Hemma

Jag och Catrin åkte "hem" i tisdags. "Hem" är ju hem till mamma förstås. Efter en dryg veckas ledighet, kände jag mig mogen för att lämna hemmets trygga vrå och åka 30 mil "hem". Hade inga särskilda planer, mer än att bara vara. Träffa dem som kommer förbi, shoppa lite om den andan faller på, åka en sväng och hälsa på kompisar.

Huvudet är inte riktigt som jag skulle vilja, men det är det ju aldrig annars heller, så varför skulle det vara annorlunda nu. Med väskan full i piller, så löser väl det sig säkert ändå.

Körde Catrin till stan (Göteborg) idag och sedan åkte jag och mamma för att handla. Känns bra att kunna hjälpa henne någon gång ibland. Det blir ju inte så ofta eftersom det är så långt. Då kan man ju samtidigt fundera över varför man flyttar så långt bort. DÅ när vi flyttade var ju både mamma och pappa i god form och de kom och hälsade på ofta. De var även med innan vi bestämde oss för att flytta och tyckte att det var helt ok. Nu är ju inte pappa i livet längre och mamma är inte precis ung, men ändå väldigt pigg. Jag har längtat hem många gånger. Fast jag har nu förstått att jag aldrig kommer att flytta tillbaka till varken Landvetter eller Härryda. Det är alldeles för mycket oväsen. Det låter hela tiden. Det är aldrig tyst.

Jag är beroende av tystnaden. Då kan jag slappna av. När jag kan höra fåglarna kvittra, när jag kan höra tystnaden. Då trivs jag allra bäst. Men... jag åker gärna till storstan, iaf till Göteborg, som jag verkligen gillar. Det är verkligen en härlig stad. Fast det tycker jag väl för att jag känner mig hemma där, trots oväsen.

Nä, lite Brott och straff får det bli nu. Har verkligen kommit in i boken nu och vill läsa mer. Så var det inte första gången jag läste den. Då var det under tidspress och inte alls roligt.