Idag sov vi länge. Vi... det är jag o Krut. När vi väl gick upp såg vi att det hade snöat och fortfarande snöade. Det gick inte att gå på vägen, så vi gick tillbaka. Jag släppte Krut så han skulle få springa lös på gården.... och vad händer? Jo, han sprang i väg och innan jag hann se rådjuret var han långt iväg. Jag ropade allt vad jag kunde, men han försvann som en avlöning. Irriterande med tanke på att han ska jaga älg.
Krut var borta resten av dagen och jag var ute flera gånger för att hitta honom, men utan resultat. Snön har vräkt ner hela dagen och det har inte varit lätt att vara ute och hitta en bortsprungen hund precis. Jag har tagit bilen ett par gånger. Vilken himla tur att man har 4WD, annars hade jag inte kommit från gården.
Vid åtta-tiden ringde telefonen. Det var en inne ifrån byn, ca 3 km härifrån. Hon undrade om jag saknade hunden. Vad glad jag blev. Jag som hade förbannat hunden mest hela dagen, blev oerhört glad att han var funnen. Jag kastade mig i bilen fortare än kvickt bara för att få veta att han inte var kvar där. Men jag ropade och följde spåren och till slut dök han upp. Han hade väl hört mig och fick hemlängtan kan jag tro. För nu sover han som en stock.
Nu ikväll har jag fått plogat av gården oxå av "spökplogarn". Så det blir lite lättare att ta sig till jobbet imorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar