Så var man hemma igen med nya erfarenheter i bagaget. Japanresan var helt fantastisk. Det allra bästa var ju givetvis att träffa Catrin och se att hon har det bra. Resan dit var jobbig för dels tog det lång tid att flyga och det var dels mycket väntetid, både i Amsterdam och i Tokyo. Efter ca 30 timmar var vi framme och kunde krama Catrin. Det var härligt.
Det var svårt att göra sig förstådd i Japan och det finns inte så mycket information på engelska, så det var inte lätt att hitta rätt. Ska man åka som vi gjorde bör man ha med sig någon som kan språket. Så ska vi åka till Japan någon mer gång, så får Catrin vara snäll och vara med oss hela tiden. Hon pratar ju och förstår även om hon själv inte tycker att hon är så bra, men hon klarar av det i alla fall. Vi stod ju mest som fån och undrade vad hon sa. Kul var det i alla fall.
När vi kom till Tokyo på fredag morgon blommade körsbärsträden för fullt. Våren var kommen. Man såg från flygplanet hur mycket träd det var. När vi sen åkte genom stan såg vi hur mycket som helst. I Akita hade inte blomningen kommit igång än. Vi såg att det blommade för fullt i Sendai när vi åkte tåg till Tokyo och givetvis hade det första träden blommat färdigt och hade säkert fått hjälp att tappa de sista blombladen av det häftiga regnet som var när vi kom till Tokyo på tisdagen. Idag har nog blomning kommit igång för fullt i Akita. Fast vi fick se en massa körsbärsträd i alla fall.
Som sagt när vi kom till Tokyo på tisdag eftermiddag började det regna och det rejält, så vi gick och la oss tidigt och hoppades på bättre väder på onsdag. Och det var klarblå himmel när vi vaknade, så vi gjorde oss i ordning och var redan på farta 07.40. Vi gick igenom Uenoparken och sedan tog vi tunnelbanan till Shibaparken och Tokyo Tower. Vi åkte högst upp (250 m) och såg på utsikten. Stan bredde ut sig hur långt som helst. Otroligt stor stad. Det blev varmt också denna dag. Det var säkerligen 25 grader.
Sen åkte vi tunnelbana kors o tvärs. Man hinner inte med så mycket på en dag i en sådan stor stad, men vi är nöjda ändå. Hittade Hard Rock Café av en slump och köpte några t-shirtar där. Vi var vid Sensojitemplet, som är det heligaste templet i Tokyo. Det allra bästa med den här resan var ändå att träffa Catrin.
Migrän då??? Jo givetvis, men jag hade ju packat med ordentligt med medicin, så det gick bra. Men en sak som jag tänkte på var att jag inte hade kramp i benen och fötter en enda gång. Det har jag ganska ofta här hemma. Undrar just vad det var som gjorde att jag inte hade det. Måste undersöka detta lite mer. Jag drack inte så särskilt mycket kaffe där. Kanske det kan vara det?
Borta bra men hemma bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar