Hjärnhinneinflammation

Det började med migrän, men gick över i hjärnhinneinflammation. När det hände kan jag inte riktigt säga, men att det hände är ett faktum. Förra helgen hade jag migrän "som vanligt" som jag medicinerade på lördag och söndag. Måndag morgon, ja klockan var väl ca 03.30 var jag upp och tog en relpax. Måndag var seg, men jag tänkte att det var väl en ordentlig dust den här gången. Måndagkvällen kände jag mig lite frusen och la mig ganska tidigt. Hade huvudvärk på tisdag, men vågade inte ta någon mer tablett, utan försökte rida ut stormen ändå. Dagen var riktigt jobbig, men ungarna var kanon och även om de inte fattade själva så visade de faktiskt hänsyn.

När jag kom hem så gick jag och la mig med en gång. När Ingemar, som jobbat över, kom hem var jag febrig. Jag släpade mig ner och tog tempen som var 38,7. Jag tog en naproxen och två panodil. Jag somnade och kände mig något sånär på onsdagen. Som tur var så var jag ledig annars hade jag väl varit lojal och släpat mig till jobbet. Jag sov mestadels av dagen och tog fler tabletter. På kvällen hade jag nog lite feber igen, men gick och la mig någorlunda tidigt. Det gick inte länge innan huvudet sprängde helt vansinnigt. Jag gick upp och ringde sjukvårdsupplysningen som rådde mig att åka in. Då var klockan halv ett. Ingemar körde in mig och jag fick komma in med en gång. De försökte med lite olika smärtstillande, som givetvis inte hjälpte eftersom de ger minsta möjliga dos. Vid tre-tiden meddelade läkaren att de skulle lägga in mig. Jag fick några andra helt meningslösa tabletter och värken tilltog än värre. Läkaren meddelade att jag skulle röntgas så snart röntgen öpnnade och jag skulle inte få något mer smärtstillande innan dess. Många plågsamma timmar blev det. Kl.09.45 kördes jag till röntgen för en CT.

När jag kom tillbaka till avdelningen fick jag äntligen morfin och som tack för det så spydde jag. Värken släppte sakta men säkert, men det goda varade inte länge innan värken kom tillbaka med stormsteg. Jag fick en ny spruta och därtill något för illamåendet och sen spydde jag. Så där höll det på mest hela dagen. Jag hade ju fått dropp på natten, men fram emot eftermiddagen började jag känna mig uttorkad. Nån sa vid något tillfälle att hon inte visste om jag skulle få mer dropp för det var så dyrt (OBS!! det enda negativa) Till slut kom en sköterska som satte dropp iaf. Illamåendet släppte lite.

På fredagen sa läkaren att han skulle ta ett prov i ryggen (vad det nu hette) och så hörde jag att han sa till sköterskan att det skulle göras en ny CT med kontrast. Oj oj oj. Läkaren kom tillbaka och stack en lååång nål i ryggen på mig. Det gjorde inte ont, men var obehagligt. Jag fick mer morfin och spydde.

På lördagen kom de fram till att det kunde vara en retning på hjärnhinnorna och helt plötsligt behövde jag inte motivera varje gång varför jag behövde en spruta. Nu är de så måna om att jag inte ska ha ont så jag behöver nästan inte ringa på klockan innan de står redo. Alla här är så gulliga och idag kom sköterskan, som var med i fredags vid ryggprovet, in och undrade hur det var med mig, fastän hon inte jobbade i "min grupp". Hon hade tänkt på mig under helgen. Då blir man lite rörd.

Så idag sa de att det med all säkerhet är en hjärhinneinflammation orsakade av något virus, kanske en fästingjävel, som jag inte sett. Tänk att de små jävlarna kan ställa till ett sådant helvete.

Jag min dumming hade hoppats på att få komma hem idag, men icke sa Nicke. Jag blir väl kvar några dagar till.