I morse när jag vaknade hade jag sån värk att jag drog täcket över huvudet. Ingemar kom och frågade om jag vill ha kaffe, men jag orkade inte. Till slut segade jag mig ner. När jag kom ner i köket och tittade på klockan blev jag lite fundersam. Tyckte inte riktigt att jag kände igen klockan. Kände igen den gjorde jag väl, men det var ändå något som inte stämde. När Ingemar kom och frågade om jag skulle med till stan, så kände jag mig något förvirrad, men jag vågade inte fråga Ingemar om han bytt klocka. Jag tänkte att han måste tro att jag blivit galen.
Efter lite kaffe, panodil och naproxen så kändes det som att jag visst kunde åka med, men jag funderade på den där klockan. Väldigt obehaglig känsla. Vi åkte till stan och kom hem igen och jag tittade på klockan, men sa inget om den. Vid ett tillfälle gick jag till bakdörren och där låg..... klockan. Ja, alltså den klockan som hängt i köket. Tänkte att Ingemar nog har bytt i alla fall. När vi senare lagade middag så frågade jag lite försiktigt om han bytt. Först skojade han med mig och erkände inte, men jag stod på mig och mycket riktigt så hade han bytt klocka. Tyckte att den nya var finare. Så enkelt var det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar