Ända från början av mitt och Ingemars liv tillsammans har vi haft djur. När jag träffade Ingemar hade han en väldig massa höns. Han sålde ägg till affären och andra bybor. Hönorna skulle ju passas med mat morgon och kväll. Vi skaffade en hund, som inte ville vara i hundgård. Han klättrade över staketet, han bet sönder staketet, han grävde sig under, för vara i hundgården ville han inte. Vi hade grisar från sensommarn fram till jul, då dessa slaktades.
Några år senare införskaffades de första nöten. Den första tjuren hette Arnold om jag inte missminner mig. Vi hade även Rocky och Rambo. Sen byggdes den besättning upp. Som mest hade vi 18 stycken samtidigt. Många kor har det blivit genom åren. Många kor minns jag särskilt oxå och alla har de fått namn. Det har varit Foxan, Beda, Bella, Krona, Molly, Docka, Sigrid m.m. Tjurarna har fått heta Måns, Ferdinand, Simson, Grålle, Rudolf, Bush m.m. Häromveckan slaktades den sista tjuren.
Vi har även haft får eller lamm ska jag nog säga. Vi fick ta över när grannens får fick lamm som de inte ville ha. De fick bli uppfödda med flaska, vilket ju barnen tyckte var kul.
Hund har vi haft hela tiden oxå. Nu är vi inne på tredje hunden, som är en Jämthund som ska jaga älg är det meningen. Och vi har haft en väldig massa katter.
Man är ju aldrig ledig när man har djur. På sommarn går djuren ute, vilket man kan tycka inte innebär en massa pass. Men så fort man vänder ryggen till, så har de gått ut. På vintern när de står inne ska det passas morgon och kväll. Maten som de ska äta, får man arbeta med på sommaren. Gräset ska bli till hö och det vet väl alla att vädret är inget vi rår över. Jag minns en sommar när vi fick in allt höet före siste juni, men det har bara hänt en gång. Det har varit fler gånger när den sista vändningen slutat med regn. Då går luften ur en. Att vara bonde är ingen dans på rosor precis.
Fast man får mycket tillbaka oxå och då menar jag inte EU-bidrag. Ingemar har ägnat många timmar över EU-papprena. Hela tiden med hotet hängande över sig att inte göra fel. För gör man minsta fel blir det "hängning". Jag minns första året vi skulle fylla i EU-papper. Då hade vi folk från Länsstyrelsen här som skulle hjälpa oss, men de visste inte med säkerhet hur det skulle gå till heller, men det fick inte bli fel. Nu har vi klarat den biten utan problem som tur är.
Jag menar istället att vi fått mat tillbaka,.... som vi tagit upp i deklarationen, tro inget annat. Att få vara med när små nya kalvar föds. Vi har brukat döpa kalvarna efter namnsdagarna i almanackan. Ibland har det ju ställt till lite problem, som när en kvigkalv föddes på Joakim-dagen. Den fick heta Kim istället. När man släpper ut djuren på våren har oxå varit en positiv händelse. Att få se den glädjen och yran är en underbar känsla. Lika roligt har det varit att ta in djuren för vintern. När djuren går till lagårdsdörren för de vill in, då förstår man att de ändå trivs. Det är ju mest Ingemar som skött lagårn, men jag har allt gjort min beskärda del. Min rygg har inte riktigt tillåtet hantering med gödsel och höbärgning, men jag har gjort så gott jag kunnat.
Vi har åtminstone inte haft mjölkkor, mer än att Ingemar handmjölkat i perioder. När Frederick var liten älskade han spenvarm mjölk och vill ha en slurk när Ingemar kom in med mjölken. Catrin däremot ska ha iskall mjölk. LisaMari fick för sig ett tag när hon var ca åtta år att hon inte tyckte om egenmjölk utan skulle ha köpemjölk. Då fick jag en mjölkkartong som jag fyllde med egenmjölk. Då gick det bra, men hon vart inte glad när jag avslöjade hemligheten.
Ingemar saknar bondlivet och det gör väl jag till viss del oxå, men jag saknar inte stressen som innebär vårbruk, höbärgning, stängsling m.m. Nu har jag sommarlov på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar