Ensam

Jag tycker inte om att vara ensam. Nu när Ingemar är borta måndag-torsdag, så är det bara jag och Krut hemma och jag tycker inte om det. Jag har aldrig gillat att vara ensam och har aldrig behövt vara det förut heller, men nu jobbar Ingemar, som tidigare skrivet, borta på veckorna. Typiskt att inte ens barnen är hemma. Som tur är så är jag i alla fall inte mörkrädd. Fast jag kanske inte går ut på logen eller går någon särskild långpromenad med Krut.

Krut är inte heller så förtjust i att Ingemar inte är hemma. Då gråter han. Imorse när Ingemar åkte så grät han. Han går gärna över i ett vemodigt ylande. Han vet så väl vad som är på gång. Det är ju Ingemar som är stora idolen, sen kommer Freddan. Jag ligger längst ner och det visar han tydligt. Han ska bara krångla när vi ska gå ut, så just för tillfället är jag ganska trött på honom. Men han är en så charmig hund, så det går över ganska fort.

Men dagarna går ju fort, så snart är det torsdag och Ingemar är hemma igen.