Nu är det ju faktiskt två år sedan jag var på migränskolan första gången. Mycket har blivit annorlunda sedan dess. Dels så har jag fått träffa andra människor med samma problem, dels har jag fått träffa ett läkarteam som vet något om problemet. Den läkare som jag hade vid den tiden bara pratade om att jag åt mycket tabletter. Jag höll med och undrade vad jag skulle göra. Då skrev hon ut nya recept.
När jag kom med förslaget om att åka till migränskolan tyckte hon att det inte var någon idé för hon kände inte till att den fanns, sen var det säkert lång kö ändå. Så då struntade jag i det oxå. Men nästa gång jag pratade med henne om nya recept så frågade hon om migränskolan. När jag sa att jag struntat i det eftersom hon var så negativ, sa hon att hon kanske haft en dålig dag. Hm!
I alla fall så tog jag nya tag. Ringde och pratade med dem på migränskolan som då låg på Sommarsol i Vejbystrand och sen gick det ganska fort. När de ringde från Landstinget (som betalade min vistelse) och började flumma om att avgifta mig, så sa jag att jag börjar ju inte med att äta tabletter om jag inte har migrän. Det tog två veckor sen hade jag en inbjudan månaden senare till migränskolan.
Nej, tänkte jag. Det har jag inte tid med. Men tänkte snabbt om. Här fick jag mitt livs chans och borde ta den. Det har jag aldrig ångrat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar