Oj, vad tiden går

Det har gått flera dagar utan migrän. Senast var i lördags, men då hade det hållt på i över två veckor utan nåt särskilt uppehåll. Idag började jag känna en krypande smärta i vänster baksida. Jag tog en tablett direkt. Tänkte att "här ska inte lidas i onödan idag inte". Ibland så låter jag bli att ta tabletter, men det blir inte bra.



Att ha migrän är ett helvete rent ut sagt. Jag hittade en ganska kul bild som kan illustrera hur det känns. Det känns som om saker sticker in i huvudet eller ibland känns det nästan som att "tugga" på en gaffel. Precis som den där metallsmaken som blir. Eller att hjärnan ligger helt löst och slår mot kraniet. Som en äggula som vilken sekund som helst kan spricka. Man vågar nästan inte röra sig.


Vad kommer det sig att man är så orolig att det ska hända ens barn något? Hela tiden ett orosmoln som stör.