjön. Där fick vi se spår av bävern. Han .... eller kanske hon.... har börjat fälla björkar vid sjön. Jag hade kameran med, så det blev lite kort, men de kommer väl en annan dag. Har inte orkat lägga över dem i datorn än.

Hade tänkt att skriva en blogg över saker som kan irritera en, men det har jag inte orkat än heller. Kanske att jag inte varit tillräckligt irriterad. Brukar vara ganska lugn faktiskt, fast ibland blixtrar det till. Jag laddar för ett irriterande inlägg, men det kommer väl en annan dag.

onsdag 9 september 2009

Onsdag igen

Snacka om att tiden rusar. Man hinner knappt tänka så har en vecka försvunnit. Skönt att vara ledig mitt i veckan i alla fall. Fast idag är jag förkyld. Har väl blivit smittat av alla sjuka elever. Det har snorats den sista veckan, så det är ju inte konstigt att jag också blev snorig. Det sitter bara i näsan som tur är och jag känner mig på bättringsvägen. Så i morgon går jag till jobbet igen. Jag tycker verkligen om mitt jobb och mina arbetskamrater. För att inte tala om alla barnen. de är så härliga. Även om man blir lite uppretad ibland, så är de mestadels härliga. Ja, jag tycker verkligen sååå mycket om dem allihop. Enda smolket är att jag känner mig otillräcklig. Jag hinner inte med den kvalitetstid med var och en som jag skulle vilja.

Idag kommer Ingemar hem från jaktresan till Liden ovanför Sundsvall. Han har varit borta sen i söndags. Även om det går bra att vara ensam, så tycker jag inte om det. Det blir så tyst och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag minns när barnen var små och de skulle vara hos mormor en stund så jag skulle få chans att städa undan. Det gick inte lång stund innan jag var tvungen att åka och hämta dem. Jag fungerade bäst när de var hemma. Nu är ingen av dem hemma. Lisa är mest hos pojkvännen, Catrin är i Göteborg och pluggar och Frederick är soldat i Skövde. Så här är tyst på veckorna. Det är bara jag och Ingemar hemma. Fast nu har vi vant oss vid det och det är trevligt det med, men desto roligare när barnen kommer hem.

onsdag 2 september 2009

En ledig dag

Idag hade jag sovmorgon. Jag drog mig ända till halv nio. Enda smolket i bägarn var ju givetvis att huvudet gjorde sig påmint. Ja, givetvis hade jag migrän. Jag försökte in i det längsta att inte ta någon tablett, men fick ge upp till slut.

Irs kom hit och drack kaffe och så tittade vi på kort och pratade. Sen gick vi en liten tur när det var uppehåll mellan störtskurarna. Vi hade inte hunnit mer än att tulla första kantarellstället innan åskan gick. Jag skyndade hem för att dra ur datorer och tv:n. När jag kom tillbaka hade Irs hittat ett ställe till med guld och där var det mycket kan jag lova. Det var alledeles fullt under gräset. Det blev nog nästan tio liter. Vi gick en bit till, men nästa stället var mest småsvampar, så vi får hoppas att de finns kvar nästa vecka. Regnet hade börjat igen förstås, så vi valde att gå hem igen. Det bästa med den här svampturen var att jag inga svampar skulle ha och således behöver inte jag rensa några heller.

Förberedde lite för kvällens kursstart i linedance. Det tog emot ganska rejält. Jag hade ingen lust att åka på kurs ikväll, men jag har ju inte så mycket val eftersom jag är instruktören. Jag åkte dit och riggade iordning. De andra kom efter en stund. Det blev ju lite prat, men vi dansade oxå. Ju mer vi dansade desto bättre kändes det, så när klockan närmade sig halv sju var jag på bättre humör. En del av de gamla kom, men även några nya. Efter en timmes kurs kändes det riktigt bra.