Längtar

Nu längtar jag galet till imorn. Imorn kommer Ingemar hem och jag kan nästan inte bärga mig. Så här länge som vi varit från varandra är alldeles för länge. Det händer inte så ofta heller. Det längsta var nog när jag på Migränskolan första gången och var borta nästan två veckor. När Ingemar låg borta på veckorna i Norge i vintras var lite kämpigt också, men det var bara tre nätter och så pratade vi med varandra varje kväll. Nu har det varit si och så med mottagningen, så vi har bara pratats vid två gånger. Sms har gått fram iaf.