Regementets dag

Nu har jag varit på ett regemente för första gången i mitt liv. Jag har ju kört förbi flera, men aldrig haft möjlighet att titta närmare på ett. Igår var det Regementets dag på T2 i Skövde och som anhöriga till en av de värnpliktiga, så var vi välkomna att besöka regementet. Självklart ville vi se , ja Ingemar har ju själv gjort lumpen så det var ju inget nytt för honom, men jag har ju bara hört när de pratar militärtermer och jag ska villigt erkänna att jag inte fattat någonting. Nu vet jag lite mer, t.ex. att ett kompani består av ett antal plutoner, som består av ett antal grupper, varav vår son delar gruppchefstjänst med en annan i gruppen. Så varannan vecka är han gruppchef. Det är ju ändå så att som mamma är jag ganska stolt. Dessutom tycker han att det är kul att göra lumpen.

Men det var en hård dag och jag hade redan tidigare i veckan förvarnat Ingemar om att han skulle få köra. Vi åkte vid 6-tiden och jag somnade nästan omgående och vaknade till liv igen vid 8-tiden. Då hade jag endast vaknat till korta stunder och somnat direkt. Det har varit en hård vecka och jag var ganska slutkörd. Vi var framme i Skövde vid 9-tiden och Frederick mötte oss som hastigast för att visa vart det skulle vara uppställning och visitering (tror jag att det hette). Vi gick efter, men fick inte syn på Frederick bland alla andra grönklädda soldater. De marscherade iväg och vi gick en sväng och tittade. Efter en stund så fick vi syn på ett gäng militärer och gick dit. Då fick vi syn på honom. Sen höll vi ögonen på honom ända fram till uppställningen på kaserngårn. Där pratade översten om att årets värnpliktiga är sista gruppen som tagits in enligt tradition sedan 1901. Fr.o.m. nästa år är den allmänna värnplikten slopad och man får söka till militärtjänstgöring som frivillig. Kan väl ha sina fördelar. De värnpliktiga fick sin soldaterinran, vilket betyder att de nu är soldater på riktigt och måste fullfölja sin utbildning. En soldaterinran ska meddelas enligt värdiga former och förmedlas ofta under högtidlig ceremoni Vi var kvar och till kl var strax efter 15. Snacka om att det är disciplin bland soldaterna. När majoren sa trevlig helg, kom det ett rungande "trevlig helg majorn" tillbaka. Tänk om man kunde ha en tredjedels av den disciplinen i skolan skulle det aldrig vara några problem.

Frederick åkte med oss hem och jag satt i baksätet med datorn och skrev näst intill hela vägen hem. Det tog ca 3 timmar, så jag fick gjort en hel del och det känns bra inför veckan som kommer. Vi var hemma strax efter sju.

Jag har haft mycket migrän det sista och det känns ju inte bra, men det är väl en sådan period nu. Jag vaknar ofta med migrän, vilket jag tror beror på att jag spänner mig väldigt på natten. Även om jag känner att jag inte klarar att ta mig ur sängen, så vet jag att jag måste upp och ta en tablett och helst sätta mig. Då brukar dels tabletterna hjälpa fortare och jag vaknar ordentligt. Jävla skit är detta, men jag får försöka leva så gott det går med skiten och det tycker jag att jag gör. Ibland känner jag verkligen att jag är lojal när jag går till jobbet. För egentligen borde jag stannat hemma.